Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

STHLM

Föräldrarnas utbildning avgör betygen

De åtta bästa skolorna i Stockholm har sedan 1998 höjt snittbetyget med nästan 33 poäng. I de åtta sämsta har det sjunkit med en halv poäng. ”Det är det mest otäcka jämställdhetsproblem vi har”, säger Anne-Marie Lindgren, som har följt betygsutvecklingen i mer än tio år.

I välbärgade Äppelviken låg genomsnittsbetyget i årskurs 9 förra våren på 270,3 poäng. Högst är 320. I fattiga Rinkeby var genomsnittet 128,3.

– Skillnaderna mellan de mest och de minst gynnade ökar hela tiden. Det är otäckt tydligt hur sociala faktorer styr betygen och allra tydligast är det i Stockholm, här är boendesegregationen mer långt gången än i de andra storstäderna, säger Anne-Marie Lindgren.

Hon har skrivit rapporten ”Varför växer skillnaderna?” för Arbetarrörelsens tankesmedja. Slutsatsen är densamma som i den undersökning Lärarnas riksförbund presenterade på DN Debatt i torsdags: skolan blir alltmer ojämlik.

– De mest gynnade har höjt resultaten kraftigt, de minst gynnade har legat still eller i vissa fall sjunkit något. Det handlar om Bromma, innerstaden och Mälarhöjden kontra Järvafältet och delar av söderförorterna, gamla arbetarklassområden som ytterligare har proletariserats, säger Anne-Marie Lindgren.

I de minst gynnade områdena finns lågt utbildade invandrargrupper, som naturligtvis startar med ett handikapp, menar hon.

– Men – och det är ett viktigt men – det är hoptrasslat. Man får vara försiktig med att bara koncentrera sig på etnisk bakgrund. Föräldrarnas utbildningsnivå har en avgörande betydelse, det finns samband mellan resultat och yttre villkor.

I rapporten jämför hon, bland annat, Äppelviken och Rinkeby. Andelen högskoleutbildade i Äppelviken är 76,2 procent, i Rinkeby 20,2. Arbetslösheten är 1,4 procent i Äppelviken och 9,4 i Rinkeby. I Äppelviken har ingen socialbidrag, i Rinkeby är det 17,9 procent.

– Jag tror inte att pedagogiken är oviktig men min grundtes är: det räcker inte. Vi kan inte diskutera – och vi kommer inte åt – problemen i skolorna utan att diskutera situationen runtomkring, säger Anne-Marie Lindgren.

– Vi missar mycket om vi bara diskuterar det som en skolfråga.

Valfriheten har ökat konkurrensen mellan skolorna, menar hon, den skapar ett tryck på eleverna som inte enbart är av godo.

– Men det stör mig när vi i partiet (Socialdemokraterna) talar om det som om friskolorna är problemet. I helsike. Även utan friskolor skulle barnen på Gärdet gå i skola där och barnen i Rinkeby gå i skola i Rinkeby.

– Det är klyftorna och segregationen som gör att vissa barn har ohyggligt mycket sämre chanser. Eller som Hjalmar Branting sade: de får stanna i växten, säger Anne-Marie Lindgren.

Hon ser inga generella lösningar men talar om fler lärare, mer individualiserad undervisning och läxläsningshjälp, som hon menar är oerhört värdefull.

– Men ska vi kunna göra något åt de växande klyftorna i skolan måste vi ta itu med klyftorna i samhället, säger Anne-Marie Lindgren.

Ann-MArie Lindgren har skrivit

Ann-MArie Lindgren har skrivit rapporten ”Varför växer skillnaderna?”