- Den kritiken kommer vi att se mer av eftersom alla nya områden planeras på det här sättet, säger Torsten Malmberg, chef för strategiska avdelningen på Stadsbyggnadskontoret.
Allt fler väljer att bo kvar i innerstaden sedan de skaffat barn och antalet barn har därför ökat markant de senaste åren. Närheten till det mesta är det som lockar föräldrarna. Samtidigt finns en ny trend i bostadsbyggandet. Det ska byggas tätt och funktionsblandat. Det innebär att ett nytt område ska innehålla både bostäder, arbetsplatser och gott om transportmöjligheter. "Stenstad" är numera ett centralt begrepp på Stockholms stadsbyggnadskontor.
Den nya stadsdelen Nordvästra Kungsholmen är ett exempel på det. Här ska 15.000 människor bo när allt är klart 2015. I hela området beräknar man då att det kommer finnas två tusen barn i åldern 0-12 år.
Trots det har man i planeringen inte gjort någon barnkonsekvensanalys.
- Det var det som förvånade mig mest, att man inte tagit reda på vilka behoven är, säger Sabine Saracco, som tillsammans med Lovisa Strandlund i en C-uppsats vid Stockholms universitet granskat planeringen av området.
De har jämfört Stadsbyggnadskontorets och byggherrarnas planering av området Hornsbergs strand med vad ett 40-tal barnfamiljer i Vasastan vill ha. Skillnaderna är många.
Hornsbergs strand är ett typexempel på hur Nordvästra Kungsholmen kommer att se ut. Här byggs tätt och högt. Sju våningar blir standard, och gårdarna blir små. Planarkitekt Charlotte Holst har medvetet gjort det så.
- Vi ska inte bygga stora gårdar som i miljonprogrammet. Nu för tiden yrkesarbetar båda föräldrarna och barnen är på dagis. När man är hemma går man till en park. Vi har satsat på hög kvalitet på parker och gatumiljöer, säger hon.
Men barnfamiljerna i undersökningen håller inte med.
"Min erfarenhet är att de föräldrar som väljer att bo kvar i stan är de som har en bra gård. Då kan man lämna barnen på gården och gå in och laga middag och hänga tvätt", säger en förälder.
Eftersom husen är höga blir gårdarna också mörka, något som föräldrarna inte uppskattar.
"Jag tycker det är fruktansvärt - mörkt och bedrövligt."
Christina Lundin, som var samhällsplanerare på Kungsholmens stadsdelsförvaltning under planeringen av området, tycker att det på många sätt blir dåligt anpassat för barn; höga hus, otillräckliga grönområden, trånga gårdar och mycket trafik.
- Barnens utrymme i den alltmer tätnande staden krymper. Tillgången till spontana och bostadsnära lekytor blir mindre och mindre, säger hon.
Hon menar också att det finns en politisk-ekonomisk dimension. Både byggföretagen och politikerna vill exploatera innerstadens dyrbara mark maximalt.
På Stadsbyggnadskontoret bekräftar man att några särskilda analyser av barns behov inte görs.
- Vi kommer att bygga tätt nu, och det finns det också ett EU-direktiv på. Barnfamiljerna gör också ett val när de bosätter sig mitt i staden, man har ett eget ansvar, säger Torsten Malmberg.