Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
STHLM

Filippa Reinfeldt: Varför ska man gnälla?

Filippa Reinfeldt är något så ovanligt som en regionalpolitiker med star quality. Men den senaste tiden har hennes moderata skyltfönster solkats. Det har varit barnmorskekris, bortslumpade vårdcentraler och kritik mot nya BB Sophia. Hon har skilt sig från statsministern. Nu väntar supervalåret 2014. Stockholms sjukvårdslandstingsråd ler lika brett på Instagram som någonsin.

Intervjun ska ske i två steg. Ett samtal i lugn och ro. Och en gemensam aktivitet. Stockholms moderata sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt nappar inte på förslaget att tillbringa en dag tillsammans på förlossningen. Hon vill ses på det som sägs vara Europas största byggarbetsplats just nu.

På gränsen mellan Stockholm och Solna växer Hagastaden fram, en stadsdel präglad av lärosäten och forskningsinstitut. Här reser sig Nya Karolinska Solna, NKS, som en Finlandsfärja mot himlen. Ett gigantiskt, toppmodernt universitetssjukhus. En symbol för samhällsbyggande. Och, enligt kritikerna, ett politiskt prestigeprojekt med skenande kostnader. Filippa Reinfeldt ser det inte så.

– Bygget av NKS har inte blivit dyrare än vad landstinget räknat med. Vissa saker har tillkommit genom nya politiska beslut men vi har ordning och reda på ekonomin och våra avtal. Landstinget fick förstärkt kreditbetyg till ett ”stabilt AA+” av kreditutvärderingsinstitutet Standard & Poor’s vid den senaste utvärderingen i november 2013, säger hon.

Landstingsrådet Reinfeldt ser glamorös ut till och med i den gula reflexväst och de stålhättekängor som byggarbetsplatsens säkerhetsföreskrifter kräver. Örhängena dansar under hjälmen. De välsminkade ögonen glittrar bakom skyddsbrillorna i plast.

– Det blir barnsjukhus i den här byggnaden, va? Och en patient i varje vårdrum, med plats för förälder att sova över. Hur bred är sängen?

En mottagningsdelegation står på tå runt henne, beredd att ösa ur sig informationen hon begär. Filippa Reinfeldt lyssnar uppmärksamt, ifrågasätter intresserat. Hon tycks vara immun mot smyggäspningar och koncentrationssvackor. Blir hon aldrig trött på människor?

Den som ställer en rättfram fråga till Filippa Reinfeldt får ofta responsen inlindad i formuleringar som: ”Jag brukar tänka så här ibland” och ”Så får man väl säga?” Men den här gången är svaret övertygande direkt och glasklart.

– Nej, det blir jag inte!

Hon till och med upprepar det. Enligt en person som har tillhört den inre moderata kretsen är det dessutom alldeles sant. Av de tidigare makarna Fredrik och Filippa Reinfeldt är det Filippa som är den utåtriktade och sociala, den som har hand med folk och karisma.

På Nya Karolinska Solna har bygghissen tagit oss upp till plan 13. Vi passerar prefabricerade badrumsmoduler, färdiga att monteras direkt på den råa betongen, på vår väg upp till sjukhusets tak. På de dubbla helikopterplattorna har två ambulanshelikoptrar möjlighet att landa i bredd med bara någon minuts mellanrum. Filippa Reinfeldt berörs inte av blåsten. Hon blickar ut över sin stad.

– Det här kommer att bli ett landmärke. Gävlegatan ska gå rakt igenom sjukhusområdet. Folk på trottoarerna kommer att se personalen springa med svårt sjuka i glaskorridorerna ovanför dem. Det är ganska häftigt, säger hon.

Lördagsmagasinets moderata källa beskriver Filippa som ett politiskt djur. Hon drivs av sina idéer om vad hon vill åstadkomma och hon gillar hantverket, att få sakerna som hon har tänkt ut att hända.

Under intervjun några veckor efter byggarbetsplatsbesöket ber jag Filippa Reinfeldt beskriva sin kärlek till politiken.

– Jag är besjälad av att åstadkomma förbättringar och förändringar av sådant som jag inte tycker fungerar och politiken är ett fantastiskt instrument för att åstadkomma resultat, säger hon.

Skolan var det första ”felet” hon reagerade på.

– Jag växte upp i 1970-talets skola och tyckte inte att den fungerade. Det kändes som att vi elever nästan var till för lärarnas skull, i stället för tvärtom.

Hon var för ung för att vara med och besluta om friskolereformen men drev kampanj för den som ungdomspolitiker. Valfriheten är kärnan i hennes politiska engagemang, den röda tråden i hennes ideologi. Med sitt vårdval har hon ändrat två miljoner stockholmspatienters sjukvårdsstruktur i grunden.

Landstinget som hon är med och leder sedan snart åtta år har genomgått ”en av de största ideo­logiska förändringarna i modern tid” konstaterade magasinet Fokus förra året i en artikel med rubriken ”Slagfält Stockholm” och drog slutsatsen att ”Hela Sveriges vårddebatt landar hos Filippa Reinfeldt”. Varför är just valfriheten så viktig för en 46-årig trebarnsmamma från Täby att hon är beredd att argumentera med ett helt land?

– Det gemensamma är inte till för systemet eller politikerna. Valfriheten ger patienterna makt och inflytande. Tidigare bestämde politikerna vilken vårdcentral du som patient var hänvisad till oavsett om den passade dig eller inte, säger hon.

Valfriheten i utförarledet, det vill säga den etableringsfrihet för vårdgivare som Filippa Reinfeldt har varit med och infört, anser hon dock måste kombineras med hårda kvalitetsvillkor.

– De som vill bedriva sjukvård för skattepengar måste anpassa sig efter högt ställda krav på tillgänglighet, kvalitet och jämlikhet för patienterna. Det ska vara lätt att bidra till att göra sjukvården bättre, men det ska vara lika lätt att åka ut om man som vårdgivare inte sköter sig. Ingen ska kunna plocka russinen ur kakan av offentliga medel, säger hon.

Kan marknaden lösa alla sjukvårdens utmaningar?

– Nej och det handlar inte om marknaden. Jag tror inte på marknadslösningar för allt, till exempel tycker jag verkligen att sjukvården ska finansieras gemensamt och solidariskt via skatten, i motsats till vad en marknadslösning skulle innebära.

Varför ska vi ha vinstdrivande bolag i välfärdssektorn?

– Vinstdiskussionen ligger som en våt filt över viktigare diskussioner om ökad kvalitet. Över­vinster i välfärdsverksamheter provocerar mig också, då finns det utrymme för återinvesteringar i verksamheten. Stora vinster är en tydlig signal till alla välfärdspolitiker att det är dags att skruva upp kraven på ökad kvalitet. Där kan vi behöva fler verktyg.

Oberoende vänsterradikala nättidningen Dagens Arena publicerade nyligen en sammanställning över miljonvinsterna i de fem vårdcentraler som avknoppades snabbt efter att alliansen fick majoritet i Stockholms läns landsting år 2006. Det mest slående exemplet, Serafen, såldes av landstinget för 700 000 kronor. När de nya ägarna sålde vidare till ett riskkapitalbolag fick de 20 miljoner kronor.

I boken ”Politiker som lyckas” från 2006 får Filippa Reinfeldt frågan om vilka av de politiska beslut som hon har tagit initiativ till, och varit med om att fatta, som hon är mest nöjd med. Hon svarar: ”Det är framför allt avknoppningar i människonära välfärdsverksamheter.” Känner hon likadant i dag?

– Avknoppningar var det instrument som många kommuner och landsting runt om i Sverige arbetade med då för att få till en mångfald i välfärdsektorn. Landstinget har i dag slutat med avknoppningar och det tycker jag är mycket bra, svarar Filippa Reinfeldt.

Vad anser du om att Serafen slumpades bort och skattepengar blev till privata vinster?

– Det är klart att det sticker i ögonen också på mig. Samtidigt så var jag inte involverad i, eller ansvarigt landstingsråd för, den frågan.

En ståndpunkt som hon har hävdat hårdnackat genom åren. Formellt är den korrekt även om hennes kritiker hävdar att hon borde ta sitt ideo­logiska ansvar för den bakomliggande politiken som ledde fram till beslutet. ”Jag hade fel” är det dock få, om några, journalister som hört Filippa Reinfeldt säga offentligt. På min fråga om hon är missnöjd med något i sin politiska gärning svarar hon:

– Jag är inte missnöjd över saker som varit, men jag ser framtida utmaningar som kommer att behöva lösas.

En del provoceras av den där inställningen hon har, liksom av hennes glättiga Instagramleende. Stockholms sjukvårdslandstingsråd skickar inte iväg ideologiska skottsalvor på Twitter som många andra politiker. Hon lägger ut bilder på Instagram.

Drygt 11 400 personer följer hennes flöde av självporträtt, politik blandat med dagens lunchportion, och så en träff på helgen med väninnorna, alltsammans pyntat av hjärtan och smileys. Belackarna beskyller henne för att undvika tuffa sakdiskussioner. Själv hävdar hon att det bara är en kul grej.

Filippa Reinfeldt känns lite som politikens Polyanna, flickan i Eleonor H Porters ungflicksroman från början av 1900-talet som leker ”alltid vara glad-leken”.

– Varför ska man gnälla? Jag är ingen gnällig person. Vi brukar skoja om det ibland: ”Oj nu blev det svårt. Det här kommer vi inte klara. Vilken tur att vi har ännu en utmaning att ta itu med. Vad skulle vi annars göra?” Vissa svårigheter kan vi inte välja bort men vi kan nog påverka vårt förhållningssätt, hur vi hanterar dem, säger hon.

Filippa Reinfeldt konstaterar att hon många gånger genom åren har känt frustration över saker i samhället som hon upplever som lågfungerande.

– Jag tycker helt enkelt en massa saker och vill en massa saker. Jag är en stark individ som vill åstadkomma en massa resultat, säger hon.

Bästa sättet att nå dit är enligt henne kompromisser. Filippa Reinfeldt söker inte konflikter. De stjäl enligt henne bara värdefull tid från arbetet mot målet. Stockholms sjukvårdslandstingsråd beskrivs både av sig själv och andra som en politiker fast förankrad i pragmatismen.

– Jag sitter inte och dagdrömmer om det perfekta samhället, då händer inget. Det är bättre att kavla upp ärmarna och bygga vidare på det vi har, säger hon.

Periodvis jobbar hon alldeles för mycket. Det är på något sätt omättligt. Det finns alltid en rapport till att läsa, alltid ett samtal till att ringa för att göra ytterligare ett försök att få någon på samma spår som hon själv. Ibland är hon väldigt mycket duktig flicka.

– Jag måste vara lite disciplinerad, bestämma att nu går jag på gymmet eller läser läxor med min dotter, annars skulle jag jobba varje dag, och det gör jag förstås, men jag skulle jobba varje kväll och helg också.

En ordinär dag vaknar Filippa Reinfeldt av sig själv vid halv sex. Rör ut pulverkaffe i hett vatten och sätter sig med paddan.

– Läser nyheter, mejl, sms, kollar så det inte är något som har börjat brinna tidigt som jag måste hantera.

Hon väcker barnen, fixar en macka om någon är trött efter en sen fotbollsträning. Samlar ihop sina papper och åker i väg till kontoret i landstingshuset där de konstgjorda krukväxterna i fönstret börjar bli ganska urblekta. Tar lite mer kaffe. Värmer det i mikron när det har kallnat.

Även om vi har vant oss vid damtidningsbilden av Filippa Reinfeldt i kokett förkläde och med ett fat mandelmusslor i händerna är hushållssysslor inget hon i verkligheten intresseras av. Hellre då en dag full av sammanträden, diskussioner, möten och besök. För att balansera har hon börjat med yoga.

– Jag har hållit på i knappt ett år. Jag försöker verkligen men jag tycker det är jättejobbigt att lära mig.

För första och sista gången under intervjun låter hon undslippa sig en liten suck:

– Jag har svårt att göra ingenting så länge. Jag har i varje fall bestämt att jag ska lära mig det här så jag kämpar på. Jag försöker instrueras. Jag tror i grunden att det är nyttigt och bra, för kropp och själ hänger samman.

Efter skilsmässan, som blev klar för ett drygt år sedan, har Filippa Reinfeldt flyttat tillbaka till Täby. Hon har köpt ett hus i närheten av den gamla bostaden där hon och de två yngsta barnen är skrivna. Äldste sonen har en egen lägenhet men bor hemma ibland ”för att göra mamma glad”.

Fredrik Reinfeldt är ständigt närvarande i hennes liv, inte bara som far till hennes barn utan även på jobbet. Varje gång hon går genom korridoren till sitt rum i landstingshuset passerar hon hans uppförstorade fotografi på väggen. Hur känns det?

– Jättebra, det är ju min partiordförande.

Är ni vänner?

– Eh, ja, absolut. Jag vill gärna understryka att jag tycker han är den absolut skickligaste partiledare vi har. Kanske är han om inte den, så en av, de bästa statsministrarna vi har haft i modern tid.

Varför skilde du dig?

– Nej men det är ju jätteprivat.

Har du någon ny man?

– Nej.

Fredrik och Filippa Reinfeldt symboliserade powerparet som hade allt. Sveriges Kennedys. Eller Clintons. Att bli statsministerfru ökade Filippa Reinfeldts status både bland kolleger och i de egna väljarleden. När äktenskapet sprack krackelerade även skönmålningen. Enligt snacket.

Våren har kantats av kriser. I januari och februari rasade barnmorskor och blivande föräldrar mot förlossningsvården i länet. Samma dag som Filippa Reinfeldt i förra veckan klippte bandet till nya BB Sophia uttalade sig experter och överläkarna om riskerna med den privata förlossningskliniken som saknar tillgång till akut- och intensivvård. ”Vi befarar att enstaka patienter kan komma att fara illa, eller till och med dö”, lät ett utlåtande. Filippa Reinfeldt svarade med att det inte är en politikers jobb att bedöma patientsäkerheten.

Så, har hon kvar Stockholmsväljarnas förtroende?

Det ska hon ta hon reda på. Filippa Reinfeldt kandiderar för en tredje mandatperiod som landstingsråd. Hon ställer även upp i lokalvalet i sin hemkommun Täby men inte i riksdagsvalet.

– Man kan jobba mycket snabbare i kommuner och landsting, det blir ett direkt resultat. Jag tror att det passar mig väldigt bra. Jag ser ju bilder framför mig. Hur vi bygger ihop Stockholms­regionen. Infrastruktursatsningar, vårdstruktur. Det ger mig tillfredsställelse när besluten vi har tagit leder fram till resultaten vi förväntade oss. Då är det roligt.

Vad står överst på listan om du får sitta kvar efter valet i höst?

– Att öka valfriheten och korta köerna genom fler vårdval, till exempel inom psykiatrin. Vi behöver få akutmottagningarna i länet utbyggda och vi behöver permanenta vårdcoacherna som stöd för våra svårast sjuka och mest behövande medmänniskor.

Du är ny sjukvårdspolitisk talesperson för Moderaterna. Hur vill du forma partiets nationella sjukvårdsstrategi?

– Jag vill lyfta det faktum att storleken på resurserna till sjukvården är direkt kopplad till hur många människor som har ett arbete. Arbets­linjen måste hålla för att vi ska få in pengar till välfärden. Tillgängligheten och kvaliteten behöver fortsätta att öka. Patienter väntar fortfarande alldeles för länge på vård på sina håll.

Här är intervjutiden slut men Filippa Reinfeldt ber sin pressekreterare Gustaf Stenlund att inte bryta riktigt än. Det här bara måste hon få utveckla.

– Vi har enormt stora bekymmer med ojämlikhet mellan länen. Jag blev skrämd första gången jag såg att det var så stor skillnad mellan tillgången till de bästa behandlingsmetoderna.

Landstingen har ett ansvar att se till att invånarna har tillgång till vård i sitt län men de har inget ansvar för att alla i landet ska ha tillgång till lika hög kvalitet på vården. Lagstiftaren har inget operativt ansvar och patienterna skyddas inte av en tillräckligt stark lagstiftning.

– Sverige saknar patienträttighetslag och det måste vi få. Jag växte upp med en mamma vars egen mamma låg på vanföreanstalt hela hennes tidiga uppväxt. Det har präglat mig, säger Filippa Reinfeldt.

Vanföreanstalt?

– Det hette så då. Min mormor hade svår ledgångsreumatism. Hon möttes av en attityd från sjukvården: ”Hade hon inte gått i för tunna silkesstrumpor?” När mamma var ett år flyttades mormor till vanföreanstalten där hon låg i ett slags vagga i sju år för att kroppen inte skulle bli krum. Hon kom hem när mamma var åtta år.

Enligt Filippa Reinfeldt lever 700 000–800 000 svenskar med artros i dag.

– Det gäller fortfarande att bo i rätt landsting för att få rätt läkemedel utifrån de enskilda förutsättningarna tillräckligt snabbt. Det kan avgöra skillnaden mellan att kunna lyfta en kopp kaffe eller inte. Det stör mig enormt mycket att vi inte har en tuffare lagstiftning att tillgå.

Gustaf Stenlund reser sig upp. Medan Filippa Reinfeldt tar på sig kappan kommer samtalet in på asiatisk mat.

– Jag tycker om de där restaurangerna med ett rullande band där olika sushi och dumplings kommer mitt förbi en, säger hon.

– Det är valfriheten du gillar, skämtar Gustaf Stenlund.

– Man får resultatet. Man blir mätt, svarar Filippa Reinfeldt.

Filippa Désirée Amanda Cay Reinfeldt, född Holmberg

Ålder: 46 år.

Bor: Villa i Täby.

Familj: Barnen Gustaf, 21 år, Erik, 18 år, och Ebba, 13 år, tillsammans med sin exmake, stats­minister Fredrik Reinfeldt, som hon skildes från 2013 .

Gör: Hälso- och sjukvårdspolitisk talesperson för Moderaterna. Hälso- och sjukvårdslandstingsråd i Stockholm sedan 2006.

Utbildning: Humanistisk-estetisk linje på gymnasiet, enstaka universitetskurser och en journalistutbildning.

Karriär: Har bland annat jobbat i långvården och butik. Projektledare och press­sekreterare för Moderaterna. Kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Täby.

Ansvar

Stockholms läns landstings hälso- och sjukvårdsbudget för 2014 är 50,7 miljarder kronor. Över två miljoner presumtiva patienter hör dit. I området finns åtta storsjukhus, 206 hus­läkarmot­tagningar, 17 närakuter, 70 mödravårdscentraler, 125 barnavårdscentraler, 68 ambulanser, åtta förlossningskliniker och 101 logopedmottagningar.

Sant eller falskt med Filippa Reinfeldt

10 påståenden

Även politiska reportrar ryggar. Filippa Reinfeldt är erkänt duktig på att ducka elegant och svår att ställa till svars i sakfrågor. Lördagsmagasinet bad henne svara skriftligen på tio påståenden tagna ur en färsk rapport om Stockholms­vården, gjord av landstings­revisorerna. Sant eller falskt?

1 Det finns en samstämmig bild i landstinget om att länet har för få disponibla vård­platser.

”Nja, det finns en samstämmig bild av att sjukhus har för många överbeläggningar vilket sannolikt beror på för få disponibla vårdplatser.

2 En alltför hög nivå av överbeläggningar och utlokaliseringar har lett till säkerhetsrisker för patienterna, arbetsmiljöproblem för personalen och en ineffektiv vård.

”Sant.”

3 Problemet är inte nytt. Situationen var besvärlig redan 2010 och du lovade då 100–170 nya vårdplatser på kort sikt och 500 nya platser senast 2015.

”Sant.”

4 Ingen kan svara på om det totala antalet vårdplaster har ökat eller minskat sedan dess.

”Sant. Sedan över ett år tillbaka mäts dock varje månad till­gängliga vårdplatser och överbeläggningar på alla sjukhus i hela landet.”

5 Platserna på akutsjukhusen verkar snarast ha minskat.

”Antalet vårdplatser har minskat på Karolinska universitets­sjukhuset men troligen ökat på övriga sjuk- hus.”

6 I landstingets budget för i år slås fast att 870 nya vårdplatser ska finnas tillgängliga år 2018.

”Det ska ske en utbyggnad av drygt 850 vårdplatser fram till och med 2018, fördelat på cirka 220 vårdplatser på akutsjukhusen och 650 på sjukhus med specialistvård. Utöver detta tillkommer nya vård­platser planerade och initierade av andra aktörer.”

7 Det är oklart från vilken nivå ökningen ska räknas och därmed även hur många vårdplatser som faktiskt ska finnas 2018.

”Det kommer att vara lätt att följa upp resultatet av de investeringar som nu genomförs.”

8 Det är omöjligt att kontrollera uppfyllelsen av fullmäktiges mål eftersom begreppet ”vårdplatser” inte är tydliggjort.

”För de investeringar som nu genomförs kommer det att vara lätt att följa upp hur många vårdplatser som byggs.”

9 Bristen på sjuksköterskor lyfts i dag fram som den främsta orsaken till vårdplatsbristen.

”Sant.”

10 Det behövs ett mer samlat grepp över personalsituationen i landstinget.

”Landstinget har aldrig tidigare haft en så långsiktig framförhållning som i dag men det finns möjlighet till ytterligare förbättringar.”

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.