I dag är ungefär 3.100 personer registrerade som hemlösa i Stockholm. DN.se följde S.t Göransteamet vars uppgift är att söka upp de allra mest utsatta.
Torsdagskväll på Centralen i Stockholm. Klockan är strax före nio och Björn Heine och Malin Björkman har precis anlänt till Centralen för att börja kvällens pass. Ett pass som för kvällen är lite speciellt eftersom de har socialsekreterare från andra delar av länet med på studiebesök.
- Vi är här varje måndagskväll mellan fem och tolv. De hemlösa som finns här känner till oss och ofta räcker det med att vi sitter på en bänk och läser en tidning. De vet att vi finns, berättar Björn.
S:t Göransteamet är en del av norra Stockholms psykiatri. Teamet utgörs av tio personer som på olika sätt jobbar inom sjukvården och psykiatrin och har som främsta uppgift att knyta kontakter med de hemlösa som fallit ur systemet och av olika skäl tappat kontakten med myndigheterna. Teamets uppsökare rör sig runt om i staden och försöker försiktigt och tålmodigt att närma sig de hemlösa och utsatta som på grund av dåliga erfarenheter, psykisk sjukdom eller missbruk inte har någon kontakt med samhället längre.
- Det kan ta åratal att skapa en förtroendefull relation med de vi möter här och på andra platser. Man får inleda med ett ögonkast, komma tillbaka flera gånger och efter några månader kanske säga hej och presentera sig. Ibland kan det ta år innan man kan föreslå personen ett möte med socialen. Det gäller att ha respekt för de här människorna. Och stort tålamod, säger Björn som med sina elva år jobbat längst i S:t Göransteamet.
Enligt Björn är centralstationen ett ställe där många på gränsen till hemlöshet befinner sig. Här finns, förutom de regelrätt bostadslösa, också de som inte klarar av ensamheten i en tom lägenhet. Här rör sig också ofta de människor som inte vill ha samhällets hjälp, som varken har drogproblem eller psykiska sjukdomar men som valt att ställa sig utanför.
- Den där mannen där, säger Björn och pekar på en äldre herre med skägg.
- Han har rört sig runt här i elva år. Han fick tidigare ett boende men valde att lämna det. Han har stenkoll på var man kan äta gratis, sover på pendeltåg eller i portar, och är ofta här och värmer sig på dagarna. Han är otroligt artig och vänlig och vill inte ha någon hjälp. Sådana fall måste vi också respektera.
Att söka upp hemlösa i deras egen miljö utgör en stor del av S:t Göransteamets verksamhet. Men man försöker också hjälpa de hemlösa på andra sätt. Ibland följer man med någon till läkaren eller till ett möte med Socialtjänsten. Tidigare under torsdagen följde Björn med en tidigare hemlös på en utställning på Liljevalchs.
- Det sociala är så otroligt viktigt. Efter avgiftning kan man inte bara bli satt i en bostad. Man måste fylla sitt liv med något och ha gemenskap med andra. Annars går det inte.
Klockan har passerat tio. Temperaturen ligger strax över noll och det blåser isiga vindar på Vasagatan. För Björn och Malin innebär arbetet som uppsökare många sena kvällar i kylan. Men ingen av dem funderar någonsin på att söka sig ett jobb där man tillbringar dagarna bakom ett skrivbord i ett varmt rum.
- Nej, i det här jobbet träffar man så otroligt mycket fantastiska människor av olika sorter. Och att kunna hjälpa några av dem ger så mycket. Hemlösa är ingen homogen grupp. Det är viktigt att komma ihåg det, säger Björn.