I veckan åkte jag en tur och retur-resa med "Angantyr". Färjan är från 1909 och går mellan Stadshuset och Alvik, via Stora Essingen och Gröndal. Det kostar 10 kronor att gå ombord om man inte arbetspendlar, då är det gratis. I tjugo år har den vackra lilla färjan rört sig fram och tillbaka över Riddarfjärden, men vid årsskiftet är det slut med den reguljära trafiken. Företagen som sponsrat rörelsen vill inte längre vara med och pröjsa. Antalet passagerare har stadigt minskat som en konsekvens av tvärbanans etablering.
Nedläggning skapar förstämning ombord.
En av stammisarna är Vanja Bergman som arbetar som marknadsförare på ett läkemedelsföretag.
- Det är fantastiskt att åka den här färjan, det är helt avstressande.
Utanför glittrar stadens ljus i natten. På Västerbron lunkar bilar och bussar fram i gånghastighet. Skeppare Thomas Ravald, hans hund Rocky och matros Niklas Cannhag sköter farkosten med trygg och van hand. "Angantyr" gör sträckan Gröndal-Gamla stan på drygt tio minuter. Det tar något längre tid än vanligt i dag eftersom ett gäng gubbar i orange kläder lägger en enorm kallkabel på botten av Riddarfjärden.
Det har varit en dyster vecka för färjetrafiken i Stockholm. I veckan beslutade landstinget att linjen Djurgården-Nybroviken ska läggas ned. Varför? Det saknas pengar. En miljon sparas in. Nu får 250.000 turister gå till Kungliga Djurgården.
Då och då kallas Stockholm för Nordens Venedig. Jag tycker det är en bra liknelse. Vår stad består av stora och små öar, vi är omgivna av vatten och hav och har genom historien varit en stor sjöfartsstad. Vi har många vackra byggnader som visar upp sig mot vattnet och stockholmarna älskar sitt vatten. Det som gör liknelsen Nordens Venedig till en fet lögn är att vattnet nästan alltid är öde. Jag sitter ofta uppe på Skinnarviksberget och tittar ut över Riddarfjärden och ser då för det mesta inte en enda båt som är på väg någonstans. Så var det inte för knappt hundra år sedan. Då gick det båtar och färjor kors och tvärs och det fanns roddarmadammer som likt taxibilar tog folk dit de skulle. Vattnet var en tillgång, i dag verkar det närmast vara ett problem. I stället för att lägga ned båtlinjer borde man starta en massa nya.
Jag drömmer om ett stockholmskt vaporettosystem. Båtbussar likt dem i Venedig som kommer var tionde minut och som inte bara är en kitschig turistattraktion utan också ett transportmedel som stadens invånare själva utnyttjar.
Enligt en färsk rapport från konsultföretaget Transek så är kollektivtrafik på vatten ett synnerligen vettigt alternativ i förhållande till sina konkurrenter: bilen, bussen och tunnelbanan. Rapporten lovar att det ska bli effektivare, bekvämare och billigare för passagerarna. Transek förordar ett system med förarlösa taxibåtar som rör sig på en bana.
För ett år sedan utredde man biogasdrivna bussbåtar, det är precis det jag drömmer om. Båtbussar som går året om dygnet runt. De är kul och rogivande att färdas i och de skulle dra liv och rörelse till stadens kajer och vattenlinje.
Jag gillar de gamla ångfärjorna, men jag tror att det måste finnas även moderna fartyg för att åstadkomma en fungerande kollektivtrafik på vattnet.
När kommer detta nya då att bli av?
Det står skrivet i stjärnorna.
Bollen ligger hos Landstinget och i senaste budgeten säger man att man vill "pröva" kollektivtrafik på vattnet. Vad detta innebär är mycket oklart.
Sista repliken går till Gun-Britt Sundström som jag träffade på "Angantyrs" tak.
- Jag är övertygad om att detta är framtidens transportmedel, trots att denna linje ska läggas ned.
***
Tack Göran för Mälartunneln. När du bodde i Malmö förstod du att det behövdes en tunnel där. Nu när du bor här förstår du våra behov.
Tänk om Anitra och Göran skaffar sig ett sommartorp på Hallandsåsen...
***
Om nu polisen har en lista på 150 misstänkta personer, varför stoppar man då förare på väg till Fittja och jagar vettet ur vanligt folk runt Stureplan? Är någon eller några misstänkta för brott bör de väl tas in på förhör. Lars Leijonborg, Sverige behöver inte fler poliser, vi behöver smartare poliser.
***
Sommar-OS i Stockholm? Nej tack. Vi i Sverige har visserligen blivit bättre på mutor och skumraskaffärer de senaste åren, men än återstår mycket innan vi kommer upp i den olympiska ligan.
***
De hem- och bostadslösa som "köar" på Medborgarplatsen får stöd av ett stort filmbolag. Det är för mycket Hollywood-smet för min smak.
***
Jag kommer inte att sakna cigarrettröken på krogen. Om fyrtio år kommer lasternas främsta fiende Morgan Johansson att dubbas till riddare. Det är först när man blir riktigt gammal som man vill leva ännu längre.