Kerstin Jonasson fick gå med sex månadslöner våren 2008.

Innan Carema kom in hösten 2008 hette Koppargården Råcksta sjukhem och drevs av Stockholms stad.

– Det är nog ingen större skillnad. De byter skylt och målar om men gör ingenting åt den ruttna grunden, säger Kerstin Jonasson.

Efter DN:s artiklar om Koppargården har en mängd anhöriga och personal inom sjukvården hört av sig och berättat om missförhållanden. Bland annat om ett upprop från personalen på Råcksta som tystades ned.

Kerstin Jonasson började på sjukhemmet i januari 2005.

– Det var illa från första början, de största problemen var bristande kompetens och bristande ledning. Men om man är långt nere i hierarkin får man inte ha några åsikter. Ingen vågade säga något, mina arbetskamrater var rädda, säger hon.

I oktober 2007 skrev Kerstin Jonasson ett brev till stadsdelens medicinskt ansvariga sjuksköterska. Där berättar hon bland annat om hur trycksår inte sköts om, om dammiga och mycket ohygienska rum, om att tvättfat inte rengörs, om patienter med oklippta och smutsiga naglar och om omvårdnadspersonal som tystas ned.

– Jag kände mig ändå trygg eftersom jag hade en fast anställning. Många, mest invandrarkvinnor, hade timanställningar och kunde bli inringda samma morgon, säger Kerstin Jonasson.

Några månader senare fick hon en kallelse till ett "klargörande samtal angående beteende och attityder på arbetsplatsen, samt för att göra Dig uppmärksam på Dina skyldigheter enligt anställningsavtalet".

Med på mötet var två chefer och en konsult. Kerstin Jonasson fick höra att "det här är dina åsikter och det finns ingen som håller med dig, det är inget fel på situationen på Råcksta sjukhem".

Kerstin Jonasson valde att lämna sin anställning eftersom problemen på Råcksta sjukhem inte åtgärdades. Hon fick sex månadslöner och skrev under ett papper på att saken därmed var utagerad.

– De tog ifrån mig hela min värdighet. Jag tystades ned, jag fick inte säga någonting, jag skulle veta min plats, säger Kerstin Jonasson.

Enligt Leif Spjuth, stadsdelsdirektör i Hässelby-Vällingby, fanns inget samband mellan Kerstin Jonassons kritiska brev och det "klargörande samtalet"

– Det är de uppgifter jag har fått. Det är djupt olyckligt om Kerstin Jonasson har uppfattat det annorlunda, säger Leif Spjuth.

Rent generellt, anser han, ska personalen självklart kunna framföra kritik mot förhållanden på arbetsplatsen.

– Det är en hörnsten i vårt sätt att arbeta, säger Leif Spjuth.