Överklassafari är ett tecken i tiden. Arrangörens motiv – att fokusera på samhällets klasskillnader – är också tidstypiskt, enligt forskare som DN.se har talat med.
– Allting går i vågor. Klass som begrepp har under en tid varit väldigt osynligt och ointressant. Nu är det uppenbarligen på väg in igen, säger Fredrik Liljeros, professor på sociologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Han nämner som exempel den senaste tidens debatt om internatskolor, diskussionerna kring kungahusets privilegier och spekulerar om det finns någon relation mellan trenden och socialdemokratins kräftgång.
Fredrik Liljeros konstaterar att just överklass, jämfört med arbetarklass, är ett outforskat område. De som skrivit böcker om det är främst journalister, säger han, och nämner Björn af Kleen, Annette Kullenberg och Susanna Popova.
Att klass är på väg tillbaka är något som professorn och kulturgeografen Irene Molina vid Uppsala universitet håller med om.
– Det är mycket tydligt. Klassbegreppet är möjligtvis annorlunda nu än på 1970-talet och tidigare, men att det har blivit mer och mer differentierat mellan grupper med olika förutsättningar – absolut, det visar i princip all forskning, säger Irene Molina.
Hon har inte tidigare hört talas om överklassafarin, men efter en beskrivning kallar hon den mycket intressant och säger att den påminner en del om hennes egen forskning. Under många år har hon studerat segregerade och stigmatiserade områden. Polariseringen och klyftorna har ökat de senaste 20 åren, säger hon.
– Min slutsats är att för att kunna förstå segregationen så måste man titta på den andra sidan, de som har resurser att välja, det vill säga de som bor i rikare områden. Hur bostads- och planeringspolitik påverkar segregationen måste man också titta på vad staten gör och inte gör, säger Irene Molina.
Du säger att det knappt finns någon bostadspolitik?
– Man har avreglerat den till den grad att bostadsbyggen nästan bara sker med vinstintresse. Det behöver inte vara så att det är bra med statliga subventioner, men den modellen fungerade på ett utjämnande sätt under hela efterkrigstiden.
Irene Molina understryker att kritiken inte bara bör riktas mot borgerliga regeringar. Även om hon sätter datumet för den förändrade bostadspolitiken till 1991 så har flera socialdemokratiska regeringar verkat mellan 1994 till i dag ”utan att de gjorde något åt privatiseringen och avregleringen”.
– Vi har haft en social förändring som jag inte tror att vi har hängt med i. Forskningen har inte hängt med, absolut inte politiken och inte heller medierna. På det sättet är den här safarin ett intressant initiativ till att väcka uppmärksamhet kring frågan.