Allt som inte har tillstånd är olagligt. Staden ska heller inte medverka till något som kan väcka intresse för klotter och olaglig graffiti. Det är huvudpunkterna i den skärpta klotterpolicy som kommunfullmäktige antog 2007.
– Vi är kanske lite väl hårda. En alltför rigid hållning kan ta sig löjliga uttryck, vi behöver inte motarbeta graffiti som konstform, säger stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö (C).
Han syftar bland annat på att Riksteatern förbjöds att affischera för gatukonstevenemanget ”Art of the streets” i somras.
– Vi måste veta vår plats när det gäller hur långt vi ska gå, vi kan inte hålla på och uppfostra människor, säger Ankersjö.
Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) håller med om att affischförbudet inte var lyckat.
– Tolkningen av klotterpolicyn har då och då varit väl rigid. Och jag tycker att man ska vara liberal och generös med tillstånd för gatukonst, säger hon.
Men att kräva tillstånd är den enda möjliga hållningen, menar Madeleine Sjöstedt.
– Det kan inte beslutas i efterhand om någon har begått en olaglig gärning, det går inte att ha regler som anpassas efter vilken människa det är som eventuellt bryter mot dem. Skadegörelse är ett stort problem och klotterpolicyn är lyckosam, klottret har minskat, säger hon.
Även Per Ankersjö anser att nolltolerans är det enda rimliga.
– Det vi vill komma åt är den nedklottrade parkbänken. Men jag tror att vi måste behandla allt lika, politiker kan inte vara smakdomare, och det innebär att även sånt man tycker är vackert och fint tas bort, säger han.
Övriga partier i den borgerliga alliansen hyser inga tvivel.
– Olagligheten väger tungt för oss, då spelar inte utseendet på gatukonsten någon roll. Och jag tror inte på lagliga klotterväggar, säger biträdande socialborgarrådet Ewa Samuelsson (KD).
– Det som inte har tillstånd är olagligt. Om da Vinci skulle måla Mona Lisa över en byggnad i Stockholm skulle det fortfarande vara olagligt, säger Ariane Bucquet Pousette, Moderaternas ledamot i kulturnämnden.
Oppositionen är enig i sin åsikt om klotterpolicyn: Censur, smutskastning, förakt och en inskränkt politik, anser S, V och MP.
– Den enormt hårda linjen med nolltolerans är att gå till överdrift. Policyn borde inte finnas med bland stadens officiella dokument, den visar ett väldigt förakt för en etablerad konstform, säger Mats Berglund, som sitter i kulturnämnden för Miljöpartiet.
– Det är en repressiv politik. Ska det offentliga rummet bara fyllas med betald reklam? undrar Ann Mari Engel (V), också ledamot i kulturnämnden.
– Det är inskränkt att allt som inte har tillstånd definieras som olagligt och skadegörelse. Jag kallar det censur, säger oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (S).
Vänstern och Socialdemokraterna vill ha lagliga graffitiväggar, gärna otrivsamma viadukter och trista tunnlar. Miljöpartiet anser att det är nödvändigt att göra skillnad på klotter och gatukonst.
– Man kan inte vara programmatisk och dra allt över en kam. Stockholm konst på Liljevalchs har kunskap och kompetens att avgöra skillnaden, säger Mats Berglund.
Även Ann Mari Engel anser att staden borde dra nytta av Stockholm konst. Och hon – liksom Tomas Rudin – ser det som ett stort problem att staden vänder många ungdomar ryggen.
– Vi jagar en hel ungdomsgeneration, och håller på att halka efter resten av världen när det gäller gatukonst, säger Tomas Rudin.