– Folk går från skräp som kor från skit, säger Marie Louise Danielsson-Tham, professor i livsmedelshygien.
Hon tycker att nedskräpningen ökat markant på senare år och identifierar flera skillnader i hur vi hanterar skräp.
– Hemma kan många ha det snyggt. De flesta kastar inte burkar och pizzakartonger på golvet. Men kommer man till bilen blir det en helt annan sak. Där ligger skräpet ofta i drivor. Och går vi vidare till fikarum på arbetsplatser är det nästan ännu värre ibland. Även om alla ser det kan det ligga kvar mögliga matvaror i skafferi och kylskåp.
Tar man sedan steget ut i den helt offentliga miljön är situationen ofta ohållbar – folk slänger sitt skräp utan eftertanke, enligt Danielsson-Tham. Mycket riktigt, när DN besökte en av Stockholms parker på tisdagsmorgonen syntes renhållningsarbetare i full färd med att plocka upp mängder av utspritt skräp – plastpåsar, burkar och kartonger.
– Man struntar blankt i vad som lämnas kvar, det gemensamma ansvaret är som bortblåst. Många säger att jag betalar för renhållning via min skattsedel och verkar mest vara angelägna om att ingen ser dem gå från burkar, kartonger och plast.
Ett beteende som förvånar i tider av sopsortering och ökad miljömedvetenhet, enligt Marie Louise Danielsson-Tham.
– Kanske har man inte lärt sig i skolan, och det handlar kanske också om personer som också struntar i att sortera sopor hemma.
Ett annat problem enligt Danielsson-Tham är att många papperskorgar inte är fågelsäkra, vilket leder till att kajor, kråkor, måsar och skator kvällar, morgnar och nätter sprider ut skräpet i jakt på föda. Även råttor kryper fram på småtimmarna och hjälper till.
– Som veterinär är jag orolig över det. Om djur får i sig tuggummi kan deras matsmältningkanaler klibbas ihop, och burkringar kan fastna över fågelnäbbar.
Joakim Brodahl på stiftelsen Håll Sverige Rent, HSR arbetar med att mäta nedskräpningen i stadsmiljöer. Han konstaterar att ingen egentligen kan veta om det blir värre eller bättre.
– Alla skulle räcka upp handen på frågan om skräpet ökar. Oavsett hur det ligger till är mångas känsla att nedskräpningen är stor och det talar för en reell ökning. Men vi vet faktiskt inte.
Just därför har HSR iscensatt en undersökning på utvalda platser i Stockholmsområdet, Göteborg och Örebro.
Riktigt illa ute blir vi enligt Brodahl dock först om människor börjar göra sig av med sopor på fel sätt i den offentliga miljön i växande omfattning – samtidigt som kommunernas kassakistor sinar.
– Redan nu är vi i en situation där det kostar extremt mycket att hålla rent. Och vi vet att resurserna för att ta hand om soporna minskat., säger Joakim Brodahl.
– Samtidigt är detta ett relativt enkelt problem att lösa. I Stockholm är det bara att man ser till att träffa någon av de 80.000 papperskorgarna.
Även Peter Ringkrans, gatudriftsingenjör i Stockholms stad, anser att det inte nödvändigtvis är resurser som är det stora problemet. Periodvis genomförs dessutom stora insatser för att hålla staden ren. Det innebär fler hämtningar och tömningar, bland annat i samband med fina dagar och större evenemang.
– Det blir mindre och mindre anslag för renhållning, visst. Men det hänger mest på folks beteenden. Folk har blivit slarvigare och släpper det de har i handen. Det är små grejer, man felparkerar och hindrar oss att komma åt. Man slänger hushållssopor och pizzakartonger i papperskorgar, och byggföretagens säckar och containrar.
Peter Ringkrans konstaterar också att många av de pizzakartonger som slängs blir till lock i papperskorgar. Dessa förblir då delvis tomma medan det skräp som läggs ovanpå kartongen blåser bort.
Faktum är att nedskräpning är ett brott som kan ge böter eller fängelse. Men risken att åka fast är liten, och blir allt mindre. Allt fler fall anmäls och allt mindre andel klaras upp, endast fyra procent förra året mot tio procent 2006.
– Generellt sett är det en mycket låg uppklarningsprocent, säger Leif Petersson på Brottsförebyggande rådet.
Vad kan man göra för att undvika nedskräpning? Diskutera och kommentera här nedanför!