Den höga halten av narkosmedlet tiopental i blodet säger inte alls att flickan blev dödad, anser de.

I inlagor till Solna tingsrätt skriver professor emeritus Göran Wahlström att det mest sannolika är att medlet gavs till flickan dagen innan hon dog, dock utan att journalföras, i samband med en hjärnundersökning under narkos.

Hans bedömning är också att barnet inte kan ha dött av tiopentalet. Medlet hittades i ett blodprov från flickans ena lår, och där hade det knappast hamnat i den höga koncentrationen om medlet hade injicerats. Hjärtat skulle ha stannat omedelbart och inte orkat föra ut blodet ända till lårvenen, skriver Wahlström.

Det mycket höga mätvärdet kan förklaras av att narkosmedlet är extremt fettlösligt och att rester av just fett hade förorenat blodprovet, anser Wahlström, som påpekar att det hann gå 24 dagar mellan flickans död och obduktionen av hennes kropp.

Professor Per-Arne Lönnqvist, med 20 års erfarenhet av barnanestesi, är inne på samma linje, men tror att flickan måste ha fått tiopental vid en undersökning redan den 11 september och att medlet hade legat i fettväven sedan dess. Han påpekar också att blodkärlet i benet var olämpligt som provtagningsställe eftersom flickan hade blivit stucken i ljumskarna dagarna innan hon dog, då vårdpersonalen försökte sätta en kateter. Hjärtat hade varit ett lämpligare ställe, enligt Lönnqvist.

Den svårt sjuka babyn dog den 20 september 2008 på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Vid en obduktion upptäcktes oförklarligt höga halter tiopental i hennes blod. Den ansvariga läkaren blev misstänkt för dråp och åtalades i februari i år. Rättegången mot henne är planerad att inledas den 31 maj.

Chefsåklagare Peter Claeson hade på onsdagen inte tagit del av expertvittnenas utlåtanden och vill därför avvakta med att kommentera eller dra några slutsatser av dessa.

TT har inte lyckats nå läkarens advokat Björn Hurtig.