1. Upptäcktsresan börjar i t-banan. Andrées luftfärd till nordpolen är inhuggen i betonggången. Från ballonguppstigningen 1897 till fyndet av de döda kropparna och isbjörnen trettio år senare.
– Tänk att man bara genom att åka till jobbet kan få en historielektion om Sveriges största upptäcktsresa. Det är ju fantastiskt.
Nästan allt i Västertorp är fantastiskt om man får tro Juholt. Som självutnämnd ambassadör höll han sitt sommartal här i lekparken Lugnet. Likt en reseledare from hell har han sekundplanerat en stadsdelstur där vi garanterat inte ska missa något av allt det fantastiska.
Vi tvingas tvärnita redan efter spärrarna. Juholt pekar på kiosken.
– Här kan man köpa godis som gått ut. Det tycker jag är fantastiskt. I stället för att kasta gammalt godis kan ju folk välja om de vill köpa eller inte.
Är du ekonomisk?
– Absolut.
Snål?
– Absolut inte. Jag beskrivs nog som en ganska generös person. Men jag tycker om att göra bra affärer. Fyra Läkerolaskar för en tia. Det är ju en jättebra affär.
2. Vi ruschar över torget, eller ”downtown” som Juholt kallar det, förbi kemtvätten som håller hans åtta kostymer i skick. Stannar framför skulpturen "Trädet". Som sonson till skulptören Arvid Källström är han skulpturfrälst.
– Hur många gånger kommer man till ett sådant här centrum? Där livet ska vara vackert. Skönt att leva och bo. Här mellan lamellhusen finns faktiskt världskonst. Henry Moore finns på Louisiana – och i Västertorp. Jag vill att en procent av det vi bygger för ska avsättas för konst.
Är du konstnärlig?
– Nej, men jag har ett genuint intresse för form, struktur och skönhet. Jag har ju jobbat som fotograf.
3. – Ursäkta, får jag vara jävligt otrevlig och be om ett foto?
Utanför Gesters, en av två lokalbutiker där han stödhandlar när han inte åker till köpcentrum, låter sig Juholt fotograferas med en glad tjej. Det blir många handskakningar, vinkar och kramar utmed Störtloppsvägen i stadsdelen där gatorna bär vinternamn.
Drar du dig för att gå ut en söndag?
– Nej, jag ändrar inte mitt liv. Jag jobbade ju nära Göran Persson och visste vad jag gav mig in på. Säpo lever jag med dygnet runt.
4. Han tar oss till ”italienaren på hörnet”. Sorrento är Lady och Lufsen-haket där han och Åsa åt sin första middag. Italienaren visar sig vara kurd. Med Anna Lindh på menyn.
Kan inte Juholt få en egen pizza?
– Jo, det är klart, säger ägaren Kemal Seker.
Pressekreteraren vill vänta med ingredienserna men Juholt är redan i gång.
– Då vill jag ha strimlad getost på.
– Det har vi inte.
– Lufttorkad skinka och soltorkade tomater.
– Det har vi.
– Och stora cocktailkapris och ruccola.
– Det kan vi fixa.
– Okej, då kommer jag ned här en kväll så bakar vi den, säger Juholt.
5. En grotesk Elvis grinar mot oss i Antikboden.
– Jag har en sådan här Elvisbyst i mitt vardagsrum. Han får en röd tomteluva varje jul. Jag har en hög Elvisdocka i papp också från studenten. Han följer med på allehanda fester och får stå i ett hörn.
Varför Elvis?
– Jag gillar alla Elvis. Den här påfågelliknande Las Vegas-Elvisen men också den mer avskalade. Han är ett intressant människoöde. Växer upp otroligt fattig, blir vår mest framgångsrika artist, bryts ned och dör.
Juholt fyndar fiskfat från Gabriel keramik för 100 kronor till sillbordet. Han spanar ofta i Antikbodens skyltfönster efter Rudaglas. Älskar 60-tal. Första oktober är det höstloppis, berättar ägaren Annie Petré Kärngren. Då tänker Juholt vara där.
– Vi har visserligen en överenskommelse hemma. Jag får bara gå på två loppisar utmed vägen om vi reser långt. Det är ett högt spel. Man vet ju inte om det kommer en bra sedan och jag redan betat av mina två.
6. Han har fint och tjockt hår, säger frisören Pierre Podesta på Västertorps Klippotek.
Juholt är 180-kronorssalongen trogen men klipper sig för sällan. Mustaschen behöver inte putsas i dag, men ögonbrynen kör man hårt med.
– Jag är inte plågsamt fåfäng. Har man mitt utseende kan man inte ha läggning för det. Jag har alltid sett äldre ut. Blev grå vid 35. Jag har inte med mig ett foto och säger så här vill jag ha det. Jag låter dem sköta det och det brukar bli jättefint. Snabbt och bra.
–Det lärde jag mig i Napoli, först måste man bli snabb, sedan bra, säger Pierre Podesta.
– Tack och hej, vi ses om ett halvår, säger Juholt.
7. Vi vilar bland statyer i Lugnets lekpark.
– Nu ska jag visa dig något riktigt spännande. Här i bostadshusets källare finns en skulptör som gjuter av människor, gravida kvinnor och deras magar.
Vi träffar Robert Noakes, skulptören som berättar att just nu söker 50 frivillga som vill bli vita helkroppsskulpturer i projektet ”Living people in Stockholm”.
– Absolutely fantastic, sägr Juholt.
8. Citronpralinerna vilar mjuka och färska på plåten. Märtas Chokladfabrik är inhyst i ett hyreshus. Recepten är hundraåriga, men sedan två år driver systrarna Pia och Åsa Ygland butiken.
– Praliner är så positivt. Både att göra och kunderna som köper dem, säger Pia Ygland.
Juholt väljer lakrits, kardemumma och jordgubbe ur pralinhavet och pustar ut i soffan.
– Jag har mest bott i riksdagslägenheter i Gamla stan. Först i Västertorp började jag leva och kände att det här är gott.
Du skulle ha råd med en våning på Strandvägen?
– Ja, men det kommer aldrig att ske.
Är det ett politiskt statement?
– Nej, absolut inte. Jag blir tagen av det här. Här finns en annan själ. Det här är ett samhälle som fungerar. Här fanns en idé om en god social modern storstad som vi har tillsammans.
När blir du västertorpare?
– Jag har levt 43 år i Oskarshamn, 20 år på deltid i Stockholm och 5 år här. I stället för att vara rotlös är jag nog väldigt rotad på flera ställen. Jag känner mig väldigt hemma här. Jag blir gärna gammal i Västertorp.