Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Här förs kampen för att förändra förorten

Ungdomsrörelsen Megafonen startade i Husby för att forma ett motstånd mot den politik som förs i Stockholmsförorten. Det har varit en arbetsam och delvis framgångsrik kamp för att förändra. Nu knoppar Megafonen av sig och får lokalavdelningar i både Hässelby-Vällingby och Rinkeby.

– De har fått upp viktiga frågor på dagordningen. Vi vill också få unga i våra områden att engagera sig, säger Omar Ahmed från Rinkeby.

Det är lördagseftermiddag i Megafonens lokal i Husby och ett antal ungdomar har samlats för att lyssna till Jan-Erik Lind, forskare vid Göteborgs universitet, som ska berätta om det kritiserade Järvalyftet. På en liten speldosa snurrar han fram en melodi.

– Hur många känner igen den? frågar han och endast två händer kommer upp – han har just vevat fram ”Internationalen”.

Här bor inga garvade vänsterpolitiker, för även om Megafonens kamp är politisk bedriver man inte partipolitik. Antalet aktiva uppgår till omkring 60 personer och varje medlem bidrar med tid och en övertygelse att samhället, åtminstone en marginaliserad del av det, behöver förändras.

Megafonen har flera arbetsgrupper som koncentrerar sig på olika saker. Det handlar bland annat om läxhjälp, Järvalyftet, kampanjen för fotbollsplanen 3:an och kampen för att inte fler institutioner i förorten ska flyttas eller privatiseras. Rami Al-khamisi är den som 2008 grundade Megafonen tillsammans med Basar Gerecci.

Målen beskriver han så här:

Organisera ungdomar i förorten och utföra politiskt och socialt arbete.

Öka dessa människors politiska inflytande och på så sätt ge folket mer makt.

Arbeta för social rättvisa och för lika förutsättningar.

Kampen förs med traditionella metoder som opinionsbildning och mobilisering, vilket kan handla om att styra upp en demonstration. Fortbildning är ett viktigt medel. Ett exempel är föreläsningsserien Harakat som har haft gäster som Hans Rosling, DN-kolumnist och högt aktad professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet, och politikern Gudrun Schyman.

Arbetet har bland annat lett till att medlemmar från Megafonen för några veckor sedan var med och träffade ungdomsminister Nyamko Sabuni (FP) för att diskutera den ungdomspolitiska proposition som enligt planerna läggs fram i höst. Man har protesterat mot nedskärningar, mot politikernas planer på att bygga bort förortens gångbroar, är ute och diskuterar skolans kvalitet och roll och har hunnit med att ockupera möteslokalen Husby träff, i protest mot en planerad flytt av verksamheten.

– Ockupationen är det enda radikala vi har gjort, som får folk att höja på ögonbrynen, och den var inte olaglig. Vi fick personalens tillstånd och Röda korset, som drev verksamheten, gjorde ingen polisanmälan. Vi kände att det var nödvändigt för att tydligt markera vår ståndpunkt. Det fanns ungdomar som ville göra mycket mer extrema saker, men det förhindrade vi. Det är inte rätt metod och vi kan inte göra olagliga saker, säger Rami Al-khamisi.

Hur mycket självbestämmande anser du att människorna i ett område ska ha rätt till?

– Ganska mycket i de beslut som påverkar dem i deras vardag. Det kan vara alltifrån skolan till frågor om arbete, nedläggningar eller omfördelning av resurser. Det kan låta abstrakt, men vi tror på rätten för varje människa att utforma sitt liv genom att påverka beslut på alla nivåer. Det ska finnas kanaler för medbestämmande.

Megafonens verksamhet har fått ungdomar på andra håll i staden att notera att det går att förändra, trots att en revolution inte står för dörren. Lokalavdelningar startar nu i Hässelby-Vällingby och Rinkeby, vilket gläder Rami Al-khamisi.

Ser du någon skillnad mellan era respektive spelplaner?

– Det är fortfarande människor som befinner sig långt ifrån makten. Det pågår nedskärningar och privatiseringar som är ogynnsamma för dem som bor i dessa områden. Arbetslösheten är hög och många ungdomar klarar inte av skolan. Det finns stora sociala problem som ingen har tagit tag i, som våld, droger och kriminalitet. Precis som för oss i Husby handlar det om att gå samman och ställa krav på politikerna och försöka lösa saker själva, med läxhjälp och andra åtgärder, säger Al-khamisi.

Hos Svenska Bostäder, som upplåter en gratis möteslokal, finns en besvikelse över beslut som Megafonen har tagit. Företagets affärsområdeschef Amra Barlov tycker att det är synd att organisationen har valt att stå utanför Husbyfestivalen samt en referensgrupp för att diskutera utformningen av nya Husby träff.

– De har sagt att vi har avbrutit samarbetet men så är det inte. I min värld handlar samarbete om att två parter arbetar mot något tillsammans och om de vill växa och bli större än en gårdsförening, som har tillgång till fri lokal, så får de betala hyresavgifter på marknadsvillkor, förklarar hon.

Konsulten och debattören Carlos Rojas blev känd när han tillsammans med Zanyar Adami startade tidningen Gringo och tror starkt på organisationer som Megafonen.

– Jag ser över lag att 90-talisterna är en grym generation. När jag träffade Zanyar var det första gången jag mötte någon som var som jag. I dag är det så att vart jag än kommer så finns det ett gäng, väldigt smarta 20-åriga förortsungar. De är otroligt intelligenta, kapabla, har en samhällsanalys och agerar inte bara på volley. De är grundade, samlar lokalsamhället och är väldigt måna om att vara förankrade i sitt område, säger han.

Är det först på senare år som ett behov av den här typen av organisationer har uppstått i Sverige?

– Det är väl så, vi har haft det relativt bra. Men om tio år har vi en nationell miljonprogramskraft att tala om i civilsamhället, som i USA.

Enligt statsvetaren Jenny Madestam förverkligas den svenska demokratin genom partipolitik, vilket innebär att utomstående engagemang både kan ses som något positivt men också kan tolkas som ett missnöje med det politiska systemet. Megafonen uppstod utan tvekan ur ett missnöje.

– Partier och politiker behöver vara lyhörda inför problem som finns i samhället och människors behov. Det finns alltid en risk att grupper som står utanför, även om det är i en organisation, tar saken i egna händer, säger Madestam.

I lokalen i Husby har Jan-Erik Lind tagit paus och DN Stockholm pratar en stund med några av de ungdomar som den här veckan på riktigt börjar med sina verksamheter i Hässelby-Vällingby och Rinkeby. I lördags firade man starten med festivalen ”Ortens favoriter” i Hässelby gård och fick besök av artister som Ken Ring och Labyrint.

Evelina Clayton och Bahare Sadeghi, båda 19, bor i Vällingby. Omar Ahmed, 19, och Thomas Fernandez, 20, i Rinkeby respektive Hjulsta.

– Vi har sett vad Rami och de andra har gjort för att få upp de här viktiga frågorna på dagordningen. Vi vill också få unga i våra områden att engagera sig, förklarar Omar Ahmed.

– Megafonen pratar inte bara, de gör. Vad som än har skett eller beslutats så har folk accepterat det, men det är för att de inte vet hur man ska göra för att inte acceptera, menar Thomas Fernandez.

De listar några av de vanliga företeelser som ett socioekonomiskt svagt område kan ha bekymmer med: sysslolösa ungdomar, dåliga skolor, en så grundläggande sak som avsaknad av bankomat, och Bahare Sadeghi hoppas att framgången ska vara snar. Om 5–10 år ska, som hon säger, ”alla människor ha möjlighet att förändra sitt område”.

– Vi vill inte ha någon särbehandling, vi vill bara behandlas som vilka områden som helst, menar hon.

På tisdagskvällen arrangerar Harakat en diskussionskväll i Rinkeby Folkets hus. Talare på temat islamofobi är Mattias Gardell, professor i religionshistoria.

Detta vill Megafonen

Folket i förorten ska påverka politiken.

Utveckling och satsning på samhällsservice.

Bättre skolor med mer resurser.

Arbete till folket.

Ersätta det polisiära och säkerhetssatsningarna med sociala satsningar.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.