Domen mot Konstfackseleven Anna Odell var både väntad och rimlig. Det anser Thomas Bull, professor i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet.
- Domen var väntad och från min horisont är den rimlig. Tingsrätten har ju tagit hänsyn till det konstnärliga syftet och mildrat straffet. En journalist som exempelvis vill avslöja missförhållanden i vården med liknande metoder kanske är villig att ta straffet. Domen innehåller flera principiella frågeställningar som är värda att pröva i högre instans. Intressant är exempelvis hur grundlagsskyddet för filminspelningar ska påverka domen.
Ulrika Knutson, ordförande i Publicistklubben och kulturjournalist, är inne på samma linje.
- Domen var väntad, delvis fällande med mildast möjliga straffsats, vilket visar att rätten tagit hänsyn till Anna Odells uppsåt - att skapa ett konstverk. Borde hon ha friats? Jag väljer att svara nej, och hade sagt exakt detsamma om det gällt en reporter. Att arbeta med våld som element innebär en risk. Risken - och domen - är en del av konstverket.
Carl Johan De Geer, konstnär, som år 1968 dömdes till 70 dagsböter för skymfande av statssymbol för sitt verk ”Skända flaggan”, har en annan uppfattning.
- Jag tycker inte att Anna Odell har begått något brott. Hon har gjort något som är rimligt och bra. Straff är väl till för att någon ska ångra sig, rehabiliteras och få stöd att börja ett nytt liv utan kriminalitet. Det är inte relevant i det här fallet. Det är meningslöst och en skymf mot alla konstnärer att man inte blir tagen på allvar.