Utsatta elever i Stockholms skolor

Gemensam insats minskade skolket

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Ett väl utvecklat samarbete mellan skola, socialtjänst och psykiatri har gjort Sundbyberg till ett föredöme. På tre år har det långvariga skolket mer än halverats.

Ett väl utvecklat samarbete mellan skola, socialtjänst och psykiatri har gjort Sundbyberg till ett föredöme. På tre år har det långvariga skolket mer än halverats.

Problem som har att göra med skolan är den fjärde vanligaste orsaken till att barn kontaktar Bris, Barnens rätt i samhället, enligt den årsrapport som organisationen släpper i dag. Av alla barnkontakter under förra året handlade 3.540 om skolan. Och skolket ses som ett stort problem.
I rapporten lyfter Bris fram Sundbybergs stad som ett bra exempel på hur man kan arbeta mot skolket. För tre år sedan var antalet skolelever med långvarig frånvaro över tre veckor 25 stycken i Sundbyberg. I dag handlar det om sex, sju stycken berättar Kjell-Arne Springe, projektledare på barn- och ungdomsförvaltningen i Sundbyberg till DN.se.

- Det vi gjort är att vi har bromsat den negativa utvecklingen, det kommer inte lika många underifrån, säger han.

Annons:

- När vi får tillbaka eleverna till skolan så mår de kanske inte bättre, men genom att de är närvarande har vi i alla fall en möjlighet att hjälpa och stötta dem.

Sedan projektet för att minska skolket inleddes 2004 har skolorna fått tydligare närvarorutiner och det finns ett utvecklat samarbete mellan skola, socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri.

- Det finns lika många orsaker till skolket som det finns skolkare, säger Kjell-Arne Springe.

Han säger att grunden till den långvariga frånvaron kan vara allt från neuropsykiatriska problem, till stökiga hemförhållanden och en dålig arbetsmiljö. Många elever med hög frånvaro lider av ångestsymptom eller depressioner. Därför finns det inte bara ett sätt att komma åt problemet utan varje elev kräver en skräddarsydd insats. I Sundbyberg finns numera ett team som består av psykologer, specialpedagoger och socionomer som tar kontakt med den elev som skolkar. Deras uppgift är att skapa en relation med eleven, men också stötta föräldrar och skolpersonal. Sedan görs en kartläggning av varför eleven inte vill gå till skolan. I roten till problemet ligger också lösningen.

- Elever med ångestsymptom får till exempel hjälp att hantera sin ångest utifrån KBT-metoder (kognitiv beteendeterapi) och vi hjälper föräldrar och eleven att förstå vad ångest är och hur man kan hantera den. Skolan får stöd och utbildning i hur man hjälper elever med dessa symptom, säger Kjell-Arne Springe.

- Det första man måste göra är att lyfta frågan och uppmärksamma problem tidigare. Fråga sig varför eleven är borta från min lektion. Man måste börja i det lilla.

När frånvaron väl blivit lång krävs det större insatser för att få tillbaka eleven till skolan, säger Kjell-Arne Springe. För lärare och annan skolpersonal är det alltså viktigt att lära sig känna igen de barn och ungdomar som ligger i riskzonen.

Bris ser allvarligt på skolket och i rapporten skriver organisationen: "Det finns barn som kontaktar Bris som inte har varit i skolan på flera månader. Trots det är det ovanligt att barnen har varit med om några åtgärder från skolans sida. Många av skolkarna lever isolerade liv hemma och får svårt att ta sig tillbaka till skolan."

- Gemensamt för alla är att de känner sig osedda, att de vuxna inte bryr sig, säger Göran Harnesk, generalsekreterare på Bris till DN.se och ger ett exempel.

- En mamma till en flicka frågade på ett föräldramöte om de sett hennes dotter och alla svarade ja. Flickan hade inte varit i skolan på fyra veckor.

Många av dem som kontaktar Bris för att de inte varit i skolan på länge berättar om att de svälter sig eller har skurit sig och vill prata om ångest eller självmordsförsök. Skolket döljer alltså långt allvarligare problem än endast utebliven undervisning. Förutom att eleverna hamnar efter och kanske inte kommer in på de utbildningar de vill bär de med sig ett ärr i själen resten av livet, berättar Göran Harnesk på Bris. Svårigheter att förlita sig på andra kan leda till isolering och mental ohälsa, vilket inte bara drabbar individen utan också samhället eftersom personen kan behöva stora vårdinsatser av olika slag.

- Skolan är den plats där barnen vistas mest och är de inte där missar de social utbildning och knyter inte kontakter som man behöver senare i livet. De blir ensamma människor, säger Göran Harnesk.

I Sverige måste alla barn gå i grundskola mellan sju och 16 års ålder. Det är också barnens rätt att få göra det, menar Bris som därmed vill se utökade insatser för att fånga upp de elever som skolkar.

- I första hand behöver skolhälsovården få mer resurser och byggas ut. De ska ju också jobba förebyggande, säger Göran Harnesk.

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

cairns
Foto:Catherine Shaw/AFP

 Greps på lördagen. Barnen påträffades döda i bostaden i Australien. 1  1 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

 Svar på raketattack. Första gången Israel agerade militärt sedan augusti.

lofven500
Foto:Roger Turesson

 Ny mätning av Novus. Och lägst förtroende har väljarna för... 665  25 tweets  640 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
nutidstestet_500
Foto:Henrik Montgomery/TT

Har du hängt med i veckans nyhetsflöde?  Gör veckans Nutidstest här. 44  4 tweets  40 rekommendationer  0 rekommendationer

Svenskens "engelska" självförtroende är stort.  Läs mer. 71  7 tweets  64 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: