Otäta skarvar och rostiga ledningsrör gör att nära 20 procent, nästan en femtedel, av allt vatten som Stockholm Vatten producerar försvinner på vägen. Problemet påtalas i en konsultrapport som koncernbolaget Stockholms Stadshus beställt för att få klarhet i hur ledningsnätet mår.
Teknikkonsultföretaget Grontmij skriver: "Trots att vattenläckorna har minskat på senare år kan man inte se någon märkbar nedgång vad gäller förlusterna från vattenledningsnätet. Snarare kan man skönja en svag ökning."
Arbeten med läckor och omläggningar av ledningar pågår dagligen och på fredagen hade Stockholm Vatten skickat personal till Skeppargatan på Östermalm.
- Röret från huvudledningen in mot fastigheten läcker och måste bytas ut, förklarar Peter Lysander innan han klättrar ner i gropen.
Lennart Berglund, operativ chef för Stockholm Vatten Utveckling AB, konstaterar att det vatten som når markytan vid stora läckage bara är en liten del av den totala vattenförlusten i ledningsnätet.
- Det mesta sipprar ut ur rören och sjunker ner i marken, säger han.
Priset för att lägga om vattenledningar brukar variera mellan 5.000 och 10.000 kronor metern.
- Att bygga bort alla läckor skulle kosta flera miljarder. Med tanke på vad vattnet kostar är det inte värt insatsen.
För att minska svinnet har Lennart Berglund i uppdrag att kartlägga orsakerna och komma med förslag till förbättringar.
Hälften av rören i det 220 mil långa nätet är av gråjärn och gjutjärn och det finns de som är över hundra år gamla. De flesta skador uppstår på våren när tjälen släpper och stenar sätts i rörelse.
De tioåriga investeringsplaner som tidigare styrde underhållet ersattes förra året med en årlig prövning av renoveringsbehovet och mer fokus på att ta tag i problemen när de uppstår. Omläggningen är en följd av en bantad budget och enligt konsultrapporten är det "inte helt tydligt hur man tänkt agera i det långsiktiga perspektivet".
- Har vi mindre pengar att röra oss med innebär det i praktiken färre omläggningsarbeten. Vi får vänta längre innan vi renoverar, säger Stefan Rosengren, chef för ledningsnätsavdelningen.
Han betonar att underhållsarbeten kommer att ske även i fortsättningen. För att öka träffsäkerheten i planeringen kommer man bland annat att göra fler tv-inspektioner.
Stockholm Vatten har i dag en av Sveriges lägsta taxor och den borgerliga majoriteten i Stadshuset siktar på att sänka ytterligare.
- Det är självbedrägeri att stoltsera med en låg taxa, i stället borde den höjas för att få loss pengar och höja takten i underhållsarbetet, säger Rolf Brattström (v), ledamot i Stockholm Vattens styrelse.
Styrelsens ordförande Erik Wassén (fp) försvarar den nya modellen för underhåll.
- Nu har vi ett mer företagsekonomiskt angreppssätt. Vi lagar ledningarna när det behövs.
Han ser inga större bekymmer med att så stora mängder vatten läcker ut.
- Mälaren är outtömlig och vi tar endast 3 procent av flödet. Det hade varit värre om det var grundvattnet vi pratade om.
Ingmari Holmsten, va-ingenjör i Botkyrka kommun, är mer bekymrad över svinnet som i kommunens ledningsnät bara är cirka 11 procent.
- Vi vill inte förlora pengar på att det läcker. Det blir en kostnad både för konsumenterna och miljön, säger hon.
En förklaring till de begränsade läckorna i Botkyrka är att många bostadsområden är byggda efter 1970. Ledningsnätet är lätt åtkomligt.
- Om vi får en oväntad topp i förbrukningen kan vi ganska enkelt söka efter läckan, säger Ingmari Holmsten.
Botkyrka köper mesta delen av sitt vatten från Stockholm Vatten. Grannkommunen Salem, som också hämtar vatten från Norsborgs vattenverk, har 11,5 procent svinn i de egna ledningarna.
Roslagsvatten, ett kommunägt vattenbolag norr om Stockholm, har endast 10 procent svinn i sitt ledningsnät i Vaxholm och Österåker. Helt täta vattenledningar är inte möjligt att få, men ju tätare ledningarna är, desto lättare är det att hålla uppe vattentrycket, konstaterar bolagets vd Mikael Medelberg.
- Sjunker trycket ökar risken för att det sugs in smutsigt, ohälsosamt vatten och andra föroreningar i ledningarna, säger han.