Stadsbyggnads- och trafikborgarrådet Mikael Söderlund ville inte använda ordet "galleria" om våningsplanen under det nya Slussen när han i går kallade till presskonferens på Stadshuset. Ordet har kommit i vanrykte efter flera protester i Stockholm och har ersatts av "knutpunkt" och "mötesplats".
Men kommersen lär inte försvinna för det. Och Gyllenforsen och KF fastigheter köper inte 35.000 kvadratmeter affärsyta för 475 miljoner för att bedriva kulturell och ideell välgörenhet. De tänker tjäna pengar. Samtidigt vet alla att nya gallerior inte klarar sig utan intressanta kulturinslag.
Så vad skall finnas på Slussen förutom kommers och trafik? Stadsmuseet ligger nära intill och behöver mer rymd. Entrén är snirklig och har aldrig riktigt fungerat. Samtidigt vill alla kulturinstitutioner av rang gärna annektera det nya Slussens fantastiska läge. En operabyggnad vore perfekt (om den får plats) eller en ny form- och arkitektursatsning. Kritikerna av Stadsbibliotekets utbyggnad har länge drömt om Slussens centrala läge men intressantast vore naturligtvis att knyta en verksamhet till platsen som inte redan är kulturellt etablerad och som inte har någon självklar scen.
Efter presskonferensen på Stadshuset hörde jag viskningar om Sveriges världsledande roll som konstruktör av datorspel och själv har jag svårt att förstå varför inte ny dans i alla dess former lyfts fram bättre än i dag. Varför inte ett dans- och datacentrum kombinerat med en biblioteksfilial med scen för progressiv opera, gärna kryddat med en skola för unga kockar och med filmbiografer ovanför trafiklederna under Slussen. Ett nytt hybridhus?
Michael Söderlund talade också om att han ville se "en banbrytande arkitektur" framträda på Slussen. Därför letar nu Stockholms stadsbyggnadskontor efter fyra internationella arkitektkontor - förutom Nyréns arkitekter - som kan skapa en intressant gestaltning av hela området.
Uppgiften är utmanande. En "bottenplatta" finns i form av Nyréns principkonstruktion, nu återstår detaljutformningen när väl Stockholms politiker bestämt sig för vad den skall användas till. Vem kommer att rita? Norman Foster eller David Adjaye i England? Kanske Herzog & de Meuron i Basel eller den globale Rem Koolhaas, OMA, infrastrukturromantikern framför alla andra? Eller något ungt kontor i Spanien?