- Det är en oerhört romantisk byggnad men skandalöst misskött, både av den nuvarande ägaren och av stadens myndigheter, säger Göran Söderström.
Restaurang Lindgården, med bästa läget mitt i turiststråket kring Gröna Lund, Skansen och Hasselbacken, är en riktig rysare. DN har under årens lopp skrivit åtskilliga artiklar om alla turer kring den numera fallfärdiga träkåken som stått tom och öde i mer än tio år.
Bakgrunden i korthet: den nuvarande ägaren köpte 1990 sommarrestaurangen och intilliggande byggnader mot Allmänna gränd av staden för en billig penning.
Köparen förband sig vid ett vite om två miljoner kronor att rusta upp husen. I köpeavtalet uppställdes detaljerade skyddsföreskrifter för de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna.
Om vad som hänt sedan dess går meningarna vitt isär. Köparen, som en tid drev diskotek i Lindgården, hävdar att sommarrestaurangen av trä var i alltför dåligt skick för att rustas upp.
Han vill hellre riva och bygga ett hotell på den attraktiva marken. För att alternativt sälja restaurangen tillbaka till staden kräver han åtskilliga miljoner kronor.
Motståndarna till en rivning, däribland Djurgårdens hembygdsförening och Skönhetsrådet, har hela tiden krävt att Lindgården rustas upp och bevaras som sommarrestaurang. Man vill att vitet döms ut och att staden återtar äganderätten och upprustningsansvaret.
I alla år har Lindgården varit en het potatis som bollats i kommunala förvaltningar och politiska nämnder utan att man kommit till skott. Så sent som i våras lämnade fastighetsägaren in ett förslag till hotell på tomten.
Men ett hotell kräver bland annat en ny detaljplan och dit är det ännu långt.
Från sin vackra lägenhet på Falkenbergsgatan intill Gröna Lund har Skönhetsrådets förre, mycket inflytelserike sekreterare Göran Söderström full utsikt över grannhuset Lindgårdens baksida och trärestaurangens sorgliga förfall. Protesterna mot vanskötsel, råttinvasion och störande diskodunk har varit många genom åren.
- Men jag har alltid varit mycket noga med att inte agera som privatperson i striden om Lindgården, säger han och plockar fram det ena dokumentet efter det andra. Där står det bland annat:
"Med sitt lätta anslag och sina verandor i två våningar knyter restaurangen i stället an till den klassicistiska byggnadstradition som utvecklats på Djurgården alltsedan 1700-talet och som i denna tappning mycket väl också kan karakteriseras som `swedish grace´."
- Till skillnad från mångas uppfattning är Lindgården en stabil byggnad med en stadig stålkonstruktion och ingen tillstymmelse till sättning. Träfasaden kan putsas och målas och huset kan stå i 100 år till. Däremot är det ruttet inuti till följd av åratals vanskötsel, säger Göran Söderström.
På frågan om han engagerat sig lika mycket för Lindgården om han inte bott granne med trärestaurangen svarar han ett bestämt ja.
- Det upprörande är hur Lindgården misskötts från allra första början både av ägaren och av ansvariga tjänstemän i stadens förvaltning. Vi har haft väldiga gräl, det har stundtals varit väldigt obehagligt, men fråga vilken Djurgårdsbo som helst - alla vill bevara Lindgården, säger Göran Söderström.
Om det trots allt kommer till rivning och hotellbygge inser han att striden trots allt inte varit förgäves:
- Vi får leva med det, det är ingen katastrof. Kanske går det att behålla delar av den för Djurgården så typiska fasaden, säger Skönhetsrådets förre sekreterare.