Stockholm.
Ofta är det praxis att köparen i samband med överlåtelseavtalet betalar ut en handpenning på tio procent av köpesumman till säljaren vid bostadsaffärer. Vad mäklaren sällan informerar om är att handpenningen, liksom exempelvis tillträdesdatumet, är en ren förhandlingsfråga.
I Stockholm handlas det dagligen med lägenheter. När en intresserad köpare vunnit en svettig budgivning ska handpenningen snarast möjligt sättas in på säljarens konto. Handpenningen kan uppgå till flera hundratusen och när det gäller de allra dyraste objekten, miljonbelopp. Men detta förfarande är egentligen inget måste.
– Nej, det är bara så att det blivit praxis. Handpenningen är en förhandlingsfråga, precis som alla andra villkor som ställs, exempelvis tillträdesdag, köpeskilling och så vidare, säger Christer Ståludd, jurist på Fastighetsmäklarnämnden till DN.se.
Hur kommer det sig att handpenning på så stora belopp blivit praxis?
– Det finns olika intressen i en handpenning. Den säkerställer mäklarens rätt till provision, parternas rätt till skadestånd och säljaren har också ett intresse av att få pengar till nästa handpenning om denne ska köpa ny lägenhet, säger Christer Ståludd.
Samtidigt har mäklaren ingen skyldighet att undersöka säljarens trovärdighet eller kreditvänlighet, utan köparens pengar brukar betalas ut så snart medlemskap i bostadsrättsföreningen godkänts.
En annan spridd uppfattning är att man som kund anlitar en viss mäklarbyrå, men i praktiken är det den enskilde mäklaren som ensam är juridiskt ansvarig för förmedlingen.
– När man väljer mäklare är det inte ovanligt att man beaktar både företaget och mäklaren, trots att det är mäklaren som bär det juridiska ansvaret enligt fastighetsmäklarlagen.