50-årige Hussein Ssembatya har levt på samhällets botten. Efter alkoholproblem och depression förlorade han i slutet av 1990-talet fotfästet i tillvaron. Han stod utan egen bostad och utan arbete.
- Jag sov i tunnelbanan, helst i Hjulsta och Duvbo, det var stationer med bra värme och bra bänkar. Jag var så långt ned en människa kan komma, utan hopp och framtid, berättar Hussein Ssembatya.
I dag bor han i två rum och kök i Skarpnäck, i en så kallad försökslägenhet. Han flyttade in i oktober och om ett år, om allt går bra, har Hussein chans till ett förstahandskontrakt. Tills vidare står hyreskontraktet på stadens enhet för hemlösa/boendestöd.
Husseins reabilitering är inte unik, stadens arbete mot hemlöshet och utanförskap har varit framgångsrikt.
- Utan stadens uppsökande verksamhet hade jag inte levt i dag. Jag försökte ta mitt liv flera gånger och efter en händelse i Flemingsberg fick jag kontakt med en handläggare på enheten. Det blev min räddning, berättar han.
Hussein kom till Sverige som politisk flykting från krigets Uganda. Sedan tonåren sitter han i rullstol efter att ha skadats i en bussolycka. Han lärde sig svenska i Linköping, och ett grattiskort på 50-årsdagen från hans lärarinna vittnar om en skötsam och populär elev. Hans tillvaro var ljus de första åren med bostad, arbete och ett socialt liv.
Allt slogs sönder av sprit och psykisk ohälsa.
Nu har Hussien Ssembatya fått en andra chans, han har lämnat spriten bakom sig och efter en tid på Råcksta behandlingshem har Hussein åter egen nyckel. Den här fredagen har Hussein besök av Bengt Gunn från enhetens boendestöd. Han besöker regelbundet ett 25-tal personer som har goda möjligheter att, så småningom, få egna hyreskontrakt.
- Vi hade tur som fick den här lägenheten. Den är handikappanpassad, som ju är nödvändigt för Hussien. Jag har absolut ingen övervakarroll, jag ser mig mer som en hjälpsam kompis, säger Bengt Gunn.
- För många som får möjlighet att bo i egen lägenhet är ensamheten värst. Våra andra boendeformer är mer som institutioner. Att gå från en inrutad tillvaro till något eget kan upplevas som både skrämmande och övermäktigt.
Även för Hussein Ssembatya är ensamheten en svår motståndare.
- Ja, Bengts beskrivning stämmer mycket väl. På lite sikt hoppas jag komma ut i arbetslivet igen och bygga upp ett nytt socialt nätverk, säger Hussein Ssembatya.
Tack vare stadens förbättrade rutiner och arbetsformer finns i dag inga husvagnsläger där hemlösa tidigare samlades. I september avvecklades verksamheten i Flatenbadet, då det inte längre fanns något behov. Enligt stadens uppskattning är det i dag ett drygt 20-tal som bor på skilda platser och helst vill lämnas helt i fred. Inom Sollentuna kommun finns ett mindre "läger" av hemlösa.
Det överlägset största hindret i arbetet mot utanförskap och hemlöshet är bostadssituationen. Bengt Gunn är övertygad om att med ett större utbud av lägenheter hade andelen hemlösa varit betydligt mindre.
- I dag är kötiden för lång och hyrorna alltför höga. Många känner hopplöshet och stannar kvar utanför samhället, säger Bengt Gunn.
Stockholmshem är hyresvärd för Hussein Ssembatya, månadshyran är 5.400 kronor. Enligt Boendestödets regler är det Hussein som är betalningsskyldig, och nu tar hyran en stor del av hans pension.