Ett där vitpepparn länge varit raffigast i kryddskåpet. Scotch bonnet-chili från Jamaica räcker emellertid inte långt om ambitionsnivån vid spisen är låg.
Trevligt kan det faktiskt vara ändå.
"Back a yard " betyder "hemma" på den kalkrika ön söder om Kuba. "Vi vill att jamaicaner ska känna sig som hemma på Jamaica och alla ni andra ska få en liten känsla av hur det kan vara på Jamacia", förklarar ägarfamiljen Carrol på krogens hemsida.
Den hemsnickrade lokalen är rollad i starka färger; rosa gult och himmelsblått. Synliga rör i taket, secondhandkristallkrona och blinkande lampor. På borden ett urval strålande såser från Walkerswood i S:t Ann-regionen på öns norra kust.
Personalen - störtcoola servitriser i röd/grön-brokiga hawaiiskjortor och tjocka flätor - sprider gott humör och omsorg. Till och med de långa väntetiderna vägs upp av den goda stämningen, den fantastiska väggmålningen på cyklande rastamän av Natalie, och musiken - Trojan Records! Hit söker sig snarare allmänt nyfikna och Kultur-Söder än SoFo-possen. Men ska borden förbli välbesatta krävs en omedelbar uppryckning.
Förrätten patties (60 kr) kallas "spröd" och "jamaicansk snabbmat" i menyn.
Krogkommissionen serveras hårda, mjöltorra, misstänkt prefabricerade pirogliknande saker med gafflad kant. Distinkta Gorby-vibbar. För den som lyckas forcera den trähårda kanten på biffvarianten väntar en smetig, nästan svart svagt köttbuljongluktande gegga. Rik på Scovillehetta, men i övrigt tämligen smakfri.
Ackee and saltfish (95 kr) heter Jamaicas nationalrätt, populär som frukostmat. Den lömska ackeefrukten - av västafrikanskt ursprung och felaktigt hanterad direkt giftig - påminner om äggröra och serveras i sällskap av lätt gummilik torkad fisk. Kuriöst, knappast minnesvärt.
Saltfish fritters (70 kr) bjuder svagt torskdoftande brödplättar av baktungt slag, De doppas med fördel i de fina Walkerswoodsåserna - som raskt knockar den blyga fisksmaken. Mest uppskattat på de inledande tallrikarna har paradoxalt nog husets gratisbröd Johnny cakes varit - friterade brödbollar med hög densitet.
Varmrätten fried chicken (145 kr) är marinerad i vitlök, den regiontypiska och habanerosbesläktade scotch bonnet-pepparn och kryddor och har därefter friterats till en krispig, läcker, yta. Under denna finns dock en kyckling som borde lämnat den sjudande oljan långt tidigare.
Curry goat för 180 kronor är i konkurrensen mer prisvärd. En stapelvara i många fattiga delar av klotet. Här smakar slidhornsdjuret emellertid mest gul curry av nordisk varuhustyp.
Getkött är en på våra breddgrader udda råvara som tycks variera kraftigt i kvalitet. Vi har hittat möra och välsmakande bitar i denna rekordoljiga jättegryta. Andra gånger trådigt broskiga stycken.
En kladd coleslaw, mild och fin och lite söt, med lagom mycket tuggmotstånd i vitkål och morot, känns som ett konstigt komplement, men ger efter ett tag anrättningen det lilla tillskott av friskhet och syra som den saknar.
Till alla varmrätter serveras ris som kokats med kokosmjölk och röda bönor. Riset är gott och milt och aningen sött, bönorna har bra konsistens, ett logiskt tillbehör.
Steamed red snapper (190 kr) ångkokas - ibland för länge - med okra och salladslök. Firren dör snöpligen krydddöden innan den når matgästerna. Samma cole slaw tröstar lite. Den jamaicanska paradrätten jerk chicken är en kryddpepparmarinerad kycklingklubba för 155 kr. Här anrättad i ugn i stället för över öppen eld och med en bra bit kvar till den kvalitet man kan finna på nära håll (Brixton i södra London.)
En rödbrun grytsås - som påminner oss om den charmlösa sötsura som kinarestaurangerna envisas med - ingår. Den kommer sannolikt ur en Walkerswoodflaska och har sedan kompletterats med morötter och vita bönor. Det kryddiga svarta skinnet blir uppblött och geggigt av såsen och rätten förvandlad till misslyckad etnopiffig lunchgryta. Dyrt.
Banankakan med romrussinglass (65 kr) är både torr, studsig och stabbig. Glassen seg - från Coops frysdisk? Passionsfruktsmoussen för 65 kr är en fromage i misstänkt halvfabrikat, men med färsk passionsfrukt. Uppskattat. Tre kulor industriglass - icecream sundae, 65 kr - räddas av en generös driva ananas, kiwi, frusna hallon och passionfrukt.
De väl tilltagna varmrätterna på Back a yard får Krogkommissionens akademiker att rysminnas studentmaten, tillagad för hela korridoren av pilsnerstyrkta kökskollektiv utan handlag. Man blev proppans mätt, men sannerligen inte berikad eller inspirerad.
Som hastig uppsamlingsplats inför en Söderrunda är detta ändå inget uselt val. Svänget, de breda leendena, den kalla Red Stripe-lagern och några av huvudstadens bästa romdrinkar - och alkoholfria fruktmotsvarigheter - är argument för en omväg, inte maten.
Och undvik övervåningen. Köksvärme stiger, rakt uppåt.