Mindre än två timmar efter det att ”Hjalle” transporterats till parken av skaparen Peter Linde förankrades han i den 600 kilo tunga, runda Vätögranitsockeln och nu är han oflyttbar.

Peter Linde, som arbetat med sin staty i närmare fem år, har haft svårt med nattsömnen den senaste veckan. Ingenting fick gå snett nu när Söderbergsällskapet firar 25-årsjubileum med pampig statyavtäckning (klockan 11 på lördagen) som grädde på moset.

Ingenting gick snett vid fredagens förankring. Tvärtom. Det var många som stannade till medan arbetet fortskred och nästan alla kommenterade den mörkpatinerade författaren med de oxblodsfärgade handskarna. Peter Linde kunde andas ut. Hjalmar Söderberg kommer garanterat att bli sedd där han står på sin sockel, omgiven av gatsten i tre rader, nogsamt ditlagd av Janne Cadenius och Johnny Nordin, som petade ner en bit extra gräsmatta runt gatstenen.

Peter Lindes statyer finns lite varstans i Stockholm och visst har han fått uppmärksamhet, men aldrig i närheten av den han nu får.

– Det är jätteroligt, säger han nästan generat och berättar att han lärt sig mycket om Hjalmar Söderberg under arbetets gång.

– Det var samma sak när jag gjorde Karin Boye (placerad i Göteborg) och Moa Martinson (Norrköping). I skolan blev det mest att man skummade litteraturen. Nu har jag tvingats fördjupa mig och det har varit nyttigt.

Det enda som bekymrade Peter Linde på fredagsmorgonen var att ett av de väldiga lövträdens gren skymde skulpturen om man kommer från Birger Jarlsgatan. Han hoppades att parkarbetarna skulle kapa den störande grenen till invigningen.

Nu, när Hjalmar Söderberg är på plats – känner du dig nöjd?

– Ja, så nöjd man kan bli, säger skulptören samtidigt som ytterligare en förbipasserande personer berömmer konstverket.

Kommer intresset för Hjalmar Söderberg att öka nu när statyn är på plats?

– Det tror jag säkert, säger Nils O Sjöstrand, ordförande i Söderbergsällskapet, som i dag skänker skulpturen till Stockholms stad. Sällskapet samlade in drygt 400.000 kronor och lyckades även få Stockholms stad att bidra med fondmedel på drygt 100.000 så att statydrömmen kunde bli verklighet. Att en anonym givare dessutom bidrog med 150.000 kronor gjorde naturligtvis sitt till.

– Det underlättade för oss i sällskapet att Peter Linde hade gjort ett färdigt förslag. Då var det lättare att gå vidare, säger Nils O Sjöstrand, som hoppas att de 300 medlemmarna ska bli betydligt fler när flanören och författaren tagit plats i gaturummet.

– Många har en naiv syn på litterära sällskap och tror att man måste kunna en massa om författaren. Vi har ingen examination. Alla som vill vara med är välkomna, säger Sjöstrand.