Rikare, yngre och bostadsrättsägare – i alla fall i innerstan. Dagens Nyheters kartläggning av Stockholm ger en bild av en huvudstad som glider isär. För siffrorna är tydliga: gapet ökar mellan innerstaden och de som bor utanför tullarna.
På sjutton år, mellan 1991 och 2008, har medelinkomsten i innerstaden ökat med över 58 procent. Då är hänsyn tagen till inflationen för att visa pengarnas verkliga värde. 2008 tjänar en innerstadsbo i snitt 29 316 kronor i månaden – den som bor utanför tullarna drar i genomsnitt in 22 807 kronor.
Då, 1991, tjänade den som bodde innanför tullarna 5 procent mer än den som bodde utanför. Sjutton år senare, 2008, har gapet växt till 29 procent.
Skillnaderna är som tydligast i ytterstadsområden med hög andel invandrare och där Stockholms stad kämpat med att förbättra integrationen. Men siffrorna visar på ett misslyckande. De som bor i Skärholmen har – sedan 1991 – fått 0,1 procent mer i inkomst i genomsnitt.
Det kan jämföras med 65 procent för dem som bor i innerstadsdelen Norrmalm (se mer i grafiken).
Siffrorna har DN beställt från Stockholms stads utrednings- och statistikkontor, USK. Och bedömare bekräftar trenden.
– Vi har fått en mer påtaglig socioekonomisk segregation. Vi brukar kalla detta för en fördjupad social polarisering, säger Roger Andersson, professor i kulturgeografi vid institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.
Det ska sägas att skillnaderna är stora i ytterstaden – flera större områden utanför tullarna är mycket välmående, bland annat Älvsjö och Bromma. I Bromma tjänar man i genomsnitt mest i Stockholms stad.
Men sammantaget, när alla områden räknas ihop, är bilden ändå tydlig. Statistiken är beräknad på medelvärde, vilket innebär att till exempel studenter och personer som är nolltaxerade kraftigt drar ned genomsnittet.
– Det här är förstås inte bra. Jag tror inte att någon tycker att det är en önskvärd utveckling att alla med höga inkomster bor i innerstan och alla med låga bor i exempelvis Järva. Vi brinner för att skapa en stad som verkligen är blandad, säger Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M).
Inte bara politiker inom alliansen erkänner att utvecklingen går åt fel håll.
Socialdemokraterna menar att läget är allvarligt.
– Jag tror att många stockholmare inte är medvetna om hur stora skillnaderna är. Man underskattar problemen, säger Socialdemokraternas oppositionsborgarråd Carin Jämtin.
Samtidigt blir den genomsnittlige innerstadsbon yngre, en trend som inte alls är lika tydlig utanför tullarna. Mellan 1991 och 2008 minskade medelåldern i innerstaden från 43 år till 40 år. Förändringen kan se liten ut, men faktum är att utvecklingen i övriga landet går precis åt motsatt håll. Här blir vi i stället allt äldre.
Förklaringen kan till stor del bero på samhällsförändringar, exempelvis att det blir dyrare att bo i innerstaden. Men enligt Karin Fägerlind, statistiker på USK, finns även andra tänkbara orsaker.
– De stora variationerna i födelsetalen under första halvan av 1990-talet syns fortfarande tydligt i befolkningsstrukturen. Det finns inte så många riktigt gamla, men desto fler i pensionsåldern. Det hjälper till att dra ned medelåldern, säger hon.
Flera experter förklarar den ökade segregationen med 90-talets ombildningar till bostadsrätter. De senaste 20 åren har antalet bostadsrätter mer än fördubblats och prislappen för en central lägenhet skenar i väg. Det gör det lättare att flytta till stan för den som har råd.
– På sikt kan det få till följd att mer resurssvaga som tidigare kunde köa in sig till innerstan inte kan göra det längre. Det krävs goda inkomster för att kunna konkurrera, konstaterar Roger Andersson.
Mycket forskning pekar på att en blandning av olika sociala grupper är bra för samhället. Personer med låg utbildning och låga inkomster påverkas positivt av att bo integrerat med medelklassen, exempelvis för vuxnas karriär och barnens prestationer i skolan.
– På en stor dynamisk arbetsmarknad måste man se till att ha en bra förutsättning för rörlighet på bostadsmarknaden, säger Roger Andersson.
Är Stockholms innerstad på väg att bli ett reservat för ”lyckade människor”?
– Det vet jag inte, men det blir alltmer ett reservat för folk med ekonomisk styrka.
Roger Andersson riktar samtidigt kritik mot de senaste regeringarna för bristande uppföljning när det gäller exempelvis konsekvenserna av ombildningar av hyresrätter. Enligt Andersson har de ett stort ansvar för att kartlägga effekterna.
– När man gör något på arbetsmarknadspolitikens område utvärderar man varje minsta programdel. När det gäller bostadsmarknaden har man fullständigt avreglerat. Man tog bort bostadsdepartementet och har ju knappt en bostadsminister värd namnet.
Regeringens nye bostadsminister, Stefan Attefall (KD), medger att antalet utvärderingar borde vara fler.
– Vi borde nog ha lite mer av djupgående studier kring bostadspolitiken. Vi påverkas oerhört länge av det som görs. Det är möjligt att fler högskolor och universitet borde ha inriktningar med bostadspolitik och byggande. Och om olika faktorer som påverkar boendet, säger han.
Vad tycker du om bostadsmarknaden i Stockholm? Diskutera nedan.