Under årets första månader tog dubbelt så många som vanligt sin första kontakt med Enheten för hemlösa. De största grupperna är de som inte längre klarar av att flytta runt, de som kommer direkt från fängelser och de som har misslyckats med att försörja sig utomlands.
Från januari 2008 till juni 2009 kom 491 nya besökare till Enheten för hemlösa. I januari var de 37, i februari 43, i mars 41 och i april 36. Normalt har enheten 20–27 nybesök per månad.
– Det är väldigt höga siffror, säger enhetschefen Claudette Skilving. Lågkonjunkturen blev tydlig förra hösten, men om det finns en koppling är svårt att säga.
Alla de 414 männen och 77 kvinnorna har fått svara på var de kommer ifrån och varför de har sökt sig till Enheten för hemlösa. De flesta är stockholmare och folk från andra kommuner som har hankat sig fram i stan tills det inte har gått längre.
– De har kanske under en längre period bott i portar och källare och hos kompisar, säger Claudette Skilving.
Den näst största gruppen är de som kommer ut från ett fängelsestraff. Att de inte vänder sig till socialtjänsten i sin stadsdel tror Claudette Skilving beror på att de inte har någon lägenhet kvar, myndigheterna betalar inte hyran åt den som sitter i fängelse under en längre tid.
Därefter kommer den grupp Claudette Skilving kallar hemvändarna.
– Dels är det invandrare som har försökt åka hem och börja om, men det har inte fungerat och de kommer tillbaka till Sverige och har ingenting, säger hon.
– Dels är det svenskar som har flyttat till Spanien eller Thailand, där har de blivit sjuka eller också har det företag de startat inte gått så bra och då kommer de hem igen.
Av de nya besökarna på Enheten för hemlösa är 81 procent män och 16 procent kvinnor. Fördelningen mellan hemlösa män och kvinnor brukar, både i riket och i Stockholm som helhet, var 75–25.
– Det är intressant att det är färre kvinnor som kommer till oss, säger Claudette Skilving. Vi kan tolka det positivt och anta att vi har ”betat av” en del, vi har hjälpt många hemlösa kvinnor till ett eget boende.
Men personalen på enheten vet också av erfarenhet att det är lättare för kvinnor att haka på män som har någonstans att bo än tvärtom.
– Och kvinnorna har ofta omhändertagna barn och bittra erfarenheter av socialtjänsten och har försökt klara sig själva så länge som möjligt, säger Claudette Skilving. De är ofta i sämre skick än männen när de kommer hit.