– Jag vill inte uttala mig före den rättsliga process som åklagaren har valt att driva, och jag vill inte spekulera, men jag har också frågetecken som ännu inte har besvarats avseende provtagningsförhållandena, säger Krister Nilsson, docent, överläkare och vetenskapligt råd i barnanestesi och barnintensivvård.

I fjol utredde han på Socialstyrelsens uppdrag ett spädbarns död på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna hösten 2008. Rättsmedicinalverket hittade en halt av narkosmedlet tiopental i flickans blod som var så hög att den saknade motstycke i svensk rättsmedicinsk historia.

Socialstyrelsens utredning kunde inte förklara den höga halten men Krister Nilsson, som är kallad till rättegången som åklagarens expertvittne, säger att omständigheterna kring provtagningen fortfarande är oklara.

– Det finns till och med två olika versioner, en från rättsmedicinläkaren och en från den rättsmedicinska assistent som tog provet, säger han.

Försvarets expertvittnen anser att mätvärdet inte är tillförlitligt överhuvudtaget eftersom det hann gå 24 dagar innan kroppen obducerades. Blodprovet hade förmodligen spår av fett med det fettlösliga läkemedlet i hög koncentration, har professor emeritus Göran Wahlström och överläkaren Per-Arne Lönnqvist skrivit i sina inlagor till Solna tingsrätt. Deras hypotes är att flickan fick tiopental dagarna före sin död utan att detta journalfördes.

Chefsåklagare Peter Claeson säger sig inte vara oroad över försvarets nya expertvittnen.

– Det är klart att försvaret måste hitta experter som kan tala för sin sak. De jobbar på uppdrag av en part som har till uppgift att så tvivel om åtalets riktighet, säger Claeson.

Som åklagare har han en annan roll.

– Objektivitet ingår i min yrkesroll och de experter jag anlitar ska göra objektiva analyser, säger Claeson, som framhäver att det i slutändan är upp till domstolen att efter en samlad bevisprövning avgöra om det är ställt utom rimligt tvivel att ett brott har begåtts.