13-årige Fredrik har dubbeldiagnosen autism och adhd. Han har svårt att kommunicera med andra och han har svårt att koncentrera sig. Skolgången har varit problemfylld redan från början, kantad av mobbning och slagsmål. I fjärde klass orkade han inte gå till skolan längre och blev hemma en hel termin. Han erbjöds hemundervisning fem timmar i veckan, till största delen med en barnskötare som snabbt förlorade tålamodet.
Föräldrarna anmälde då Solbergaskolan i Hägersten till Skolverket och kritiken blev omfattande: Man hade brustit både i utredningen av Fredriks särskilda behov och i åtgärdsprogrammet. Dessutom hade skolan inte gett rätt stöd, bland annat för att ekonomiska överväganden gått före Fredriks behov.
Till följd av Skolverkets kritik och efter upprepade krav från föräldrarna fick Fredrik slutligen flytta till en av Sankt Örjans skolor som bedriver specialpedagogik i små grupper.
Men efter tre år, inför vårterminen i sjunde klass sades hans plats upp av rektorn på Solbergaskolan och Fredrik skulle flytta tillbaka till sin gamla skola igen.
- Beslutet att ännu en gång slita upp honom togs helt över våra huvuden, vi är fullständigt överkörda i detta, säger pappan.
När DN.se träffade Fredriks föräldrar i december förra året var de uppgivna. Under tre års tid hade Fredrik funnit sig till rätta i skolan. Han hade blivit som en ny människa, han vågade göra saker och fick ett växande självförtroende.
- Fy fan vad skönt, äntligen hade han hittat rätt. Men istället blev fallet så mycket högre när han blev fråntagen allt det, säger pappan.
I samband med skolbytet blev Fredrik sjukskriven av en läkare på barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, som gjorde bedömningen att han inte klarade av ännu en stor omställning. Men för att inte förhindra dialogen med skolan beslöt läkaren att häva sjukskrivningen en månad senare. Sedan dess går Fredrik hemma. Samtidigt har han rasat djupare än någonsin. 13-åringen som tidigare hoppat upp ur sängen på morgnarna, känner sig deprimerad, berättar föräldrarna som känner sig maktlösa inför sin pojkes frustration.
- Dagligen uppstår det situationer, han kan vända blixtsnabbt. Han är väldigt utåtagerande och kan inte vara ensam, berättar pappan.
I våras uppstod en situation som tvingade familjen att söka hjälp akut. Efter det har Fredrik ordinerats mediciner och har börjat gå i terapi.
- Jag hade aldrig, aldrig, aldrig kunnat föreställa mig att det kunde bli så här illa, säger mamman.
Det stöd Fredrik erbjudits på Solbergaskolan består i att han ska läsa matte, svenska och engelska i en mindre särskolegrupp och resten av ämnena med en vanlig klass. Efter ett studiebesök i skolan anser föräldrarna att det är långt ifrån det stöd sonen behöver.
- Det är inte alls anpassat efter Fredriks behov och vi vill heller inte att han ska gå tillbaka till en skola där han redan misslyckats. Det här är inte mänskligt, säger mamman.
Solbergaskolans rektor Ann-Katrin Averstedt hänvisar till sekretessen i det enskilda fallet när DN.se frågar om motivet till att flytta på Fredrik. Hon vill inte svara på om Solbergaskolan har fått stärkta resurser sedan förra gången Fredrik gick på skolan eller om skolan har ändrat sina rutiner.
Har ni fler elever med autismproblematik på Solbergaskolan?
- Det tänker jag inte svara på. Men vi skiljer inte ut våra elever, om de är röda, svarta eller vita, säger rektor Ann-Katrin Averstedt.
I december gjorde föräldrarna en ny anmälan mot Solbergaskolan. I fredags kom Skolinspektionens beslut som återigen skarpt kritiserar Stockholms kommun och Solbergaskolan för hanteringen av Fredrik. Inspektionen konstaterar att beslutet att flytta Fredrik inte föregåtts av någon utredning av hans stödbehov, och att sammanlagt tre av pojkens sju skolår blivit förstörda.
Fredriks föräldrar riktar en kraftig spark mot svenska skolans hantering av barn med särskilda behov.
- Det är fel på hela systemet när en enda person kan fatta den här typen av beslut utan något som helst underlag. Stödet till de här barnen borde fördelas centralt och behovet bedömas av proffs. Nu är våra barn helt i händerna på enskilda rektorer som ska hålla budget, säger Fredriks pappa.
Fotnot: Med tanke på Fredriks låga ålder har vi valt att låta honom och föräldrarna vara anonyma i texten, i verkligheten heter pojken något annat.
Diskutera! Tar skolan sitt ansvar för elever med särskilda stödbehov?