Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

STHLM

”För att bli populär måste man vara en bad boy”

De förväntas leva upp till både machoideal och vara den mjuke myskillen. Killarna i DN Sthlms ungpanel tycker att det pratas alldeles för lite om den faktiska press som unga killar känner i dag.

– Många killar mår mycket sämre än vad som kommer fram, tror Isak Stockås, 17.

Det står en machokille på Södra teaterns scen. Han är en skruvad blandning av maktfullkomlig nonchalans och testosteronstinn sexism. Han spelar luftgitarr på sin golfklubba, han pekar finger och får publiken att hetsa honom att göra farligare saker, äckligare grejer.

Men till slut fastnar skratten i halsen, publiken tystnar. Jonglerandet med en råttfälla slutar med att den slår igen över den killens tumme. Han låtsas givetvis att det inte känns och ignorerar smärtan med ett störigt flin. Sedan försvinner han bakom en ridå av toalettpapper och skriker ut sin smärta och sin sorg över att hans skal blivit så hårt och ogenomträngligt.

– Han fångade det verkligen bra, man kände igen sig. Jag tror att de flesta killar faktiskt gjorde det, säger Christopher Gustafsson, 18, när föreställningen är över.

Han får medhåll av sina tre vänner, Axel Danhard, Staffan Larsson och Isak Stockås. De går på samma skola, har känt varandra ett par år och var några av de gymnasieelever som i höstas fick chansen att se föreställningen ”Pink on the inside” på Södra teatern.

Artisten David Eriksson vill sätta fingret på machokulturen han vuxit upp med och i. Den är en svidande uppgörelse med grupptryckets mekanismer och självpåtagna krav som begränsar honom.

– Men i sin bröstkorg har han en liten blå fågel som törstar efter kärlek, ömhet och tröst. Den tror jag faktiskt att alla har, vi har bara blivit så sjukt bra på att gömma den, säger Axel.

Vi samlas efter föreställningen. Det som slagit oss allihop är hur stämningen på Södra teatern tätnat och tystnat under dess gång. Det var så tydligt att de som inledningsvis skrattade, pratade högt och inte uppträdde särskilt ”teatervant”, en bit in i föreställningen verkade beröras.

– De flesta känner nog igen sig, vi känner alla igen kraven och frågorna. Vad är en man? Hur duger man som man? Hur vill man vara som man? Vi pratar alldeles för lite om det, säger Isak.

De har alla känt pressen, särskilt när de kom i puberteten. Idealet de eftersträvade var mannen med muskler, med ett sexpack på magen och ett gäng beundrande tjejer efter sig. En man utan svagheter, som kan, klarar och kräver sin plats.

– Det räcker med att titta på reklamen. Det är lätt att se kvinnor i underkläder och diskutera hur det påverkar tjejernas syn på sig själva och sina kroppar. Men det är ju exakt samma sak för oss killar, vi påverkas också av reklam, säger Christopher.

Foto: Erik Simander

Även den enkla tillgången på porr sätter spår. Män ska leverera och sex förväntas fungera efter ett förutbestämt mönster.

– Det är klart att man kan få prestationsångest. Det skulle ju vara fruktansvärt om man låg med någon som sedan gick runt och sa till sina kompisar att man är kass i sängen, säger Christopher.

När det gäller sex finns en annan rädsla också – att göra fel, att gå över gränsen utan att man förstår det. Att bli anklagad för att ha tvingat någon till sex eller ännu värre – att ha våldtagit – ser de som en risk som faktiskt finns, men det är ingenting de pratar om med varandra.

När det kommer till sex så väger tjejernas ord tyngre och ska göra det, det är killarna överens om. Men samtidigt är det svårt att prata om vad man vill och inte och att tolka signaler rätt. Har man ingen fast partner, som man känner, finns alltid en osäkerhet.

– Ibland hör man snack om att tjejer har blivit bättre på att ta för sig och göra vad de känner för. Men i vår skola är det fortfarande den gamla klassiska bilden som regerar. En kille som ligger runt är ”king” och en tjej som gör detsamma är ”hora”, säger Christopher.

Vilken slags kille vill tjejerna ha då?

– Det är förstås väldigt individuellt. Men mönstret är att tjejer gillar killar som är populära bland andra killar. Och för att bli populär hos andra killar måste man vara lite av en ”bad boy”. Det blir en negativ spiral, tror Isak.

För när man väl blivit ihop med någon, upplever de att de flesta tjejer inte alls vill ha en machokille. Då ska man vara myskillen.

För Axel, som gillar killar, ser saken lite annorlunda ut:

– Jag förväntas ju vara ”fjollig” och bete mig på ett särskilt sätt bara för att jag är homosexuell. Jag har fått höra saker av typen ”hur kan du vara homosexuell, du som är så normal”.

Axel växte upp i en homogen miljö. Där var det ristat i sten hur man skulle vara som kille – bilar, brudar, bärs.

– När jag kom ut tog alla killarna avstånd från mig, de visste inte alls hur de skulle bete sig. Det fanns en idé om att bara för att jag är homosexuell så ville jag ligga med alla killar, vilket ju är en helt absurd tanke.

– En annan sak är att jag kan vara helt ointressant för andra, tills de får veta att jag är gay, då blir jag plötsligt spännande, inte minst för tjejer. Det kan kännas väldigt konstigt, det är liksom inte jag som jag är som duger, utan min sexuella läggning.

Isak, som inte dricker alkohol och dansade balett när han var yngre, noterar att fördomar styr hårt.

– I min omgivning var ju jag ”bögen”, det var ju självklart.

I deras gymnasieskola har många elever utländsk bakgrund vilket också märks.

– Många andra kulturer har ett mer uttalat machoideal än det typiskt ”svenska”. Jag tror också de upplever starkt grupptryck, för många är supermacho i grupp men inte alls lika uttalat macho på tu man hand, säger Isak.

Killarna känner flera andra killar som drabbats av ätstörningar och inte tycker att de duger utseendemässigt. Som lite äldre har de själva ett annat förhållningssätt. De har inte längre lika svårt att plocka fram den där lilla, ömtåliga fågeln av sköra känslor som finns inombords.

– Men vi är också ganska öppna som människor, vi har växt upp i miljöer där vi kunnat prata med vuxna. Det gör stor skillnad. Jag är säker på att de allra flesta killar behöver prata mer om de här frågorna, säger Staffan.

De andra håller med. De drar sig till minnes den lilla rosa fjäder som singlande ut ur den svarta ballong som artisten, estradören, jonglören och akrobaten David Eriksson till slut smällde sönder.

– Jag tror alla killar förstod den symboliken, konstaterar Axel.