Till hösten beräknas nästan 75.000 grundskoleelever börja antingen i en kommunal skola eller friskola i Stockholm. Det fria skolvalet är populärt, hälften av alla elever väljer en annan skola än hemskolan i sitt område. De flesta av dem söker sig till en annan kommunal skola. Cirka 18 procent väljer en friskola, en något mindre andel än förra året och kanske början på ett trendbrott.
Icke desto mindre lever de kommunala grundskolorna, som också är hemskolor med plikt att välkomna alla elever i ett visst område, i ovisshet, särskilt längre ut längs Stockholms tunnelbanelinjer. De centrala skolorna har oftast ett tryck från elever utifrån som vill komma in. De kan räkna med fulla skolbänkar. I ytterstadens skolor är rörligheten större.
Rektorerna planerar kommande läsår på vårterminen, utan att ha en aning om hur många elever som faktiskt dyker upp. Och många elever bestämmer sig inte förrän i sista stund vilken skola de ska gå på.
– Vissa friskolor är jättesena med att lämna besked. Det fria skolvalet gör att det är rena Vilda Västern fram till att terminen har börjat och en bit in, säger Lasse Lindgren, ordförande i Skolledarförbundet i Stockholm.
Per-Åke Gustafsson på Vällingbyskolan har haft anledning att slita sitt hår mer än en gång. I flera års tid har konkurrensen från nystartade skolor inneburit elevtapp från skolområdet, från ett elevantal på över 700 till fjolårets 630 elever. De flesta skolbyten känner han förstås ändå till i början av sommaren. Men långt ifrån alla.
– Ofta är det till årskurs sju som elever hoppar av i sista momangen, säger Per-Åke Gustafsson.
Tappar han tio elever som han räknat med, försvinner en halv miljon kronor i form av skolpengar. Det är vad en lärartjänst kostar. Men bemanningen är redan planerad och klar.
– Och de här pengarna ska man försöka plocka hem under året, vilket är ganska marigt. Annars får man ju ta med sig underskottet till kommande år, säger Kjell Sjöberg, rektor på Smedshagsskolan i Hässelby som har samma svårigheter att planera, liksom skolor i andra delar som Rågsved och Skarpnäck för att nämna några.
– Man kanske kunde ha ett något hårdare regelverk, där man inte hade fritt val hur långt in på skolåret som helst, säger Kjell Sjöberg.
Även mitt i terminerna kan elever ångra sig och gå tillbaka till sin hemskola, som måste ta emot dem. Trots att den nya budgeten beräknas på det antal elever som finns i skolorna i september.
– Det skapar också problem, att det aldrig blir lugnt, att gruppen aldrig sätter sig, säger Rose-Marie Rosander, speciallärare på Vällingbyskolan.
Kollegan Birgitta Wiese är lärare i tyska. För henne innebär rörligheten en stor osäkerhet.
– Den skapar stress och ovisshet. Man vet inte hur lärarresurser ska fördelas, om det behövs si eller så många tjänster. Och det är svårt att veta hur mycket läromedel man ska köpa in.
Nybohovsskolan ovanför Liljeholmen tillhör de skolor som funnit ett sätt att slippa ovissheten. De har skapat en skola med fotbollsprofil.
– Vi har ett tillflöde från hela Storstockholm, även från andra kommuner. Och vi försöker ligga på föräldrarna på våren, så att de bestämmer sig. Vi brukar ha bra koll på antalet elever, säger Rita Hemmälin, rektor för Nybohovsskolan.