Lördagskvällen beskrivs som den lugnaste på året. En vecka före lön i bitsk januarikyla och det är ingen påvägtillkrogenrusning utmed perrongerna. Ändå hinner klockan knappt slå åtta innan första larmet om knivslagsmål når SL:s Trygghetscentralen.
Biljetthallen i Vällingby är blodstänkt efter ett gängbråk och två män, 26 och 32 år gamla, förs till Karolinskas traumaavdelning med knivskador i hals och buk. Resenären Arvid Mikkelsen blev vittne till händelsen.
– De spärrade av hela tunnelbanan för det var blod överallt. Vi såg en av killarna vid busshållplatsen utanför som hade blod i ansiktet, armen och magen. Det är obehagligt, det har varit tre knivöverfall på kort tid i Hässelby, säger Arvid Mikkelsen.
Männen vårdas fortfarande på sjukhus och polisen har inte gripit någon för mordförsöket. I somras knivmördades en man på Sergels torg och knivar är numera tunnelbanevardag. Alla ordningsvakter bär knivhandskar med metallfoder för att skydda sig.
– Många av dem som vi omhändertar för berusning har kniv på sig. Det har ökat markant, allt från moraknivar till butterflyknivar. Kniven är ett lömskt vapen, vi har skyddsväst men den skyddar ju inte ansiktet, säger ordningsvakt Daniel.
Han och kollegan Richard är ett av tre vaktteam som ansvarar för säkerheten på T-centralens tunnelbana denna lördag. I ett trygghetsrum innanför biljettkontrollen går de långsamt och metodiskt igenom både jack- och byxfickor på en metadonpåverkad man i medelåldern.
– Under en sådan här kroppsvisitation är man noga med att känna försiktigt. Vi letar efter knivar eller andra farliga föremål som kanyler, säger Daniel.
Mannen är en känd missbrukare och har varit med förr. Han låter lugnt ordningsvakterna söka igenom fickor och ta legitimation för att skriva rapport i väntan på polisen. Mannen uppmärksammades av personal när han vinglade farligt nära kanten på perrongen. Omedveten om hur nära han var att bli en så kallad PUT, person under tåg, i SL:s svartaste statistik.
– Jag har varit med om det fyra gånger att personer hamnat under tåg. Det är det svåraste i vårt jobb. Samtliga har varit berusade och den här mannen är en fara för sig själv eftersom han somnade stående. Det är fruktansvärt att vara på plats först när det händer. Men vi får omedelbart debriefing, säger Daniel.
Varje dag rapporteras omkring 150 incidenter till SL:s trygghetscentral. Vakterna jobbar framför allt med att avvisa eller omhänderta berusade men även stoppa våld och skadegörelse och ta hand om sjukdomsfall.
– Jag upplever att incidenterna har ökat de senaste åren. Allt ökar eftersom många fler rör sig i tunnelbanan. Särskilt i rusningstid eller vid stopp i trafiken, säger Daniel.
Cirka 94 ordningsvakter arbetar i tunnelbanesystemet under lördagen och fick Daniel bestämma skulle de vara fler.
– För att minska våldet och knivarna tror jag att vi skulle behöva mer ordningsvakter. Polisen hinner inte med och vi är deras förlängda arm. Jag tror också att vi behöver mer verktyg. Pepparsprej skulle vara bättre än batong i vissa situationer.
I kväll startar Kanal 5:s nya realityserie ”Tunnelbanan”. Daniel och Richard är två av huvudpersonerna och de hoppas att serien i tio delar ska förändra bilden av yrkeskåren.
– Det har varit mycket negativa rubriker i höst och de ger en felaktig bild av vårt arbete. Jag tror att serien kan minska fördomarna. Om folk får vara med och se hela händelseförlopp tror jag att de får större förståelse för varför vi till exempel handfängslar personer, säger Daniel.
De vill inte kommentera åtalet som lades ned mot väktaren som handfängslade en tolvåring i höstas. Själva har de aldrig åtalats i sitt yrke för att ha använt övervåld och de tror att tv-serien bara genom att visa verkligheten kan ge en mer positiv bild.
– Jag tror att det är viktigt att folk förstår att det är skillnad mellan en väktares och en ordningsvakts befogenheter. Många tror att vi inte har rätt att röra människor när vi avlägsnar dem, men vi har även vissa polisiära befogenheter, säger Richard.
I rulltrappan möter vi ett annat vaktteam som gripit en kille i 20-årsåldern som skriker jävla idioter och skruvar sig i deras grepp. Glåpord hör också till arbetets vardag.
– Det kan vara vad som helst, allt från vaktfitta, vaktjävel till låtsaspolis. Men det berör inte mig det minsta. I början kändes det tråkigt men nu jag tar inte åt mig personligen när folk skriker saker, säger Richard.
Det hinner gå nästan en timme innan polisen möter upp i trygghetsrummet för att köra den metadonpåverkade mannen till S:t Görans beroendeakut. Stämning förändras från mild till hätsk. Plötsligt vill mannen inte alls följa med frivilligt och anklagar någon för att ha stulit cigaretterna som han inte hade. Väl i polisbilen väljer han ändå till slut akuten framför polisstationen.
– Det bästa är att hålla sig lugn, lugnet smittar av sig. Pratar man bara tillräckligt länge så lugnar folk ner sig automatiskt. Det sociala biten är 99,9 procent av vårt jobb, att prata med och hjälpa människor, säger Daniel.
Klockan börjar närma sig midnatt och det är lugnt i väntan på att kroglivet ska ta sig hemåt. Vid halv tretiden brukar det börja hända saker igen. Särskilt rån som ökat med hela 66 procent sedan förra året.
– En del av den ökningen är personer som stjäl mobiltelefoner eller andra värdesaker när folk sover främst tidiga helgmornar när de är på väg hem från nattlivet, säger Niklas som basar över SL:s Trygghetscentral.
Förra året rapporterades över 1.000 fall av hot och våld dit. En slagning i systemet visar att ordet kniv förekom 316 gånger. Det kan vara allt ifrån en byggjobbare som omhändertagits för fylla med jobbkniven på sig till att någon viftat med en kniv framför en spärr. Någon exakt statistik över knivöverfallen finns inte.
– Men det är oroväckande många som bär kniv. Våldet har minskat det senaste året men samtidigt blivit grövre. Man nöjer sig inte med att bara slå någon på käften utan fortsätter att slå och misshandla, säger Niclas.
På T-centralen går Daniel och Richards arbetspass mot sitt slut. Lördagskvällen på Stockholms våldsammaste station var lugnare än vanligt.
– Vissa personer tycker att T-centralen är ett riskområde men målet att alla ska känna sig trygga. Vem som helst oavsett ålder ska kunna åka vart som helst och när som helst utan att vara rädda för att bli utsatta för våld eller hot. Det är det vi jobbar för, säger Daniel.