Det är många som på olika sätt försöker upprätthålla ordning och trygghet i SL-trafiken. Enbart ordningsvakterna kostar SL 98 miljoner om året.

– Vi har fler ordningsvakter på helgkvällar än övrigt, minst en tredjedel extra, förklarar Jeanette Hegedus, trygghetsansvarig på SL:

Trygghetsvärdarna kostar omkring 15 miljoner om året och rena väktare som i huvudsak åker runt för att förebygga och ingripa vid skadegörelse och klotter kostar 43-44 miljoner om året. Betalningskontrollen kostade 54,6 miljoner förra året. Revisorer synar nu om kontrollanterna ägnat sig mer åt att göra enkla kontroller än att avslöja fusk. I år ska kontrollerna kosta 46 miljoner enligt budgeten.

Sammanlagt kostar det således över 200 miljoner om året att bevaka, kontrollera och skapa trygghet i kollektivtrafiken. Den siffran ska ställas mot kostnader för fusk och skadegörelse.

Skadegörelse och klotter kostar runt 150 miljoner om året. Mätningar som gjorts tyder på att fusket år 2010 kostade omkring 315 miljoner och svinnet nära 37 miljoner.

– Det har inte skett några stora förändringar, konstaterar Tomas Silvander, ansvarig för intäktssäkringen på SL.

Sedan ett försök med öppen spärrlinje vid Slussen avslutades 2004 har SL:s linje varit att försöka minska plankningen genom högre och modernare spärrar. I slutet av 2013 ska alla stationer i tunnelbanan och pendeltågen ha glasspärrar. Investeringen uppgår till drygt 190 miljoner.

– Glasdörrarna är av en modell som finns på många håll främst i Europa. De ger ett ljust intryck på stationerna, betonar Tomas Silvander.

Den borgerliga alliansen anser att höga glasdörrar och utökade kontroller är den bästa metoden att se till att den som åker kollektivt betalar sin resa.

– De moderna spärrarna är en tydlig markering att vi vill att den som åker ska betala för sig. Som det nu är så ser unga, friska män till att lite äldre kvinnor får betala mer än de borde för att åka med oss, säger trafiklandstingsrådet Christer Wennerholm (M)

En vanlig vardag finns 50-60 kontrollanter i trafiken. De flesta har uniform och utför främst kontroller vid passager ut ur tunnelbanan och pendeltågssystemet. Men en handfull är civilklädda och arbetar mest inne i vagnarna. Fusket är störst på kvällar, nätter och helger. SL och Securitas, som har hand om kontrollerna, möts varje månad för planering. De senaste månaderna har resurser flyttats från dagtid till kväll och helg och fler kontroller görs på stationer där fusket enligt olika undersökningar anses vara särskilt utbrett.

I ett antal städer, främst i Tyskland, finns tunnelbanor med helt öppna spärrlinjer. Det är bara att kliva in i tågen för den som inte behagar stämpla biljett eller köpa biljett. Dessa system bygger på ärlighet och så pass täta kontroller att de avskräcker oärliga. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har länge kämpat för öppna spärrlinjer i Stockholms tunnelbana.

– Alla partier vill att resenärer betalar för sig. Vi anser att glasdörrarna är bortkastade pengar. Fusket är ungefär lika stort i slutna och öppna system, säger Yvonne Blombäck, gruppledare och trafikpolitisk talesman för Miljöpartiet i landstinget.

Hon vill att SL satsar på trafikvärdar på stationerna och fler kontrollanter för att stävja fusket och tycker att glasdörrarna är ett ogästvänligt sätt att välkomna resenärer.

– Sedan måste vi se till att det blir lättare att köpa biljetter. Det får ju inte vara så att vi nästan tvingar folk att fuska för att de inte har en rimlig möjlighet att få tag i en biljett, säger hon.

Sedan säkerhetstänket satte stopp för betalning direkt till busschaufförerna har SL byggt upp ett nät av biljettautomater. Men det är fortfarande bekymmersamt på kvällar och helger och på landsbygden för den som inte är vaneresenär att köpa biljett.