23-årige Emil Linnells död den 30 januari i år har väckt debatt och reaktioner från en lång rad läsare. DN.se har i flera artiklar skrivit om händelsen där SOS Alarm valde att inte skicka en ambulans trots att Emil Linnell vädjade och beskrev hur han knappt kunde andas. Först ett par timmar senare hittades han död av en granne i sin bostad i Bagarmossen.
Den 19 april skickade anhöriga, genom Isabella Linnell, som är gift med Emil Linnells morbror Håkan, ett mejl direkt till Filippa Reinfeldts adress på landstingets hemsida men fick trots det inget svar. Istället valde Reinfeldt att genom sin pressekreterare gå ut med ett pressmeddelande som familjen inte fick del av.
Efter att DN.se den 22 april uppmärksammat pressekreteraren Gustaf Stenlund på att familjen väntade sig ett personligt svar, och inte en pressrelease, lovades familjen detta. Svaret från Filippa Reinfeldt kom i går och DN.se publicerar det här i sin helhet:
”Stort tack för Ditt brev. Det som har hänt Emil upprör och engagerar stora delar av svenska folket och även mig.
Jag har stor respekt för att Du vänder Dig till mig som förtroendevald politiker och ordförande i Stockholms läns landstings Hälso- och sjukvårdsnämnd, samtidigt är det så att Stockholms läns landsting inte ansvarar för SOS Alarms verksamhet utan SOS Alarm ansvarar för sin egen verksamhet. Det vore direkt olämpligt av mig att försöka ge svar på frågor jag inte har insyn i, det vore att väcka felaktiga förväntningar.
Vi är nog många som ställer oss frågan varför SOS Alarm hanterade Emils inkomna nödsamtal som de gjorde och det behöver de ansvariga på SOS Alarm besvara. Min förhoppning, precis som jag tror alla andras också, är att polisanmälan, Lex Maria-anmälan till Socialstyrelsen och den interna utredningen som SOS Alarm själva sagt att de genomföra ska bringa klarhet i hur detta tragiska kunde hända.
Jag vill framföra mitt djupaste deltagande till Dig och Din familj. Alla parter måste dra lärdom av Emils tragiska bortgång så att något liknande inte ska kunna hända igen.”
Så slutar Filippa Reinfeldts svar.
– Jag hoppades någonstans innerst inne att få ett rakt svar på en rak fråga, men mina värsta farhågor har besannats, säger Isabella Linnell till DN.se.
– Samtidigt tror jag inte att någon annan politiker hade svarat annorlunda. Det är tyvärr tre år till valet och inte tre veckor.
Isabella Linnell säger också att hon inser att det alltid kommer att begås fel i vården oavsett hur mycket pengar man satsar, men hon poängterar hur viktigt det är att lära sig av felen.
– Jag har svårt att tänka mig att någon vårdpersonal hade drömt om att behandla Filippa Reinfeldt eller Lars Ohly på det sätt Emil och många andra blir behandlade i vården i dag. Det som ska straffas är arrogans och nonchalans och det ska finnas lagstiftning som förhindrar att sedan människor ska jobba kvar på en så viktigt post.
I dag, fredag, skrev Isabella Linnell ett svar till Filippa Reinfeldt. Svaret lyder i sin helhet:
”Hej Filippa, Tack för ditt brev och ditt deltagande.
Utan att förvänta mig något ytterligare svar från dig, känner jag mig personligen tvungen att kommentera det du skrivit.
Vi har ställt en enda fråga till dig – vad hindrar ett system där alla samtal till larmcentralen med begäran om medicinsk hjälp resulterar i att någon form av sjukvårdsresurs skickas ut?
Vi har vänt oss till dig som ansvarig landstingspolitiker därför att det är landstinget som köper in SOS Alarms tjänster. Det är landstinget som kan och skall ställa krav på sina underentreprenörer hur inkommande nödsamtal ska hanteras. Och det är landstinget som ska säkerställa att det finns tillräckliga resurser för att hjälpa de nödställda. Vi väntar oss inte att du ska ha insyn i hur SOS Alarms interna rutiner ser ut. Däremot anser vi att det är ditt ansvar som ordförande i Stockholms läns landstings Hälso- och sjukvårdsnämnd att ha insyn i vilken vård vi får för våra skattemedel och det är ditt ansvar att se över landstingets rutiner för att minimera risken att människor dör övergivna och utan hjälp.
Emils död har för vår familj inneburit inte bara en tragedi i att förlora en älskad familjemedlem. Vi har även blivit varse hur alla inblandade i hela vårdkedjan, som övergav Emil när han behövde hjälp, nu duckar undan från sitt ansvar och skyller på andra. Och vi har fått otaliga vittnesmål från andra människor som råkat ut för samma sak – i bästa fall kommer en syndabock att få en prickning i registret och
ingenting kommer att förändras.
Du skriver ’alla parter måste dra lärdom av Emils tragiska bortgång. Vi har insett att vi själva har bidragit till den nedmontering av sjukvården som resulterade i Emils död. Den lärdomen vi inom familjen har dragit är att från och med nu är vi före detta borgerliga väljare.”