Milan Liska och Josef Dian sprutar in en milkshakeliknande vätska i tre meter djupa borrhål i berget djupt nere under Karolinska sjukhuset. De har varit i gång sedan fem på morgonen med att borra drygt 200 hål och fylla dem med sprängämnen och laddning till tidig eftermiddag.
- Vi får stänga av trafiken i några minuter 14.00. Det är då vi måste spränga, förklarar Hans Hogård, ansvarig för arbetena i bergtunneln.
Sprängarlaget från Skanska Slovakien borrar, laddar och spränger. När salvan går vibrerar marken och ett dammoln blåser genom tunneln. Då åker den begagnade brandbilen - inköpt på Blocket - fram och sprutar vatten på bergväggen som blivit av med 600 ton som ligger i sprängstenshögar.
När rök och damm spolats bort forslas sprängstenen bort - omkring 60 stora lastbilslass per kväll. Sedan kommer Vägverkets geologer och undersöker tunnelväggar och tunneltak och bestämmer hur mycket betong som ska sprutas in och hur många stora bultar som ska slås in i berget för att säkra det.
- Vi håller på från tidig morgon till sen kväll. Idealet för ett sådant här projekt är att inte få några avbrott. Allt ska gå fas i fas, säger Max Juhlin, ansvarig för de två tunnlar Skanska bygger vid Norrtull.
I dag är det inga sprängningar i Karolinertunneln. Den 102:a salvan var den sista i underjorden. Karolinertunneln är den första av Norra länkens många tunnlar som sprängs klar. Sprängarlaget är snart färdigt att åka vidare till nästa projekt. De har jobbat långa skift för att få ihop till hyggligt långa ledigheter och kunna åka hem då och då.
- Man blir van att jobba så här. Berget här i Stockholm är fint att jobba med. Det är värre nere i Centraleuropa, säger lagbasen Peter Balusik som tidigare arbetat i Tjeckien, Slovenien och Finland.
Karolinertunneln ska kläs in med gummiduk som ska förhindra läckage av vatten in i tunneln - en ny metod sedan Södra länken byggdes.
- Vi vill inte ha istappar i taket som i Södra länken, förklarar Lars Lilja, Vägverkets projektledare för byggena vid Norrtull.
En av svårigheterna med att spränga just Karolinertunneln har varit att den går rakt under känslig utrustning på Karolinska universitetssjukhuset, bland annat en mycket avancerad magnetröntgenkamera som används för trafikskadade.
- Vi har sprängt skonsammare än vad som är det vanliga och vi har haft ett intimt samråd med Karolinska. När vi höll på under magnetröntgenutrustningen fick sjuksköterskorna information om våra planerade sprängtider långt i förväg. Sedan skickade vi ett sms en halvtimme innan och ringde dem strax före. Om de då hade en patient sköt vi upp sprängningen, förklarar Hans Hogård.
Kring Norrtull har trafiken dirigerats om flera gånger för att underlätta för Norra länken-bygget. Det kommer att bli flera trafikomläggningar här och på andra ställen. Lars Lilja är nöjd med hur det har fungerat så här långt.
- Vi är som närmast trafiken under Eugeniatunneln. Det är bara 70 centimeter betong som skiljer, berättar Max Juhlin och pekar upp mot tunnelns tak där 100.000 bilar per dygn passerar.
När tunneln är utsprängd ska den fyllas med grus, vägkropp och asfalt. Någon gång i slutet av 2015 öppnas den för trafik. Till dess ska en rad andra tunnlar sprängas mellan Norrtull och Ropsten. De flesta av delentreprenaderna är i gång.
- Det mesta är upphandlat. Vi har kopplingen mellan Norra länken och Roslagsvägen och den östligaste delen ut mot Ropsten kvar. Och så Bellevue, säger Lars Lilja.
Passagen under Bellevue är drygt 150 meter lång. Vägverket väntar på en lagändring som gör det möjligt att bygga betongtunneln i grusåsen i nationalstadsparken uppifrån - en metod som spar tid och mer än en miljard kronor jämfört med att bygga tunneln underifrån.
Prislappen för den elva kilometer långa Norra länken är i dag 11,6 miljarder kronor.