Hon minns att hon var ledsen, jätteledsen. Hon var bara tolv år och kommer inte ihåg hur tankarna for, hon minns bara att hon ständigt grubblade.
Hon hade kontakter med sjukvården för sin diabetes, hon träffade kuratorer och en överläkare inom barn- och ungdomspsykiatrin och när Charlotte fyllde fjorton fick hon en diagnos: Aspergers syndrom.
Hon hoppade av gymnasiet, levde isolerad framför datorn och fick mediciner mot ångesten. Ibland var ensamheten självvald, ibland överföll den henne, fick henne att skära sig och att desperat leta efter mänsklig kontakt på nätet. Charlotte blev ett enkelt offer och hennes utsatthet försämrade hennes psykiska status. Hon fick stödsamtal och möjlighet att tillbringa tid i ett projekt för unga vuxna genom socialtjänsten och det blev också ett par vändor inom psykiatrin.
- Mest av allt känns det som om jag suttit av tid. Som om jag blivit lovad allt men inget fått, säger Charlotte.
Vi träffar henne på Fontänhuset, Götgatan, Stockholm. För första gången på länge känner hon att det är på väg att hända någonting med henne.
- Här kan jag ju göra karriär som människa och inte som sjukdom. Konstigt att det ska behöva ta så många år i skiten innan man får veta att man själv kan vara med och bidra med någonting...
Fontänhusets klubbhuschef Björn Asplund och handledare Johan Rydergård ser Charlotte som en stor resurs inför framtiden. Behovet av att satsa på en fungerande verksamhet för unga personer som har psykiska funktionshinder har ökat under de senaste tio åren. I dag insjuknar drygt 130 personer i åldrarna 18-34 årligen bara på Södermalm.
- Många av dem hamnar i det vi kallar svängdörrspsykiatrin. De får lite vård, lite medicinering och sedan skrivs de ut, tillbaka till ensamheten. Och så börjar det om igen, säger Björn Asplund.
Det vill han och Fontänhuset ändra på. Sedan en månad jobbar Johan Rydergård med att dra i gång ett helt nytt Fontänhus i den gamla prästgården på Stora Sköndal. Huset ska bli ett hus för just unga vuxna och nu ligger man i startgroparna för ett unikt samarbetsprojekt mellan stadsdelen Södermalm och Katarinahuset, en av landstingets socialpsykiatriska enheter. Syftet är att Fontänhuset ska fånga upp de unga som är inskrivna på Katarinahuset i stället för att de bara snurrar runt, runt i den alltmer anorektiska vårdapparaten.
- Det enkla är det geniala - vi har sett att gör vi människor delaktiga, får de arbetsuppgifter och möjligheter att själva påverka så kan vi bryta de negativa cirklarna. Vi producerar självkänsla, självtillit och framtidstro, säger Björn Asplund.
Huset i Sköndal behöver målas och renoveras. Det måste röjas i trädgården och det finns alla möjligheter att odla grönsaker och växter. Johan Rydergård, som nyligen var på Fountain House i New York på utbildning, har stora förhoppningar:
- Vi har haft svårt att få de unga att stanna kvar i vår verksamhet tidigare, men med det här projektet är jag övertygad om att vi kan komma långt. Vi vet att det i alla stadsdelar finns unga människor som verkligen skulle behöva komma ut och bryta isoleringen. Huset i Sköndal ska vi bygga tillsammans och den verksamhet som redan bedrivs på Götgatan står också till vårt förfogande, säger han.
Bara på Södermalm hoppas Fontänhuset att varje år fånga upp så många som 90 unga som behöver stöd. Även om de inte vill bli medlemmar i föreningen så kommer den att erbjuda kamratstöd och handledning - målet är alltid att nå återhämtning och en väg tillbaka till samhället.
- Av det jag hittills sett kan jag säga att det är det bästa jag stött på. Jag tänker satsa allt jag kan på att vara med och bygga upp den här verksamheten, säger Charlotte.