Svenska Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm ställer sig mycket kritisk till att läkaren häktats, och det under brottsrubriceringen dråp. Polisen har inte tillräcklig kompetens i frågan, menar hon.
– Det är alldeles förfärligt. Jag förstår inte att man måste häkta den här kvinnan, även om det finns sannolika skäl för en utredning, säger en mycket bedrövad Eva Nilsson Bågenholm till DN.se.
Att kvinnan gripits och på fredagsmorgonen häktats misstänkt för dråp på ett spädbarn är mycket anmärkningsvärt, menar Eva Nilsson Bågenholm.
– Jag förstår att saken måste utredas. Men i vårt dagliga arbete har vi patienter som är döende och vi ger dem smärt- och ångestlindring i syfte att de ska dö på ett så bra sätt som möjligt. Det är inte i syfte att förkorta livet.
Enligt den rättsmediciniska undersökningen ska flickan ha fått en dödlig dos av morfin och tiopental, som är ett narkotikaklassat lugnande preparat.
– Båda de här läkemedlen ger man som ångestdämpande och smärtlindrande till döende patienter. I det här fallet hade man stängt av respiratorn, för att man bedömde patientens tillstånd som utsiktslöst. Även små patienter som inte kan säga vad de känner kan uttrycka att de både har smärta och är ångestfyllda. Därför ger man läkemedel för att allt ska vara lugnt och stilla tills de somnar in, de ska inte behöva plågas.
Hade läkaren erfarenhet av de här läkemedlen?
- Absolut, det här är en van och kompetent intensivvårdsläkare som har lång erfarenhet av hur man behandlar döende patienter.
Men vad är det i sådana fall som har hänt?
– Jag kan inte uttrycka mig om detaljerna för dem känner jag inte till. Men jag är mycket kritisk till brottsrubriceringen och att detta utreds av polisen. De har inte kunskaperna om de medicinska förutsättningar som gäller för vård av en patient i livets slutskede. Det är bara Socialstyrelsen och HSAN som har expertis att bedöma vad som gäller i ett specifikt vårdtillfälle.
Eva Nilsson Bågenholm ser nu framför sig en debatt om huruvida läkare överhuvudtaget ska få hjälpa patienterna att lindra sina symptom. I ett längre perspektiv kan konsekvenserna bli att läkarna inte vågar göra sitt jobb, menar hon.
– Det skapar en oerhörd oro ute bland landets läkare. Vi får in mängder av samtal från kolleger som undrar om de nu inte kan fortsätta ge den här typen av behandling utan att vara oroliga för att de själva ska bli hämtade av polisen. Sedan undrar man om det är så att allt vi gör ska utredas av polisen. Då kommer inte många läkare vilja fortsätta jobba inom intensivvård eller andra svåra situationer. Det kommer att leda till stora problem inom sjukvården.
Hur hanterar Läkarförbundet det här fallet?
– Vi håller kontakt med läkaren via kolleger som känner henne, och erbjuder hennes advokat rådgivning och stöd. Vi gör också allt vi kan för att stötta kollegerna på kliniken.