Den sista striden om Slussens framtid är långt ifrån över. Få tycks ha funderat över att utsikten försämras – oavsett hur bra husen blir. Stockholms politiker får nu något nytt att fundera över.
Nu handlar det inte om att kämpa för att bevara de klöverbladsformade betongramperna eller om att till varje pris förpassa tunnelbanan och Centralbrons motorled ned i underjorden. Nu handlar det om den vidsträckta utsikten över Gamla stan och vattnet.
Slussen av i dag må vara ett trist blåshål med en tvivelaktig charm blandad med allmänt förfall, vittrande betong och en avgasmättad bussterminal. Men det är en väldigt central plats i Stockholm med en öppenhet och en vy som alla kan uppleva, inte bara den som köpt sig en etagevåning, sitter i kontor intill vattnet eller har hittat bord på en uteservering med sjöutsikt.
De otaliga arkitektvisioner över Slussen som presenterats i olika planer de senaste 20 åren har visat vägar, cykelbanor, hus, små torg och mysiga uteserveringar – ofta i extremt skuggläge nere vid vattnet. Men bilderna har sällan eller aldrig visat hur det i framtiden blir att stå på torget framför Stadsmuseet och blicka ut mot Gamla stan.
Utsikten från marken är inte helt tydlig på de modeller över Slussen som i ett par månader visats upp för allmänheten. Men allmänheten har förstått att det inte blir mycket till öppen vy med ett stort hus mitt i blickfånget och har skickat in protestbrev.
När politikerna diskuterat Slussen i den version som ställts ut har de ofta framhållit hur viktigt det är att det stora centrala huset blir ett fint hus med ett spännande innehåll. Många har använt ordet kulturhus. Men få tycks ha funderat över att huset skymmer utsikten oavsett om det är ett publikdragande kulturhus eller ett dyrt stängt kontorshus för något penningstint företag. När politikerna läser igenom allmänhetens åsikter om Slussen får de något nytt att fundera över. Som nog gör att det blir fler politiska debatter om Slussen framöver.