Förra året slutade ett par tusen bilar sina dagar som felparkerade vrak på Stockholms gator. Många av ägarna är omöjliga att hitta eller saknar utmätningsbara tillgångar. Trafikkontoret skrev strax före jul ned fordringar på 3,5 miljoner.
Bilar som parkeras trafikfarligt eller hindrar utfart bogseras bort till Lunda industriområde i Spånga. Anni Frånlund har arbetat i över 20 år med bortforslade fordon. Hon vet i stort sett alltid vart hon ska dirigera bärgningsbilarna som kommer. Nya bilar hamnar närmast ingången, bilar som ser ut att ha rullat sin sista mil körs längst bort på den inhägnade grusplanen.
Här finns alltid 3-400 bilar. De som ställs närmast ingången hämtas i regel snabbt av skamsna ägare. De längre bort på grusplanen blir i regel kvar. De flesta är vrak som övergivits av sina ägare på någon av stadens gator.
- Tittar man under huven är halva motorn ofta borta, konstaterar Anni Frånlund.
Ägarna till bilar som transporteras hit spåras och får brev om vad som hänt med deras fordon och inbetalningskort - ett för felparkeringen och ett för bogseringen till Lunda. Med de nya höjda avgifterna kan notan redan här vara uppe i över 1.500 kronor. Sedan tillkommer 35 kronor om dagen för den tid bilen står här.
- Det blir väldigt dyrt att skrota sin bil genom att låta den stå i Lunda i 90 dagar, påpekar Jan Prestberg på Stockholms stads trafikkontor och adderar snabbt ihop en nota på omkring 5.000 kronor, vilket blir mycket dyrare än bogsering till en bilskrot.
Trafikkontoret och Bromma-Botkyrka bilskrot, som driver uppställningsplatsen i Lunda på entreprenad, spårar upp bilägarna och skickar påminnelser med rekommenderade brev.
Om bilen blir kvar på grusplanen i 90 dagar utan att ägaren hör av sig går den över i Stockholms stads ägo. På en del av grusplanen står bilar på en avgränsad yta. Det är nästa sändning till skroten - bilar som varit här i över 90 dagar och klassats som skrot.
- Efter 90 dagar värderas bilarna av en särskild värderingsman. Stockholms stad avgör vad som ska hända med de bilar som har visst värde, säger Anni Frånlund.
I själva verket är det få bilar som går att sälja. Jan Prestberg räknar med att det blir 10-15 försäljningar på auktion varje år. Ingen av bilarna ger staden några stora summor.
- Det händer aldrig att någon låter en ny fräsch bil bli stående i 90 dagar, säger Jan Prestberg.
Närmast ingången i Lunda finns denna dag ett par riktiga lyxåk, några ganska nya familjebilar, en engelskregistrerad kombi och några halvgamla bilar som snart kommer att hämtas.
Christian Herold dyker upp för att hämta en av de nyare bilarna på parkeringen. Han parkerade i en lastzon på Rådmansgatan och upptäckte på morgonen att bilen var väck. Med tanke på att felparkeringen också innebar ett par oplanerade taxiresor blev slutnotan hög.
- Man lär så länge man lever, säger Christian Herold som tänker akta sig för lastzoner i fortsättningen.
Bilarna längre bort från ingången saknar påfallande ofta registreringsskylt, en stor del av dem som har skylt bär finska skyltar. En buss, en gigantisk, men åldrig, van och en möbellastbil från Värmland tillhör de udda inslagen på parkeringen.
Under 2008 lät Stockholms stad skrota omkring 2.000 bilar, dels direkt och dels via mellanlandning i Lunda. En stor del av bilägarna är omöjliga att hitta eller visar sig sakna utmätningsbara tillgångar. Det gör hanteringen till en dålig affär för Stockholms stad.
- Både för bortforsling och p-böter gäller att åtta av tio betalar, säger Jan Prestberg. Han tror att det även i år och nästa år kommer att forslas bort omkring 2.000 skrotbilar från stadens gator.