Alex Schulman fick ”Sorgegondolen2 (1996) i julklapp och har haft Tranströmer som husgud sedan dess. Hans samlade dikter ligger vid sängbordet och han läser några versrader varje kväll.
– Begravningarna kommer tätare och tätare som vägskyltarna när man närmar sig en stad, citerar han ur minnet.
Favoritverser förändras över tid, men vissa återkommer.
– Alla hans texter om döden är fantastiska.
När han fick veta att Tranströmer var årets Nobelpristagare i litteratur skulle han precis ge en föreläsning i Östersund.
– Jag blev sms-bombad. Alla vet hur besatt jag är av honom så de ville gratulera mig. Det kändes lite bisarrt.
Att göra här: Känn vördnad. Titta på den fantastiska utsikten.
2. Folkungagatan 57
På femte våningen i ett hus som inte kan bestämma sig för om det är tegelrött eller brunt spenderade Tomas Tranströmer största delen av sina uppväxtår. I ”Minnena ser mig” skriver han om hur han hörde grannen med gulblek hy gapskratta genom väggen. Ett annat återkommande ljud var smällandet av korkar – ölflaskorna hade inte kapsyler på 40-talet.
I dag trängs krogarna med varandra på bottenvåningen, cirkeln är sluten, även om inga gapskratt hörs när vi är där.
Inne i dunklet på Jameson Pub & Restaurang står Julia Larsson bakom bardisken. Hon hade inte hört talas om Tomas Tranströmer förrän hon läste Amanda Schulmans blogg tidigare på morgonen.
– Jag kan ingenting om poesi, men jag läste att Alex hade gett henne en bok av honom, säger hon.
I lägenheten högst upp på Folkungagatan 57 tog också Tranströmers skrivande fart. I samlingen ”Mörkerseende” (1970) finns en hisnande beskrivning av hur diktjaget betraktar våningen efter utflyttningen.
”Den är nu tömd på allt. Ankaret har släppt – trots att det fortfarande råder sorg är det den lättaste våningen i stan. Sanningen behöver inga möbler. Jag har rest runt livet ett varv och återkommit till utgångspunkten: ett urblåst rum.”
Att göra här: Ät fish and chips och läs dikten ”Från vintern 1947” som är uppsatt vid ingången till vänster.
3. Medborgarhuset
Hanna Westöö, bibliotekarie på Medborgarplatsens bibliotek, visar några tomma hyllor. Allt av Tranströmer är utlånat.
Hon blev glad när årets Nobelpristagare tillkännagavs, inte minst för att hon hade honom som vinnare i bibliotekets interna personalvadslagning.
– Nu får jag bjuda de andra på tårta.
Hon har sett Tomas Tranströmer vänsterhandsackompanjera sin hustru på piano under en uppläsning i Heidelberg och håller minnet varmt.
– Han känns som en väldigt sympatisk person.
Tranströmer lockades mest av faktaavdelningen på biblioteket.
Historia – intressant, medicin – skrämmande, geografi – fascinerande.
Han lockades särskilt av Afrika och de stora kolonierna som var okända och försummade områden även på Afrikahyllan.
Ovanför cd-skivorna på bibliotekets markplan hänger en lång virkad orm i allsköns färger. Den ser mjuk och böjbar ut, men har förmodligen inte någonting med Tranströmers diktning att göra.
Att göra här: Låna en bok om Angola.
4. Söderbokhandeln, Hansson & Bruce
Tranströmer har sålt som smör i solsken efter beskedet. Poeten brukade i sin ungdom springa förbi bokhandeln när han var på väg till skolan. Bo Greider arbetade inte där då, nu är han en av ägarna till butiken. För två år sedan var författaren på besök.
– Alla är glada för hans skull. Jag har inga känslomässiga bindningar till hans poesi, men det finns någonting väldigt gripande över mannen i rullstol, instängd i sin afasi.
I essän ”Poesi ur afasi – ett tranströmerskt mirakel”, skriver Torsten Rönnerstrand, docent i litteraturvetenskap, att det finns mycket som förenar Tranströmers senare diktning, efter slaganfallet, med hans yngre författarskap. Han förklarar att det redan i Tranströmers tidiga diktning fanns en vilja att överskrida gränsen för vad som kan formuleras:
”Visserligen skulle han förmodligen medge att det finns åtskilligt som det vanliga språket i princip inte kan uttrycka eller formulera. Men han tycks ändå inte ha kunnat låta bli att söka vägar som – låt vara indirekt och associativt – gör det möjligt att mot alla odds finna uttryck för det osägbara. Därför tycks det redan från början ha funnits en mental beredskap, som nu gör det möjligt för honom att övervinna det handikapp som afasin hade kunnat utgöra.”
Att göra här: Köp ”Dikter om kärlek och hat” av Catullus.
5. Södra Latin
Den imposanta tegelfasaden tittar ned på skolgården. Tranströmer stavade fel på ordet ”särskilt” när han sökte in till HÖGRE ALLMÄNNA LÄROVERKET FÖR GOSSAR Å SÖDERMALM, men tog sig in ändå. Ordet ”särskilt” fick emellertid dras med en störning långt in på 60-talet. I filmen Hets (1944) skildras maktmissbruk med fascistoida förtecken i skolmiljö när den sadistiske latinläraren Caligula gör livet surt för eleven Jan-Erik. Filmen spelades delvis in på Södra Latin och de som befann sig på skolan blev statister i det färdiga verket. Tranströmer var inte en av dem, även om han bevistade undervisningen vid tidpunkten i fråga. Hans latinlärare kallades för Bocken.
Hannes Qvarnström och Josefin Samuelsson studerar vid yrkesmusikprogrammet på Södra Latin. Ingen av dem har läst Tranströmer eller visste att han hade gått på skolan innan han dök upp i alla medier under torsdagen.
– Jag gillar Edgar Allen Poe, säger Hannes Qvarnström.
– Jag gillar poesi i allmänhet, säger Josefin Samuelsson.
Tomas Tranströmer ska läsas i framtiden, försäkrar de.
Att göra här: Eftersom det är lördag är det med all säkerhet relativt lugnt utanför skolan. Sätt dig på en bänk, hala fram termosen och drick en kopp kaffe.
6. Grindsgatan 33
Tranströmer bodde på Swedenborgsgatan 33 (i dag Grindsgatan) i begynnelsen av sitt liv. Han flyttade därifrån med sin mor när han var tre år gammal. I ”Minnena ser mig” liknar han livet vid en komet med huvud och svans. Där ljuset brinner starkast, kometens huvud, återfinns barndomen och uppväxten, åren på Grindsgatan. När han är sextio år befinner han sig ”långt ute i kometsvansen”.
Inne på Zoopeople, längst ned i huset på Grindsgatan 33, sitter människor som arbetar med olika typer av medieproduktion och design. I vilken del av kometsvansen formgivaren Anders Birgersson befinner sig är oklart, men han uppger att han inte sovit på tre dygn. Tröttheten till trots tar han sig tid att prata med oss.
Han visste inte att Tranströmer tog sina första stapplande steg några våningar ovanför, men finner upplysningen vara intressant som kuriosa.
– Jag tycker att man kunde känna glädjen hos hans familjemedlemmar när det meddelades att han fått priset, säger han.
Han har inte hunnit läsa Tranströmer än, men tror att hans diktning kommer att falla honom i smaken.
– Utmärkelsen är en påminnelse om vilken stor litteratur som faktiskt finns här, alldeles nära.
Att göra här: Ät pizza på restaurang Lilla Harem. Klipp dig på Hårsvallet.