De sex biblioteksförslagen som nu går vidare för bearbetning är djärvare än vad jag vågade tro. Juryn har lyckats hålla sig kall och främst sett till idémässig förnyelse. Och det har inte fattats utopiska utsvävningar. Men sammantagna handlar de nära 1 200 tävlingsförslagen om en relation mellan gammalt och nytt, om att förnya en åldrad stad.
Går de sex förslagen att genomföra? Juryn hävdar det. Det innebär inte att de är jämbördiga. Sämst, förvånande dåligt, är "Nosce te ipsum" som juryn i sin redovisade bedömning beskriver som ett projekt som "samplar" Asplunds arkitektur. Men helheten är bedrövlig och verkar komma från en annan tid.
Ett snäpp bättre är "Dikthörnan" som drar en skarp gräns mellan Observatoriekullen och Asplunds bibliotek och etablerar kontakt med parkområdet mot Sveavägen. Tanken är god, men ger mycket få vinkar om hur bibliotekets inre funktioner skall organiseras.
De övriga fyra förslagen är intressantare, två av dem utmärkta. "Delphinium" blockerar övertygande bebyggelsen (Läkarhuset) mot Odenplan och ger Asplunds hus en lugnare och mer stabil inramning än nu. Men enbart estetiska kriterier för ny arkitektur brukar inte hålla i längden. Det kostar helt enkelt för mycket pengar. "Delphinium" föreslår en ganska konventionell men också elegant byggnadskropp med en alternativ koppling till Observatoriekullens topp. Men jämfört med ett europeiskt, arkitektoniskt genomsnitt är husvolymen vardagligt fyrkantig och innebär inget nytt.
Med "The Book Hill" börjar det brännas. Ringlande, lekfullt och mycket nära den öppenhet som är viktig för ett bibliotek att signalera. Men byggvolymen är omfattande och den glasade elegansen inte så lätt att upprätthålla över tid. För den som blivit förförd rekommenderar jag att rita in lite varningsskyltar, staket för att barn inte skall falla över kanten och lite allmän svensk vintergråhet. Byggnaden skulle tveklöst göra sig bättre i ett söderläge någonstans runt Medelhavet och utan svenska skyddsföreskrifter.
"Blanket" är ett starkt förslag. Knappast insmickrande och i mina ögon lite dyster men ritad med en självständighet som imponerar. Starkast är det öppna biblioteksrummet som stiger gradvis upp längs Observatoriekullen. Men, återigen, lite bunkerlikt, tungt.
Det står mellan "Blanket" och min egen favorit "Cut". En byggnad helt inne i kullen med två glasade fasader. Jag tvekar först. Är detta mest en smart idé som gör sig bäst som datorbild? En fasadskiss övertygar mig om att förslaget håller. Byggnaden, en kluven jordkula där öppningen skär in som en tårtbit i kullen, syns tydligt från Odengatan. Ändå behöver nästan ingenting rivas för att göra ingreppet synligt.
Byggnaden är över huvud taget mer realistisk än man kan tro. Den ger, som juryn skriver, "ett stabilt inomhusklimat" och håller hög ekologisk nivå, samtidigt som den har få förebilder inom internationell arkitektur. Den lyckas faktiskt med bedriften att vara både lågmäld och sensationell.
Nog liknar detta en framtida vinnare.