På onsdagskvällen beslutade kammaråklagarna Elisabeth Brandt och Jenny Clemedtson, som tillsammans leder förundersökningen mot barnläkaren, att offentliggöra rättsläkarens utlåtande och analysresultat från Rättsmedicinalverket. Beslutet kom efter att advokat Peter Althin, som företräder flickans föräldrar, hade begärt att sekretessen skulle hävas.
Av protokollen framgår att flickan hade narkosläkemedlet tiopental i blodet, enligt rättsläkarens bedömning omkring 1.000 gånger mer än "vid ordinär användning av preparatet". Enligt rättsläkarens bedömning var nivåerna högre än vad "man kan se vid dödliga förgiftningar med preparatet".
Även morfinkoncentrationerna låg på "nivåer som man kan se vid dödliga förgiftningar", enligt rättsläkaren.
Hennes slutsats blev att den för tidigt födda flickan avled av en kraftig dos av tiopental och morfin. Hon konstaterar också att barnet ändå hade avlidit "inom en kortare tidsrymd" på grund av mycket allvarliga hjärnskador.
I utlåtandet framgår att flickan hade fått en hjärnblödning något dygn efter förlossningen, efter att hon fått felaktig dropp. Hon blev sämre och den 12 september lades hon i respirator. Magnetröntgen visade allvarliga hjärnskador. Den 20 september klockan 16.45 kopplades respiratorn bort och flickan fick enligt journalerna morfindropp. Klockan 22.02 samma kväll avled hon stilla.
Staffan Polberger är neonatalchef vid Universitetssjukhuset i Lund. Han menar att de halter som rättsmedicinaren har uppmätt "inte säger honom någonting".
- Jag har inga värden att jämföra med. Det finns väldigt lite forskning på så här små barn. Jag skulle vara väldigt försiktig med att uttala mig utan att göra en omfattande sökning i den vetenskapliga litteraturen. Och det blir riktigt svårt, eftersom det finns så väldigt få studier.
Ingemar Tessin, chef för neonatalverksamheten vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg säger samma sak:
- De värdena säger mig ingenting.
Ingemar Tessin menar att man måste ta hänsyn till åtminstone tio olika punkter innan man kan uttala sig om huruvida barnets halter av morfin och tiopental är extrema på något sätt:
- Man måste till exempel se var barnet befann sig i döendeprocessen. Slutade man pumpa in i samband med dödsögonblicket eller fortsatte man en stund efteråt?
Det kan också ha betydelse hur barnets blodcirkulation har fungerat, hur levern kunde bryta ner bedövningsmedlen, hur njuren kunde avsöndra medlen, hur känslig hjärnan var.
- Det finns väldigt många biologiska variationer hos mycket för tidigt födda barn, säger Tessin.
Liksom Steffan Polberger påpekar han att det finns väldigt få vetenskapliga studier - om ens några - om vilka halter som kan uppmätas på mycket för tidigt födda barn i liknande situationer.
När forskare publicerar studier i vetenskapliga tidskrifter måste studierna först granskas av andra experter inom området.
- Om rättsmedicinarens obduktionsprotokoll hade varit en vetenskaplig artikel som jag skulle granska så skulle jag ha ställt alla dessa frågor, säger Ingemar Tessin.
Enligt hans medning borde Socialstyrelsen först ha fått hantera ärendet. Och de skulle ha skickat uppgifterna till betrodda specialister, i Sverige eller i utlandet, inom neonatalvård, farmakologi och toxikologi.