Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

”Det räcker inte att visa sitt stöd – man måste göra något”

Tio personer satte sig ner på Mynttorget i protest mot utvisningarna till Afghanistan. Nu sitter hundratals afghaner på trapporna på Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm. Många vill ta plats i demonstrationen – ungdomspartier, aktivister och volontärgrupper finns i kulisserna.

I dag, lördag, planeras en motdemonstration under parollen ”Stå upp för Sverige” – och en manifestation till stöd för de ensamkommande ungdomarna.

Söndag 6 augusti. Tio personer inleder en sittstrejk mot utvisningarna till Afghanistan och de kräver att Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik kommer och möter dem. Budskapet får spridning i sociala medier.

Två dagar senare är de runt 50 personer. 17-åriga Fatemeh Khavari är talesperson för det nystartade nätverket Ung i Sverige. Hon pratar med en segwaypolis som kollar läget första gången DN träffar henne.

Det är strax innan ett 15-tal personer från högerextrema Nordisk ungdom attackerar sittstrejken.

***

Foto: Lisa Mattisson

En vecka senare. Manifestationen har flyttat till Medborgarplatsen efter attacken.

Torget sjuder av aktivitet. Det luktar av friterad mat och soptunnor som borde ha tömts för flera dagar sedan. Båda trapporna till medborgarhuset upptas av demonstranter och högst upp på den vänstra sidan håller arrangörerna till. På morgnarna staplas hopvikta filtar och liggunderlag i olika färger i höga torn intill tegelväggarna. Skyltar med budskap är upptejpade:

”Afghanistan är inte säkert. Tänk om det vore ditt barn?”

Talespersonen Fatemeh Khavari är trött när hon med hes röst svarar i telefon. Hon är svår att få tag i numera och hon är till synes aldrig ensam. Vid hennes sida finns ofta Elin Morén, informationssekreterare för Ung vänster, som fungerar som ett slags assistent (bilden).

Foto: Lisa Mattisson

När vi ses ett par timmar senare meddelar Morén att Fatemeh Khavari tyvärr bara har några minuter just nu. Sedan ska hon hålla presskonferens igen. Stilen är uppstramad. Fatemeh är klädd i svart, hon har kavaj och klackskor, en vit sjal över håret. Borta är de ljusa jeansen och den mönstrade sjalen från Mynttorget.

– Ska du skriva om mig eller om strejken? Strejken är viktigare. Alla jobbar lika mycket, ingen ska bli stor. Det viktiga är att vi är så många som sitter här och ska höras, säger Fatemeh Khavari när jag frågar om hennes bakgrund.

Protesten är inne på sin andra vecka och Fatemeh Khavari är på Medborgarplatsen nästan hela tiden, även på nätterna. En dokumentärfilmare som tror demonstrationen kan bli historisk är aldrig längre än några steg från henne.

Hon som för två veckor sedan var en anonym 17-åring håller nu presskonferenser och möten med riksdagspolitiker och partiledare. Det tar henne timmar att röra sig från den ena trappan vid medborgarhuset till den andra, alla som går förbi vill prata med henne.

Foto: Lisa Mattisson– Jag kan inte ta några steg bort innan någon ropar ”vart ska du Fatemeh, vart ska du?”, säger hon och ler matt över sin tekopp.

Det var Fatemeh Khavari som startade demonstrationen. Hon är sedan länge engagerad i flera organisationer som arbetar för ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan, men det som fick henne att starta Ung i Sverige, ett löst sammansatt nätverk som består av afghanska ungdomar, var ett samtal från en vän som fått sitt utvisningsbeslut.

– Han ringde och grät och sa ”jag har ingen framtid”. Jag började också gråta. Det var mycket känslor. Men det påminde mig om att det inte räcker att visa sitt stöd, man måste göra något också. Så jag ringde några personer och sa ”jag sätter mig på Mynttorget på söndag. Vill ni vara med mig?” De tyckte det var en dålig idé först, de ville att vi skulle planera och samla in fler personer först, men jag hade bestämt mig.

Fatemeh Khavari kom till Sverige 2015, men inte som en del av den stora flyktingvågen, utan tillsammans med sin familj, med uppehållstillstånd klart. Hennes storebror flydde till Sverige flera år tidigare och familjen fick rätt att återförenas.

När min lärare senare frågade vad jag ville bli när jag blir stor sa jag 'jag ska bli Stefan Löfven'. Alla skrattade åt mig.

Den första veckan i Sverige hörde hon en man tala och hon gillade hans röst, hans sätt att prata, även om hon inte förstod orden.

– Jag frågade min storebror vem han var och han berättade att det var statsministern, Stefan Löfven. När min lärare senare frågade vad jag ville bli när jag blir stor sa jag ”jag ska bli Stefan Löfven”. Alla skrattade åt mig. Jag blev jättearg, men jag menade ju ”jag ska bli som en Stefan Löfven”.

Efter detta började skolkamraterna kalla Fatemeh för Stefan Löfven.

– Alla sa ”godmorgon Stefan!” och jag kände att de såg mig som Stefan, jag kände att det gav mig makt, säger Fatemeh och ler åt minnet.

– Men när han gjorde klart att han inte skulle ge någon andra chans till ensamkommande barn, då skämdes jag. Den dagen när alla sa ”hej Stefan”, så svarade jag ”Vem är Stefan? Jag är Fatemeh.”

En man kommer fram till mig och frågar om jag är journalist, han undrar om det skrivs mycket om demonstrationen.

– Vad tycker svenskarna om oss? Ser de oss, håller de med oss? frågar han.

Foto: Lisa Mattisson

På Medborgarplatsen kan man höra många olika svar på den frågan. Hos poliserna som vaktar demonstrationen pågår hela dagarna ett slags Ring P1 i realtid.

”Vi får alltid all skit på Södermalm! Det är ju för jävligt att det ska få se ut så här”, säger en man i övre medelåldern.

”Poliserna är här för att vakta de här människorna som har flytt från krig”, förklarar en kvinna för sina barn och tar sedan en bild på dem tillsammans med poliserna.

Poliserna lyssnar på alla som kommer förbi, svarar om och om igen på frågor om demonstrationstillståndet och hänvisar mer specifika funderingar till chefer högre upp i organisationen.

”Vi kan inte hjälpa alla! Då måste vi ju hjälpa de som inte har råd att komma hit i första hand!”

En vithårig man argumenterar högljutt med en kvinna som sitter på trappan. De flesta närmar sig bara afghanerna för att ta bilder, men den här mannen vill ställa frågor.

”Det handlar om respekt och medmänsklighet”, svarar kvinnan.

”Ska vi upplösa nationsgränserna då? Ska vi inte ha någon rätt i vårt eget land? Om ingen är illegal innebär det att alla har rätt att vara i Sverige? Det är ju fullständigt orimligt!”

En av Ung i Sveriges funktionärer, klädd i gul reflexväst från Rusta, hämtar två av poliserna som är i tjänst. De kommer bort och kollar läget, men råder sedan arrangörerna att hålla sig lugna och inte gadda ihop sig.

– Han är ensam och han verkar bara vilja diskutera. Det får man göra, säger polisen.

Fotografer, bland annat för främlingsfientliga alternativmedier, är frekventa besökare på Medborgarplatsen under den här veckan.

– De kommer hit och zoomar in dem som är äldst och så lägger de ut så här. ”Kolla, den där personen är 35 år gammal”. Nazisterna kallar honom ”skäggbarn”.

Foto: Lisa Mattisson

18-årige Ahmad Rahimi visar bilder i sin telefon, föreställande äldre afghanska män med raljanta bildtexter. Ahmad är tillsammans med Fatemeh den som flest känner till på Medborgarplatsen. Han pratar större delen av tiden i sitt trådlösa headset, antingen i telefon eller så sänder han live i sociala medier.

Jag är jättenervös. Det är väldigt stor risk för att de sätter mig i förvaret. Men jag försöker att inte tänka på det.

Han har nyligen vunnit pris från Raoul Wallenberg academy för Ungt kurage. 24 augusti, tre dagar innan det delas ut, ska han på återvändarsamtal på Migrationsverket.

– Jag är jättenervös. Det är väldigt stor risk för att de sätter mig i förvaret. Men jag försöker att inte tänka på det. Jag försöker fokusera här, vara här med ungdomarna, inte tänka på vad som händer med mig.

I dag, lördag, planeras en motdemonstration arrangerad av Facebooksidan ”Stå upp för Sverige”. Såväl i sociala medier som på Medborgarplatsen surrar farhågor om att det kommer finnas extremister bland deltagarna. En stödmanifestation för Ung i Sverige har också aviserats, den ska stå som en mur mellan afghanerna och motdemonstrationen. Fatemeh har en egen strategi för att hantera oron.

Foto: Lisa Mattisson– När jag pratar med nazister och rasister ler jag alltid. Jag vill ge dem en möjlighet att ändra sig. Någon måste förlåta. Jag vill förlåta. Det är inte deras fel, de är inte födda som nazister och rasister, säger hon.

Många olika åsiktsfraktioner finns representerade på Medborgarplatsen. En grupp äldre afghanska kostymklädda män med radband i händerna kommer förbi torget i ett par timmar. En av dem tycks hålla ett anförande på dari. Ingen av åhörarna verkar veta vilka de är, ”de kommer från Göteborg” säger de när DN frågar. Mannen själv vill inte säga sitt namn, han ler bara och säger att han stöttar Fatemeh.

– Han höll inget anförande, han pratade bara väldigt högt. De kom från Göteborg, de ville visa sitt stöd, säger Fatemeh.

Ung i Sverige är enligt henne helt politiskt och religiöst oberoende.

– Från början har jag sagt till alla som vill blanda sig i att de kan vara med, men de styr inte. De får inte ta över. Det är ungdomarna som ska driva det här. Sedan har flera personer politiskt engagemang sedan innan, men det påverkar inte det här.

Kajsa Johansson är styrelseledamot i biståndsorganisationen Svenska Afghanistankommittén, SAK. Hon säger att hon aldrig sett något liknande engagemang. Hon tycker det är roligt att se en ung afghansk kvinna i ledarrollen.

– Alla tycks lyssna på henne. Ingen har tänkt ut det som mediestrategi, utan det är framväxt ur ungdomarnas engagemang.

Kajsa Johansson är inte så optimistisk över att demonstrationen ska lyckas med sitt uppsåt, att stoppa utvisningarna.

– Det här är annorlunda för att det kommer från ungdomarna själva, men samtidigt har det förekommit påtryckningar tidigare. Migrationspolitiken har sällan varit en dialogfråga, det är en linje som gäller och den påverkas inte av folkliga kampanjer, säger Kajsa Johansson.

Under veckorna som gått blev tio personer hundratals, men målet – att generaldirektör Mikael Ribbenvik kommer till Medborgarplatsen och stoppar alla utvisningar till Afghanistan – är inte uppnått.

Demonstrationen tar inte slut förrän det sker, säger Fatemeh.

– Jag ger inte upp. Jag tror att alla som är här tycker att jag är deras hopp.

Men tillståndet för manifestationen på Medborgarplatsen löper ut den 23 augusti.

Foton i text: Lisa Mattisson

Detta har hänt

6 augusti: Tio ungdomar sätter sig på Mynttorget i protest mot utvisningarna till Afghanistan. De kommer från det nystartade nätverket Ung i Sverige och kräver att Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik kommer och pratar med dem.

8 augusti: Högerextrema Nordisk ungdom attackerar manifestationen, bland annat genom att kasta ett brinnande föremål mot dem.

9 augusti: Manifestationen flyttar via ett demonstrationståg till Medborgarplatsen.

10 augusti: Mikael Ribbenvik svarar demonstranterna i ett brev. Han skriver att deras önskemål inte kan tillgodoses.

11 augusti: Ung i Sverige håller presskonferens och meddelar att de inte kommer att sluta demonstrera trots Ribbenviks besked.

15 augusti: Ung i Sverige meddelar att strejken utökas till skolorna när terminen börjar. De afghanska skolungdomarna ska ta del av undervisningen, men sitta på golvet.

16 augusti: Den nya migrationsministern Heléne Fritzon (S) tillbakavisar kravet om att stoppa tvångsutvisningarna till Afghanistan.

Fakta. Migrationsverkets bedömning

Migrationsverkets nuvarande bedömning är att läget i Afghanistan är allvarligt och att det har försämrats det senaste året, men att det fortfarande finns stora skillnader mellan olika delar av landet.

Migrationsverket bedömer att konflikten inte har nått en nivå där den drabbar alla i hela Afghanistan, vilket är den nivå som krävs för att alla som kommer därifrån ska ha rätt att stanna i Sverige.

2015 sökte drygt 40.000 afghaner asyl i Sverige, varav de flesta var ensamkommande barn. Av de afghaner som fick sina asylskäl prövade av Migrationsverket förra året fick 45 procent bifall.

Migrationsminister Heléne Fritzon (S) sade till Sverige Radio i veckan att hon har förståelse för demonstranterna, men att politikerna inte ska försöka ändra Migrationsverkets och domstolarnas utvisningsbeslut.

Bland riksdagspartierna vill Vänsterpartiet, Liberalerna och Centerpartiet att tvångsutvisningarna till Afghanistan stoppas tillfälligt.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.