Antalet vräkningar i Stockholms län har minskat kraftigt sedan mitten av 1990-talet. Det är ett uttryck för att folk helt enkelt inte kommer in på bostadsmarknaden, enligt professor Sten-Åke Stenberg.
– Den avgörande punkten är att man måste ha ett kontrakt, man måste ha en chans att bli vräkt, säger han.
1994 genomfördes 1.881 vräkningar i länet, tio år senare var det 912. 2007 vräktes bara 653 hushåll, trots att kronofogden ändrat distriktsindelning och Gotland räknas ihop med Stockholm, och i fjol vräktes 574.
– Det finns inga tecken på att vräkningarna ökar under 2009, säger Sten-Åke Stenberg, som arbetar på Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
För Stockholm finns siffror på hur många som har vräkts från sin bostad sedan 1800-talets slut. Nivån ökade på 1960- och 70-talen, när miljonprogrammet kom och bostadsbristen byggdes bort.
– När lägenheter stod tomma sållade inte värdarna bland hyresgästerna. Folk fick en chans att bli vräkta, säger Sten-Åke Stenberg.
I mitten av 1990-talet sköt antalet vräkningar i höjden igen. Av två skäl, enligt forskarna: hög arbetslöshet och en avreglering på bostadsmarknaden. Sedan dess har siffrorna sakta gått nedåt, parallellt med att värdarna ökat kraven på nya hyresgäster.
Sedan den 1 januari 2008 förs, på regeringens uppdrag, statistik över vräkningar där barn är inblandade. I Stockholms län var det 129 fall förra året, och skillnaden mellan kommunerna är stor, både vad gäller antalet ansökningar om vräkning och hur många som faktiskt vräks. I Stockholm kom, till exempel, 82 ansökningar och 54 barnfamiljer vräktes. I Haninge blev 10 vräkta efter 60 ansökningar.
– Kommunerna har många faktorer att använda sig av, säger Sten-Åke Stenberg. En är att gå in direkt, då finns det utrymme att göra något. I allmänhet är hyresskulden vid vräkning 15.000–20.000 kronor.
Vad som händer med dem som vräks vet statistikerna inte mycket om, det har inte gjorts någon folk- och bostadsräkning på över 20 år.
– Folk försvinner. En spekulation är att många – ett par tusen hushåll – har åkt ut från bostadsmarknaden och deras möjligheter att komma in igen är mycket små, säger Sten-Åke Stenberg.
– De blir inneboende, hyr i andra hand, eller hamnar i värsta fall i hemlöshet.