I dag är kanske misstankarna om hur kammaråklagare Elisabeth Brandt sköter sitt jobb lika viktiga att reda ut som brottsmisstankarna mot barnläkaren. Har åklagaren ens förstått hur läkare och sköterskor arbetar med döende patienter?
Det är förskräckligt att bli anklagad för mord, särskilt barnamord. När den misstänkte dessutom är barnläkare blir det ännu mer förfärligt. En liten tröst för den misstänkta är kanske att hon har fått ett stöd som är få förunnat. Chefer, kolleger och även Socialstyrelsen har ställt upp. Deras anklagelser riktas inte mot henne utan mot polis och åklagare.
Det fanns gott om tid att i lugn och ro reda ut de viktiga frågorna i det här fallet. Varför hade det döda spädbarnet höga halter av morfin och narkosläkemedel i kroppen? Hur går vård i livets slutskede till? Flickan dog för över fem månader sedan och inget tydde på att läkaren eller någon annan försökte gömma sig eller undanröja bevis. Ändå greps läkaren på sin arbetsplats under dramatiska former. Många kolleger chockades och vården har därefter inte fungerat som den ska.
På måndagen slapp åklagaren svara på de svåraste frågorna om hur hon har skött sitt uppdrag. Enligt Elisabeth Brandt är läkaren fortfarande misstänkt för dråp, trots att hon släpptes. Efter förhöret med en undersköterska fanns inget skäl att hålla henne häktad.
Men under helgen har det kommit fram så mycket nya fakta och förklaringar att det inte verkar finnas mycket kvar av åklagarens misstankar. Det som kallades mord eller dråp beskrivs av stora delar av Vårdsverige som normal vård i livets slutskede.
Om inte åklagaren presenterar något helt nytt i fallet är det svårt att tro annat än att misstankarna kommer att avskrivas helt. Kvar finns då bara misstankarna om att denna mordutredning har varit särskilt illa skött.