”Vi är som bakterier, det är ingen som vill ta i oss. Jag fixade inte gymnasiet och så blev jag utslängd hemifrån ...
... Jag har absolut ingenting att göra och inga pengar. Jag snor mat och kläder, mesta tiden är jag på Plattan. Här står jag bara och hälsar hundra gånger på samma människor. Det är som att alla känner alla här, det blir som en familj.
Jag sover hos kompisar om det funkar. Eller på bussar. Jag vet inte hur det ska gå.”