Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Här kan din julgran bli en klimaträddare

Biokolsanläggningen i Högdalen ska producera 300 ton biokol varje år som ska spridas i Stockholms planteringar.
Biokolsanläggningen i Högdalen ska producera 300 ton biokol varje år som ska spridas i Stockholms planteringar. Foto: Julia Mård

Stockholm blir först i världen med en urban kolsänka. En modern kolmila i Högdalen ska förvandla trädgårdsavfall till biokol – allt för att vända klimatförändringarna.

– Effekten från anläggningen kompenserar för cirka 700 bilars utsläpp, säger Mattias Gustafsson, projektledare på Stockholm Vatten.

I skuggan av det bolmande Högdalenverket står en liten biokolsanläggning som många hoppas blir framtida standard i världens städer. Den ombyggda containern ska producera 300 ton biokol varje år som ska spridas i stadens planteringar. Fabriken invigs i januari men har redan prisats internationellt. Bloomberg foundation sponsrar projektet med 10 miljoner kronor och är på plats för att inspektera tekniken.

– Det här är världens första urbana kolsänka. Vi vill att andra städer ska inspireras av Stockholm och starta egen biokolsproduktion. Brisbane och Osaka har provat liknande teknik men i betydligt mindre skala. Ambitionen är att göra något som ingen annan gör, säger Simon Rea, Bloombergs projektcoach.

Foto: Julia Mård

Björn Embrén visar kolet som börjat användas i trädplanteringar runt om i Stockholm. Foto: Julia Mård

På återvinningscentralen ligger 100 ton trädgårdsavfall i högar som stockholmarna samlat in under året. Kvistar, ris, löv, och snart även julgranar, kommer att malas ned till centimeterstora bitar och användas som bränsle i anläggningen.

Det här är världens första urbana kolsänka. Vi vill att andra städer ska inspireras av Stockholm och starta egen biokolsproduktion.

Biomassan matas via en stor tratt in i en ugn och hettas upp till cirka 800 grader. Ungefär hälften av kolet i trädgårdsavfallet blir till biokol och hälften pyrolysgas. Gasen bränns för att hålla processen vid liv och överskottsvärmen värmer vatten till fjärrvärmenätet.

– Skorstenen släpper ut koldioxid från den brända pyrolysgasen men mycket mindre än om man hade eldat upp avfallet direkt. Biokolen grävs ner i planteringar som jordförbättring och blir en naturlig kolsänka som binder koldioxiden, säger Jonas Dahllöf, planerings- och utvecklingschef på Stockholm Vatten och projektansvarig.

En kolsänka fungerar som en reservoar. Växterna tar upp koldioxiden ur luften och bygger in kolen i sin ved. När biokolet grävs ned kan koldioxiden som växterna tidigare tagit upp bindas i marken i tusentals år. Runt om i världen pågår experiment med att skapa artificiella kolsänkor för att minska utsläpp. I dag är världshaven våra största kolsänkor tillsammans med skog och annan växtlighet.

– Den här naturliga kolsänkan kommer inte att rädda världen men vi måste börja betala av gamla koldioxidskulder snart. Effekten från anläggningen kompenserar för cirka 700 bilars utsläpp, säger Mattias Gustafsson, projektledare på Stockholm Vatten.

På baksidan av containern går vattenrören som ger den klimatpositiv bonuseffekt. Kallt vatten går in och kommer ut med en temperatur på mellan 70 och 90 grader. Värmen går rakt ut i stadens öppna fjärrvärmesystem och räcker för att värma cirka 80 trerumslägenheter.

Därför är Fortum Värme eld och lågor.

– Det här är den första klimatpositiva värmeproduktionen i Stockholm. Vi blir inte bara koldioxidneutrala genom att återvinna trädgårdsavfall, utan även klimatpositiva genom att vi låser kol i marken och kan därmed ta ett litet steg mot att börja vända klimatförändringarna, säger Kåre Gustafsson, projektledare, Fortum Värme.

Omkring 1 300 ton avfall ska bli 300 ton biokol på ett år. Och det är bara början. Om projektet slår väl ut hoppas man kunna utöka med ytterligare fyra anläggningar. Då kan allt insamlat trädgårdsavfall i Stockholm bli biokol.

I samarbete med SLU och KTH vill man utveckla tekniken. Ambitionen är att hitta andra avfallsflöden att göra biokol av. Matavfallet görs redan i dag till biogas och avloppsslammet går upp till Kiruna för att odla ny skog på gammal gruvmark.

– Vi vill undersöka om det går att använda andra avfallsflöden för mer storskalig produktion. Vi tittar på avloppsslam men även hästgödsel som det finns gott av i Stockholm. Vi kan kanske ta emot trädgårdsavfall från andra kommuner och restprodukter från jordbruket, säger Kåre Gustafsson.

Foto: Julia Mård

”Effekten från anläggningen kompenserar för cirka 700 bilars utsläpp”, säger Mattias Gustafsson. Foto: Julia Mård

Hur stor kan den här kolsänkan bli?

– Preliminära beräkningar visar att det handlar om cirka 100 000 ton koldioxid varje år. Det motsvarar det totala koldioxidavtrycket från cirka 10 000 människor, säger han.

Den här naturliga kolsänkan kommer inte att rädda världen men vi måste börja betala av gamla koldioxidskulder snart.

Ett annat mervärde är att lotsa människor ur klimatapatin.

– Det är viktigt att engagera Stockholmarna och få dem att känna att de kan påverka klimatförändringarna. Vi hoppas också att det ökar folks intresse och förtroende för miljöarbete i stort, exempelvis våra kraftfulla satsningar på ökad biogasproduktion av matavfall, säger Jonas Dahllöf, avfallsavdelningen på Stockholm Vatten.

Men är det inte lika bra kompostera trädgårdsavfallet?

– Nej, då tar man inte alls till vara på kolets förmåga att binda koldioxiden i marken. Komposten lagras inte lika länge i marken och släpper även ut gaser. Om man bränner det blir det aska utan miljöeffekt.

För att uppmuntra invånarna att bidra får de som lämnar trädgårdsavfall en påse biokol. Men kolet är mest eftertraktat av Stockholms stad som i dag köper biokol från Tyskland för uppemot 12 000 kronor per ton. Inom fem år vill staden byta ut all jord mot en blandning av grus och biokol eftersom det får växtligheten att grönska mer.

Investeringen i Högdalen har hittills kostat fyra miljoner kronor och idén är redan på export.

–  Vi har samlat fyra intresserade städer i en biokolgrupp. Det är Melbourne i Australien, Mysore i Indien, Parma i Italien och delstaten Kalifornien. Det här är bara början, säger Mattias Gustafsson.

Foto:

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.