Det var vid en utbyggnad av Kistagallerian den 15 juli 2008 som olyckan inträffade. En lyftkran placerade ett betongbjälklag på en stålstomme. Konstruktionen gav då vika med följd att betong och stålbjälkar rasade ner på byggarbetsplatsen och vägbanan. Två montörer följde med ner i raset. Den ene hamnade under rasmassorna och omkom direkt, den andre skadade sig allvarligt men överlevde. Ytterligare en person, en bilist som vinkats fram, hamnade under betongblocken och skadades svårt.
Rättegången har pågått sedan den 9 november. När DN.se pratar med kammaråklagare Leif H Johansson, vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, förbereder han sig för sin slutplädering som sker under onsdagen. Rättegången väntas avslutas på fredag.
– Nästan all bevisning är åberopad nu, det är bara småsaker kvar. Men det har varit en soppa. Det kommer in vittnen efter vittnen och det är bara lösa påståenden, ändrade uppgifter och anklagelser åt olika håll, men ingen kan erkänna att de har gjort något fel eller har en del i olyckan.
Kammaråklagaren liknar rättegången vid en sketch om olyckan i Harrisburg av Tage Danielsson.
– Det är som att olyckan är så osannolik att den knappt kan ha hänt. Men den har inträffat. En man har dött och två har skadats allvarligt. De drabbade och deras anhöriga måste uppfatta det som oerhört störande att ingen tar något ansvar överhuvudtaget och att alla skjuter ifrån sig skuldbördan på någon annan.
Fyra personer står åtalade för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död och vållande till kroppsskada efter olyckan i Kista.
Ruukki Sverige hade ansvar för monteringen. Åklagaren anser att arbetsledaren borde ha reagerat på att balken var för smal eftersom montören som senare dog i raset påpekat felet för honom. Ruukki tillbakavisar att montören skulle ha bråkat om balken och påstår att grälet handlade om något annat.
Forsen Projekt hade samordningsansvaret på bygget. Företaget hade varken sökt de trafiktillstånd som krävdes eller genomfört en riskanalys för trafiken. Forsen lastas för den bilist som skadades efter att han vinkats fram trots att tunga lyft pågick över vägen. En ansvarig för samordningen på företaget är åtalad.
– Den flaggvakt som vinkade fram mannen vägrar att komma till rätten. Vi har kallat honom två gånger och nu har vi svårt att delge honom. Han är den sista länken i kedjan – han vinkar fram bilisten som hamnar under raset. Hur är det möjligt om det finns någon form av säkerhetstänk?
Konstruktionsföretaget Cremona gjorde ritningen där det felaktiga balkmåttet skrevs in. I ritningarna från Cremona var livet på balken bara sju millimeter istället för 25 som var måttet i anbudshandlingarna. Den ansvariga konstruktören är åtalad för grovt arbetsmiljöbrott. Hon nekar till brott och menar att det felaktiga balkmåttet sattes för att det skulle vara omöjligt att tillverka balken. Hon menar att fabriken borde ha upptäckt att ritningen bara var en förhandskopia. En projektledare på samma företag har åtalats för arbetsmiljöbrott för att han inte kontrollerat konstruktörens ritningar.
Cremona har tidigare varit inblandade i minst två andra fall där ritningar lett till att beställarna avslutat samarbetet med konsultföretaget och krävt ekonomisk ersättning.
– Alla tävlar i att fly undan sitt ansvar. Ingen har gjort något fel överhuvudtaget. Cremona säger att det eventuellt kanske kan ha blivit något litet fel i datorn, men att det inte borde ha lett till något eftersom fabriken borde ha upptäckt felet. Men fabriken säger att de så klart inte kan bedöma varenda balk. De vet ju varken var den ska stå eller vilken tyngd den ska klara – och det handlar om runt 800 balkar.
En annan uppgift som tröskats i rättegången är huruvida ritningen som Cremona skickade var en förhandskopia eller inte och om det borde ha upptäckts.
– Ritningen var inte daterad och signerad men å andra sidan var en bilaga med en detaljritning i samma ritning daterad och signerad och bygghandlingen som skickats till arbetsplatsen var signerad och daterad – med den felande balken inritad.
De fyra åtalade förnekar brott och de tre bolagen bestrider företagsbot.
Enligt Leif H Johansson framkommer hela tiden nya uppgifter samtidigt som vittnen och de åtalade backar från saker de sagt tidigare. Ett vittne som tidigare arbetat vid Cremona sades först ha en undanskymd roll och skulle inte ha gjort något annat än att ”lägga in saker som hon fått i uppgift att lägga in”.
– Nu backar hon plötsligt och säger att hon kan ha lagt in något fel, men att hon inte kommer ihåg. Cremona försöker skylla lite på henne nu, men hon är ju inte åtalad så hon hörs under ed.
Arbetsledaren på Ruukki hoppade in som vikarie för den ordinarie arbetsledaren under dennes semester när dödsolyckan inträffade. Balken hade monterats i ett tidigare skede. Arbetsledaren förnekar att den omkomne montören ska ha uttryckt oro för att balken var klen och uppgav i förhör att han räknade med att en balk som anländer till ett bygge har genomgått omfattande kontroller.
– Jag kan tycka lite synd om honom eftersom han hoppade in i någon annans roll och hamnade i det här, men företaget kan ju inte låta säkerheten försvinna bara för att det är semestertider.
Enligt mannens änka och en arbetskamrat har arbetsledaren och den omkomne mannen kommit ihop sig om balken flera gånger. Han ska ha sagt att han var rädd att bygget skulle braka ihop.
– Företaget Ruukki förnekar all kännedom om bråk. Och om det var bråk så handlade det om ett vattenpass eller något sådant. Den andre montören som råkade illa ut vet bara att det var misshällighet mellan arbetsledaren och montören, han kan inte säga vad de bråkade om. Samtidigt säger vittnen att arbetsledaren själv var uppe och klättrade på balken bara minuter före raset.
Kammaråklagaren vill inte spekulera i förväg om det blir fällande dom i samtliga fall och om det är troligt att domen överklagas.
– Det finns inte på min karta att det blir frikännande i samtliga fall. Men det är svårt att säga hur det kommer att gå. Det finns många bevisfrågor och sedan beror det på hur man värderar bevisningen och till exempel vilka krav man anser att man kan ställa på arbetsledning.
Montören som överlevde fallet lever i dag med ständig värk. Han orkar inte lyfta sitt barn och har svårt att gå.
– De åtalade försöker förvirra och förvilla och gå in på teknikaliteter, men det är människor av kött och blod som har drabbats. När man ser dem framför sig får det en annan dimension. Det försöker de åtalade komma undan, de vill bara prata ritningar och balkar, men man får tänka på vad som hänt också. Tragedin, säger Leif H Johansson.
Domen väntas falla innan jul.