Fem arkitektteam visar nu sina tävlingsförslag för det nya Slussen på Stadsmuseet. Går de att bygga? Håller de måttet?
När jag först såg bilderna blev jag förskräckt. Banalt, pråligt, lättköpt. Men utställningen visar något helt annat. Här finns noggranna modeller som beskriver in- och utfarter, tydliga nivåskillnader, nya spelscener och nya utsikter över vattnen omkring. Att framtidens Slussen ligger mitt i ett skärgårdslandskap går inte att missa.
Så vilket förslag är bäst? Jag hoppades mycket på Norman Foster. Hans kontor är världsledande och misslyckas sällan. Fosters tävlingsförslag är överraskande traditionellt men samtidigt känsligt ritat som en exakt stadsrekonstruktion. Dessutom kompletterat med en slingrande, lite löslig bro över till Gamla Stan. Märkligt. Men också imponerande. Norman Foster har helt enkelt inte fallit för några försök att "placera Stockholm på kartan" utan presenterar i stället ett finmaskigt, genomritat förslag som går att bygga med en gång (med en viss tvekan för den spekulativa bron).
Flera av de övriga förslagen är inte lika självklara. Gert Wingårdh har med ett rakt streck förbundit Gamla Stan med Slussen och skapat en mycket tydlig vattenfront. Det är kanske ett av de mest realistiska förslagen av alla men i mina ögon lite väl snålt, för lite stadsbyggnad, för mycket fokus på ett enskilt byggprojekt.
Det tunga förslaget är inlämnat av Jean Nouvel och Mia Hägg (Habiter Autrement). Här finns en helt ny stadstypologi, helt nya byggnadstyper. Det är också det enda förslaget som inte definierar det nya Slussen som en designuppgift utan som ett klassiskt stadsbyggnadsprojekt.
Det låter mer komplicerat än vad det är. Jean Nouvel och Mia Hägg har helt enkelt inte ritat några hus. De försöker i stället hantera de stora motorvägarna (Söderleden), trafikflödena och befintliga spårområdena som tillgångar genom att bygga över dem. Över tunnelbanespåren mellan Slussen och Gamla stan föreslår de ett nytt stadsrum, en "lounge", över Söderleden ett nytt parkområde för idrott och rekreation och över den känsliga sträckan från Gamla Stan upp mot Södermalmstorg vill de bygga småbutiker som tillsammans mest liknar något slags lösligt hopsamlad bystruktur.
Därtill kommer deras kanonad av små geniala detaljlösningar, nya offentliga platser, Slussens tunnelbanestation som öppnas åt sidorna, en elegant bussterminal, ringlande promenadstråk, nya trappsystem ("Spanska trappan"), överraskande utsikter, en ny dansscen formad som ett kyrktorn. Bland annat.
Detta är det mest charmigt informella förslaget av alla. Men visst finns tveksamheter, inte minst ett butiksområde under jord som jag har svårt att tro på. Och deras tunna glaspaviljonger som klättar upp mot Södermalm kräver absolut arkitektonisk precision för att lyckas.
Men om Stockholm vill förstärka sin roll som Nordens Venedig finns inget annat val.