På Sverigesresurser.se skriver Sverigedemokraternas politiske sekreterare Robert Stenkvist att ”roten till de allvarligaste problemen vi ser med integrationen av immigranter är att vi helt enkelt tar emot för många människor på för kort tid”.
I ett annat inlägg berättar Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson Maria Ferm att partiet ”har en vision om en gränslös värld där människor inte hindras från att bo och verka där de så önskar”.
Det skulle kunna kallas kontraster men beskrivs oftare som polarisering. Den vanliga reaktionen är att stoppa meningsmotståndare i en liten låda, gärna stämpelmärkt ”rasist” eller ”mångkulturkramare”.
– Vi vill ha en trovärdig och viktig debatt, vill komma åt gråskalorna. Då känns det helt avgörande att inte stänga ute någon, förklarar Amanda Björkman.
Stör sig sajtens besökare på att ni håller er till föresatsen att vara politiskt obundna?
– Absolut. Vi har gjort jättemånga förbannade men har en ambition att leverera lösningar och vi är beredda på att de kan komma från alla möjliga håll.
Amanda Björkman är svensksyrian. Hon är född i Södertälje men flyttade till Mälarhöjden som femåring. Södertälje är fortfarande hemma – Mälarhöjden blev en möjlighet till ett annat liv.
Hon har full förståelse för mamma Münires och pappa Anders val och skulle ha tagit samma beslut själv.
Beskriv Sverige som du ser det i dag?
– Jag slås väldigt ofta av möjligheterna, det tycker jag är det absolut finaste. Det finns så mycket grejer jag kan göra om jag bara vill. Men det är också baksidan, för det gäller just mig. Jag betecknas som tjejen som har en solbränna och inte invandrartjejen. Andra har inte samma chans.
Olika möjligheter finns i alla samhällen, inte alltid på grund av etnicitet?
– Diskrimineringsutredningen vi- sar varje gång att du har mindre chans att komma på arbetsintervju om du har ett utländskklingande namn. Men visst, det är livsfarligt att nöja sig med att säga ”det fungerar inte, jag har inte en chans”. Två av tio får ändå komma på intervju. Man får inte missa det, då stagnerar det helt. Det finns en acceptans för att invandrarungdomar säger ”jag kommer ändå misslyckas”. Jag förstår inte det.
Måste det vara fel på ett samhälle där alla inte har exakt samma möjligheter?
– Felet är att man skjuter sig i benet. Utredning efter utredning visar att det finns mängder av möjliga resurser till arbetsmarknaden som man missar. Kontentan är att vi får ett samhälle där människor står utanför, vilket ingen gynnas av.
Vad tycker du om språktest för medborgarskap?
– Det är en fråga man ska diskutera. Jag säger inte blankt nej till något förslag men ser det personligen inte som något framgångskoncept.
Vad betyder det att Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen?
– I mina ögon har de gjort mig en tjänst. Jag bryr mig om och vill prata integration. Nu finns det ett parti som tvingar alla andra partier att göra det. På lång sikt tror jag absolut inte att integrationen gynnas av att ha Sverigedemokraterna i riksdagen.
Är det möjligt att under många år ha stor invandring till ett land och lyckas med integrationen?
– Absolut. Framför allt de länder som kombinerar arbetskraftsinvandring med invandring av annat slag lyckas väldigt väl, till exempel Kanada. Arbetskraftsinvandrarna blir också en slags inkörsport för acceptansen av flyktingar. I Kanada säger man ”första generationens kanadensare”, i Sverige ”andra generationens invandrare”. Det beskriver samma erfarenheter men får helt olika laddning.
Vilka är de största misstag som har gjorts i Sverige?
– Även om ambitionerna är goda blir genomförandet många gånger alldeles för taskigt. Etableringsreformen är ett typiskt exempel när man har försökt göra något men bara kommit halvvägs. Det största misslyckandet är att vi inte har varit tillräckligt tydliga med att vi har en enda sak gemensamt – och det är lagen.
Vi diskuterar om det är ett problem att så få makthavare bor i lågstatusmiljöer. Amanda Björkman är tveksam och menar att det är ett större dilemma att människor med den sortens erfarenheter inte får utrymme i debatten.
Tror du att Sveriges politiker inser vilken uppförsbacke många nyanlända har i dag? Inte bara mot svenskar utan även mot gamla invandrare, som ibland ser ned på nya?
– Jag slås många gånger av att jag själv inte förstår, till exempel om jag jämför mig själv med hur min mormor hade det. Det kanske är nackdelen med att politiker inte bor i utsatta områden …
Ekonomiskt är det ingen höjdare att driva en sajt som försöker lösa integrationsproblem. Ett studiebidrag räcker inte långt när man har massor av idéer och projekt som man vill förverkliga. Därför vill Amanda Björkman ha in finansiärer, som förstår frågans vikt och delar hennes vision.
Hur kommer det sig att en inte helt oansenlig mängd invandrare röstar på Sverigedemokraterna?
– Av samma anledning som etniska svenskar, man känner sig utlämnad och att det inte finns ett gehör för ens åsikter. Jag har förstått nu hur många det är som säger att det inte finns några problem i den här frågan. Öppna ögonen! Det viktiga är hur man lyfter därifrån. Att rösta på Sverigedemokraterna och tro att problemet är ur världen; det är en väldigt naiv bild av världssituationen. Men har vi inte problemdefinitionen får vi inte rätt lösningar.
Vilka har du högst upp på din önskelista av debattörer till sajten?
– Fredrik Reinfeldt, Birgitta Ohlsson och Håkan Juholt. De har tackat nej. Jag förstår inte varför, det borde vara självklart för dem att inte backa från debatten. Det här är en av de mest angelägna frågorna för statsministern.