Stockholm är en segregerad stad. De allra fattigaste, människor som inte sällan har invandrarbakgrund, bor i ett antal mindre bemedlade förorter.

En del tycker att segregation är en acceptabel effekt av ett fritt och kapitalistiskt samhälle, även om man hellre pratar om fattiga och rika än om invandrare och svenskar. Många andra anser att något behöver göras åt saken, om man vill verka för integration. Vilket alla politiska partier säger sig vilja göra.

Så, var bor makten? DN Stockholm tog fram adressuppgifter till samtliga politiker i Stockholms kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och borgarrådsberedningen. Den sistnämnda – på kartan markerade med en ifylld prick – har störst makt. I borgarrådsberedningen sitter samtliga borgarråd och oppositionsborgarråd. I grafiken syns det tydligt var stadens politiker väljer att bo och det är sällan utanför tullarna, i synnerhet inte i de förorter som har sämst rykte.

Per Wirtén, Huddingebo och författare till ”Där jag kommer ifrån”, en självbiografisk reportagebok till förorternas försvar, har fått se kartan och säger att hans första reaktion är att det inte är så illa ställt med den politiska maktens hemvist som han trodde.

Sedan börjar han studera kartan och ångrar sig.

– Alla de styrande borgarråden bor innanför tullarna. Det är upprörande och rätt talande för hur Stockholms politik har varit och är. Det märks i de politiska besluten och hur man ser på Stockholm som kommun. Det är klart att en innerstadspolitiker hellre vill bygga spårvagn innanför tullarna än fundera på tvärbanor i andra stadsdelar, menar Wirtén.

Han reagerar även på att det är ”häpnadsväckande få” politiker som bor i privilegierade förorter som Bromma och Enskede.

– Inte en enda person bor väster om Fruängen, i Bredäng, Skärholmen och så vidare. Och få i Farsta, Hökarängen, Gubbängen, Högdalen och Rågsved. I Skärholmen finns det ingen representation, och det är en demokratisk skandal.

– Stockholmspolitiken tar slut vid Fruängen och det är ett stort, tätbefolkat område. Inte ens några socialdemokrater bor där och det är nästan mest upprörande. Inte för att jag vill verka lojal mot vänstersidan, men det är ändå så att de tre borgarråd som bor utanför tullarna är socialdemokrater. Det gör skillnad.

För knappt en vecka sedan intervjuades Socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven, som tillsammans med sin hustru Ulla bor i Vasastaden, av DN Stockholms Marijana Dragic. Han berättade att de sökte en större lägenhet och trodde att de sex år som hans fru hade stått i den kommunala bostadskön skulle räcka till ett objekt i Tensta.

Löfven fick frågan om han kunde tänka sig att flytta till Tensta och svarade:

– Ja, jag har inte något principiellt emot att bo där. Absolut inte.

Möjligen har statsministerkandidaten inget principiellt emot att bo i Tensta, men mellan raderna kunde man utläsa att det flyttlasset aldrig lär gå. Så Tenstamoderaterna bjöd in Stefan Löfven för att ta sig en titt på området.

– Det är inget problem att så många politiker bor i innerstaden och på södra sidan av staden. Problemet är att vi har för få som bor i förorterna. Jag är övertygad om att det är en styrka för alla partier, i synnerhet mitt, att människor som bor i exempelvis Tensta och Skärholmen ser att det finns personer på förtroendeposter som representerar dem, säger Ole-Jörgen Persson, gruppledare för Moderaterna i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd.

Varför vill Stockholms politiker inte bo i ditt Tensta?

– Det är väl ärligt talat för att stadsdelen har ett ganska dåligt rykte. Trots att vi gör mycket bra saker och upplever att vi är på rätt väg så tror jag att vi kommer att få dras med det här ett tag. Få framträdande politiker föreställer sig att de skulle kunna bo och verka i Tensta.

Irene Molina, professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet, håller inte med Persson om att det är oproblematiskt att så många bor i innerstaden.

– Det är ganska dystert att se den här kartan. Man ser väldigt tydligt att det finns en markant koncentration i de mest attraktiva delarna i kommunen. Dessa politiker ser inte den vardag som de fattar beslut för. De ser inte hur en stor del av befolkningen bor och lever. Vi brukar prata om inkomster, klass och kön, men här kan man verkligen prata om politisk segregation. Det är en ny variabel som har tänkbara konsekvenser på vilka beslut som fattas beroende på vad man har för bakgrund och erfarenheter. Det handlar om vilka man möter i huset, på parkeringen, i bostadsrättsföreningen och i barnens skola. Som människa och politiker formas man av den världsbilden. Vilka skolbarn tänker man på när man debatterar skolfrågor? Vilka människors behov av bostad? Vad är det som gör att de politiker som fattar de centrala besluten inte vill närma sig det folk man beslutar för? Kartan tillför en väldigt intressant aspekt på segregationsdebatten.

Är det då partiernas eller väljarnas ansvar att se till att representationen i våra politiska församlingar blir mer modern? Partiernas, menar Per Wirtén.

– Men också allmänhetens och därmed också journalisternas jobb att diskutera det här som ett problem, annars kommer partierna aldrig att uppmärksamma det. Jag tror att om du gör en likadan karta över journalister som jobbar på de stora dagstidningarna i Stockholm så kommer det att se likadant ut eller värre. Det här är ett uttryck för att den politiska, kulturella och ekonomiska makten är väldigt centrerad.