Luftfartsverket kunde inte ha fått en mer formidabel motståndare: Benny Reuterhagen, pensionerad flygkapten med 30 års erfarenhet från SAS, leder motståndet när tusentals Väsbybor inom kort stämmer Luftfartsverket i en unik grupptalan.
Få Väsbybor är mer insatta än Benny Reuterhagen i flygkurvor, bullermattor och Luftfartsverkets kryptiska formuleringar.
- Vi är inte emot flyget på Arlanda som sådant men vill hålla det utanför tätbebyggda områden, säger han.
Reuterhagen är ordförande i den ideella Föreningen Väsbybor mot flygbuller. Föreningen bildades samma år som Arlandas bana 3 togs i bruk 2003. Trots löften från Luftfartsverket att flygplanen skulle flyga i en kurva utanför Upplands Väsby vid start och landning kom det som en chock när planen i stället började flyga rakt över centrala tättbefolkade delar av samhället.
- Konstant buller som från en avlägsen motorväg kan man stå ut med. Här kommer planen vid nordliga vindar på låg höjd med en minuts mellanrum timme ut och timme in. Det är outhärdligt i längden, säger Benny Reuterhagen som ägnat många timmar åt bullerproblemet.
De senaste åren har kantats av högljudda protester, även från bullerdrabbade invånare i Sollentuna. Men mycket litet har hänt. Flygplanen fortsätter att dåna rakt över tättbefolkade områden och protesterna har oftast kört fast i den byråkratiska utredningsdjungeln.
Men nu tänker "flygbullerföreningen" testa ett nytt vapen: grupptalan mot Luftfartsverket.
Advokat Ismo Salmi i Stockholm har fått i uppdrag att lämna in en stämningsansökan till Miljödomstolen där man tänker kräva Luftfartsverket på ett rejält skadestånd. Samtliga personer i gruppen ska kräva 1 000 kronor för varje månad som gått sedan bana 3 togs i drift våren 2003. Med tanke på att gruppen kan bli så stor som 10 000 till 20 000 personer handlar det om många miljoner kronor i skadestånd.
- Det handlar om ett sedvanligt miljörättsligt skadeståndsmål med skadestånd för buller som vida överskrider varje toleransnorm. Den stora fördelen är att vi använder oss till stor del av Luftfartsverkets egna bullermätningar, säger Ismo Salmi, tidigare ombud för Upplands Väsby kommun i tillståndsförfaranden rörande flygplatsen.
- Man blir inte hörselskadad eller psykiskt störd av bullret men man får sin nattsömn förstörd, man kan inte vistas utomhus under sommaren och alla samtal blir ständigt avbrutna.
- Med skadeståndet vill vi sätta ett pris på miljön. Det ska bli fruktansvärt dyrt för Luftfartsverket att flyga över Upplands Väsby. Så länge det inte kostar något att bullerstöra kommunen fortsätter man, säger han.
Bullret är inte bara mycket störande, det är också helt onödigt, hävdar Benny Reuterhagen som med sin långa erfarenhet från världens många flygplatser ser enkla lösningar på problemet:
- För det första behövs inte bana 3. Flygtrafiken på Arlanda är i dag inte större än att de två gamla banorna duger gott. För det andra går det utmärkt att flyga runt öster om Upplands Väsby som först var tänkt, vad än Luftfartsverket säger. För det tredje skulle bullret minimeras om bana 3 enbart används för starter och bana 1 för landningar.
Någon gång i vår lämnas stämningsansökan in. För att ekonomiskt klara en process har man begärt borgensåtagande från medlemmarna och hittills har en halv miljon kronor strömmat in från hundratals bullerdrabbade invånare i Upplands Väsby och Sollentuna.