Så här års kommer pannlampan väl till pass eftersom det är rätt mörkt i salarna och salongerna halv sju på morgnarna när arbetet börjar och många mörka gardiner är fördragna. Förutom pannlampan och reservficklampan bär Kjell Pettersson med sig en liten låda med mindre verktyg och ett dussin urnycklar. Några nycklar går till ett enda ur medan andra går till flera.
Kjell Pettersson jobbade på skärtorsdagen också. Han kommer att tjänstgöra på både julafton och nyårsafton i år. För är det torsdag så är det torsdag – oavsett om den är röd eller svart i almanackan. Kjell Pettersson trivs med sin runda, som inleds i de rum som allmänheten inte har tillträde till och avslutas i visningsvåningarna drygt fyra timmar senare. Fast det är klart – torsdagar är ingen bra klockuppdragardag, säger han.
Varför inte?
– Måndagar vore bättre för då är chansen större att klockorna går rätt hela arbetsveckan.
Anledningen till att just torsdagar är uppdragsdagar är att det tidigare hölls konselj denna dag i veckan och då var det bra om klockorna gick rätt. Just i konseljrummet står ett konsolur märkt Hovenschiöld. Det är ett av slottsurmakarens favoritur.
Längre fram på turen ligger det östra åttkantiga kabinettet. Det är här kungen har halvtimmeslång audiens för nytillträdda. Kungens gula fåtölj står så till att han har full koll på hur mycket tid som återstår av audiensen. I kabinettet står nämligen ett förnämligt golvur, tillverkat av Gustaf Nylander i mitten av 1700-talet.
– Jag ser varje klocka som en individ. Lyssna här ska ni få höra, säger Kjell Pettersson och tar fram en specialnyckel för att dra upp lodlinorna i klockskåpet. Den ena linan är lite för lång och hoppar därför åt sidan och ger ifrån sig ett speciellt klickljud. Kungen får aldrig höra när det säger klick eftersom dragningen äger rum några timmar före audienserna.
I Victoriasalongen stämmer Kjell Pettersson av tiden på ett av bordsuren med sin egen specialklocka, ett atomur som tar emot signaler från Braunschweig med exakt tid. På sekunden.
Om avvikelsen är för stor från ena veckan till den andra gör han en notering i sin lilla röda bok. När det står +3 betyder det att den gått tre minuter för fort. Står det –2 betyder det följaktligen att uret dragit sig ett par minuter. Ibland skriver han R.
– Det betyder att jag ruckat visaren lite.
Hur är det nu – får man backa en minutvisare?
– Helst inte. Särskilt inte om man har slagverk. Då är det bättre att vrida fram klockan några varv.
Apropå slagverk finns två bordsur i Karl XI:s galleri. Här får Kjell absolut inte dra upp slagverket. Det är nämligen i galleriet som de stora kungamiddagarna hålls.
– Kungen brukar hålla tal klockan 9 och då ska det vara tyst, men av någon underlig anledning brukar den andra klockan börja slå när den första är färdig. Därför dras inte slagverket upp.
För två veckor sedan fick Kjell Pettersson vrida fram slottsuren 95 varv. Han var tvungen att jobba extra söndagen då vi gick över till sommartid.
Det skiftet går betydligt snabbare än det i höst eftersom han då måste invänta åtskilliga bing, bing och dong, dong. Då brukar turen ta sex timmar i stället för vårens fyra.
När slottsturen är avklarad på torsdagarna väntar nya uppdrag. Då bär det först av till Norrmalmstorg och tornuret där, och när det är avklarat är det dags för uren på Waldemarsudde.
Vad gör du resten av tiden?
– Då jobbar jag hemma i verkstan. Det finns alltid klockor som behöver gås igenom, säger Kjell Pettersson.