Cyklar genom Kungsträdgården. Kungens gamla matlager ligger tyst och öde. Inte en enda "civil" bil i sikte. Det enda spåret av urbant liv jag ser är snutar i brandgula västar och snutvagnar med svepande blåljus. Vid Nybroviken utanför Bukowskis är det superstopp. Göran Persson ska visst hänga i synagogan, då får inget röra på sig. Efter några minuters väntan vid en bom på Arsenalsgatan får jag fortsätta, jag passerar ett militärläger vid Tornbergs klocka. På Birger Jarlsgatan gapar krogarna tomma. Ymnigt snöfall och folkmordskonferens är en kombo som får folk att stanna hemma. Vem vill gå ut när man är osäker på när man kommer fram, om man kommer fram.
Vid sidan av händelserna i Knutby har belägringen av Stockholms city varit veckans snackis. Många har kommit till mig och sagt:
"Varför ska de vara i stan? Lägg konferensen på en ö långt bort, så vi kan komma till jobbet." Det är en relevant åsikt, men ändå felaktig. Ska Stockholm vara en världsstad så innebär det att potentater kommer hit och då måste vissa gator fredas och en och annan vägspärr upprättas.
Så är det varje vecka i New York och Paris. Händer det två gånger per termin i Stockholm så händer det ofta. Men jag tror att det är bra för stan att det händer. Utländska journalister kommer hit och trivs de så skriver de hem och då kommer det fler turister. Med potentaterna är det samma sak. Ett lyckat statsbesök leder till fler hotellbesök och krognotor.
Under veckan har dock behovet av ett stort konferenshotell aktualiserats.
Hade Gert Wingårdhs tegelbyggnad mellan Stadshuset och Centralen funnits hade halva stan inte behövt spärras av varje gång potentaterna ska åka svart Volvolimousin från Grand till Folkets hus.
Det hade räckt med ett stort kravallstaket runt konferenshotellet och sedan hade de kunnat gå omkring där inne utan problem.
Med det sagt tycker jag att antalet poliser kanske var i mastigaste laget. 1.500 snutar är väldigt många snutar. Speciellt mitt i vintern.
Jag har själv ett kort förflutet som revolutionär demonstrant och kan berätta att när det snöar är det tecken på att revolutionen dröjer.
Bråk har uppstått om vem som ska betala snutkalaset på Siljabåten. Att rikspolisen borde ta notan är väl självklart. Folkmordskonferenser är i första hand en statsangelägenhet. Huruvida konferensen i sig har någon funktion låter jag vara osagt, men det känns högtidligt varje gång Kofi Annan tittar förbi.
Ni kan melodin: En busschaufför, en busschaufför, det är en man med hetsigt humör.
Missa inte "Katt på hett plåttak" på Stadsteatern.
Blötsnön på Stockholms gator håller på att förstöra mina skor och mitt förstånd. Är inte säker på vilket som är värst.
Det verkar vara ett helvete att bli gammal. Speciellt om man med Parkinsons sjukdom och annat ska tvingas in på Gärdets äldreboende.
Bostadsminister Lars-Erik Lövdén har tillsatt en grupp som ska undersöka om statliga myndigheter eventuellt kan realisera i väg lite mark i Stockholmsområdet så att nya billiga bostäder kan byggas. Den 1 juni i år ska de leverera en rapport. År 2040 kommer eventuellt de nya hyresrätterna att vara färdiga. Man ska också undersöka om de statliga bolagen kan bryta mot aktiebolagslagen och slumpa i väg lite billig mark till byggbolagen. Deadline för detta omöjliga uppdrag är den 1 september i år.